Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Av definitioner i IEJC International Vocabulary samt
I. R. EJ. Standards ön Electroacustics framgår, att
namnet transduktor internationellt anger en apparat, som
kan överföra energi av vilket slag som helst från en
källa till en sänka och eventuellt omvandla energien på
vägen. Den av ing. Lamm beskrivna apparaten torde
vara mest använd som induktor (dock ej
telefoninduk-tor!) eller allmännare reaktor. Namnet reglerbar reaktor
torde vara obekvämt långt, i synnerhet med prefixet
lik-strömsmagnetiserad. Dr Sterky skulle därför vilja
föreslå benämningen reglaktor. Om man vill behålla
stavelsen träns-, skulle man kunna tillgripa ordet transaktor,
vilket dock ej klingar riktigt tilltalande.
Ing. Lamm medgav, att namnet transduktor kanske
icke vore helt lämpligt. Det var emellertid uppfunnet
utan kännedom om att detta namn redan tidigare fanns
i annan och vidare bemärkelse. Någon större risk för
missförstånd torde ej föreligga.
Dr Sterky påpekade att ordet transducer införts i
I. E. C:s vokabulär från anglosachsiskt håll. Det täcker
ett vidare begrepp än tyskans "Vierpol". Inom
elektrotekniken behöver man en sammanfattande benämning
för nät sammansatta av induktansspolar, motstånd och
kondensatorer, vilka inte alltid behöva funktionera som
filter. Namnet transducer torde inom engelsktalande
länder vara så spritt att risk föreligger för kollision,
om ej just nu så om några år. Är det ej möjligt ändra
namnet på den apparat föredraget gällde?
Ing. Etov Velander anmälde som sin åsikt att namnet
transducer kan behövas internationellt i sin vidare
betydelse. Skulle man ej kunna kalla föremålet för
föredraget "Asea-transduktorn".
Beträffande dennas egenskap ville ing. Velander gärna
veta, hur man skall "glätta likströmmen lagom" för att
få sinusform på strömkurvan. Hur kan man vidare anse
att stabiliteten är för en likströmstransformator med
hänsyn till kärnans med temperatur och tid varierande
permeabilitetsegenskaper.
Ing. A. Lenning: Föreslår benämningen transreaktor.
Ing. Lamm: Jag är tacksam för
svagströmsrepresen-tanternas påpekande att namnet transduktor är upptaget.
Att "glätta lagom" är enkelt nog. Om reaktorn i
likströmskretsen är 10 gånger större än transduktorn.fårman
rektangulär strömkurva. För kortslutning får man toppig
kurva. För en reaktor lika med tre gånger transduktorn
erhåller man sinusform. Teoretiska storleken är ej utredd.
Transduktorns stabilitet är mycket god. Den ändras
ej direkt vid ändringarna i ^-värdena. Om
permeabiliteten blott i stort sett uppför sig som idealkurvan spelar
dess värde mindre roll.
Ing. K. Tiselius upptog frågan om användning av
transduktorn som regulatorelement. Dess dynamiska
egenskaper äro härvid av största intresse. Asea har en
snabbregulator (Ytterberg-regulatorn), vars egenskaper
basera sig på att tidsfördröjningar inom regulatorn helt
kunna försummas samt på den utomordentliga elektriska
återföringen genom den s. k. likströmstransformatorn.
I det klassiska snabbmataresystemet, där det gäller
att reglera spänningen hos en stor
växelspänningsgenerator äro trögheterna endast att söka i de två mellanleden
matarefältets och generatorfältets magnetiska tröghet.
Regleringsproblemet kan också framställas som ett
förstärkareproblem. I snabbregulatorn erhålles en
trög-hetsfri förstärkning, som i gynnsammaste fall,
differensreglering som vid valsverksreglering kombinerad med
den största typen av snabbmatare (projekterat för
Stadsforsens 40 MVA-generator), vid full
snabbmatarespän-ning ger en förstärkning av ej mindre än 1 mW till 9 kW,
dvs. 1:9 000 000 (med mellanrelä). Om nu en
transduktor ingår som element i förstärkarkedjan, inkommer
ytterligare en tröghet och därmed blir risken för
pendlingar större, . vilket gör kravet på extra återföring
aktuellt samtidigt som regleringstiden förlänges.
Prof. Alm: Hur långt kan man gå utan risk för
pendlingar?
Ing. H. Forssell: Vid diskussionen om transduktorer
hade ingenjör Tiselius tagit upp frågan om användandet
av transduktorer i regulatorer, och därvid framhållit
de svårigheter med hänsyn till pendling o. d., som varje
i ett regleringsförlopp inlänkad tröghet, mekanisk eller
elektrisk, innebär. Även professor Alm hade efterlyst
transduktorns dynamiska egenskaper med hänsyn till
pendlingsfenomen i regulatorkopplingar.
Med anledning härav påpekade talaren i anslutning
till den av ing. Lamm under föredraget framförda teorien
för transduktorn, att en bestämd, av transduktorn
upptagen växelspänning, räknad som likriktat medelvärde,
alltid motsvarar en bestämd medelmagnetisering av
järnkärnorna. Denna medelmagnetisering uppstår genom
samverkan av likströmsmagnetiseringen och en
avmagne-tiserande verkan hos växelströmmen. Vidare kan det
visas, att om växelströmmen belastas med en likriktare,
så blir spänningen över likriktaren pius det likriktade
medelvärdet av spänningen över transduktorn lika med
det likriktade medelvärdet av påtryckt växelspänning.
Vid konstant värde på den påtryckta växelspänningen
kommer därför det magnetiska medelflödet i
järnkärnorna att ändra sig proportionellt mot avgiven likspänning.
Storleken av detta flöde är dessutom omvänt
proportionellt mot frekvensen av den använda växelströmmen.
För en ändring av likspänningen måste detta flöde ändras
på samma sätt som huvudflödet i en likströmsmaskin,
vars avgivna spänning skall ändras, och vars
rotorfre-kvens överensstämmer med den för transduktorn
använda växelströmmens frekvens. Man har vid
transduktorn samma möjligheter till självmagnetisering som
vid en likströmsmaskin. Härigenom kan alltså
transduktorn ge samma dynamiska egenskaper som en
snabbmatare för samma effekt och med en hastighet av 3 000
Fig. 1. Aseas snabbregulator med tröghetsfri snabbmatare.
Teckenförklaring:
Eg = generatorspänning.
Efc =kännande sp. prop. mot Eq
Etø = matarspänning.
i?SAi = snabbmatarspänning.
Ej = av transduktorn avgiven likriktad spänning.
= allmän styrspänning på transduktorns
likströmslind-ning (eller lindningar).
T = tidskonstant resp. anloppstid för resp. ledare.
REG = Aseas snabbregulator.
YLT = likströmstransformator, vars sek.-krets har
tidskonstanten xå
p = operatorn
varv/min. Transduktorn är sålunda i själva verket en
mycket snabb förstärkare och kan i en regulator
behandlas precis som en snabbmatare.
Man får därför i valet mellan en roterande maskin
och en transduktor mera taga hänsyn till kostnaderna
än till de dynamiska egenskaperna. Under sådana
förhållanden torde transduktorn bli den lämpligare
apparaten vid små effekter, medan den för större effekter på
grund av dels sin höga förbrukning av reaktiv effekt och
dels den relativt dyrbara likriktaren torde få stå tillbaka
för roterande maskiner.
Emellertid har transduktorn en mycket värdefull
egenskap i sin förmåga att kunna med fördel förstärka även
mycket små effekter, och en regulator med transduktorför-
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
