Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Det ligger i sakens natur att försöken måste bli
mycket omfattande, enär utom principfrågorna även
inverkan av alla olika tillverkningsfaktorer på
produktens egenskaper måste utrönas. Bland dylika
faktorer kunna i främsta rummet nämnas:
kiselkarbid-kvaliteten, kornstorlek, kornform, ev. kemisk
behandling av kornen, bindemedel och formningsförfarande,
proportioner mellan olika kornklasser och
bindemedelskomponenter, presstryck, torknings- och
bränningsförfarande osv. Det gäller ju att kombinera
dessa faktorer så, att goda egenskaper beträffande
hållfasthet, specifikt motstånd, spänningskänslighet,
etc. ernås och — icke minst viktigt — att finna en
metod, som ger en jämn produkt.
För att kontrollera de elektriska egenskaperna
måste givetvis en apparatur för bestämning av
avled-ningsförmåga och spärrverkan hos de olika
provobjekten anskaffas. Enär en utrustning med
katod-stråloscillograf är dyrbar, användes till en början en
billigare arbetsmetod, vilken möjligen kan vara av
intresse även vid andra laboratorieundersökningar.
En liten impulsgenerator, vars energiinnehåll kunde
anses tillräcklig för en orientering vid de
provkroppar med små dimensioner, som till en början
framställdes, inbyggdes i en mätkrets enligt
kopplings-schemat å fig. 8. Till provobjektet P
parallellkopp-lades ett induktionsfritt motstånd R2, vilket tjänade
till att i kombination med induktansen L och
seriemotståndet R1 reglera impulsens form. Maximum för
strömmen genom provet P resp. parallellmotståndet
R2 bestämdes medelst mätning enligt i och för sig
kända metoder av magnetiseringen i stålstavar, Mt
resp. M2, vilka på lämpligt sätt placerats vid
motsvarande ledare35. Sedan goda resultat erhållits vid en
orientering med en "hemmagjord"
magnetiseringsmä-tare fingo vi tillfälle använda stavar och
magnetise-ringsmätare, som välvilligt ställts till förfogande
av professor Norinder (General Electrics system36).
Därigenom att strömmaximum i det ohmska
parallellmotståndet R„ samtidigt ger ett mått på
spännings-maximum kunde för varje impuls medelst dessa enkla
stålstavmätningar sambandet mellan strömmaximum
och spänningsmaximum på provet erhållas. Genom
att hastigheten av strömförändringen vid maximum
är relativt liten bliva de mätfel, som orsakas av
induktans, förhållandevis små. Medelst ett
parallellkopplat kulgap, K, kan f. ö. spänningsmaximum lätt
kontrolleras.*
* I samband med magnetstavmätningar, vilka ju i
allmänhet användas för bestämning av urladdningars
strömstyrka i fält (stolpar, avledare etc.), men vilka ■— såsom vi
ovan sett -— med fördel kunna användas även i laboratoriet,
kan det vara av intresse att nämna det förbluffande faktum
att blixturladdningarnas magnetiserande inverkan på
stålstavar varit känd sedan nära 200 år och att man vid denna
tid konstaterat samma effekt även vid urladdningsförsök i
laboratoriet. I en av överingenjör O. Stålhane hopbragt
samling av gammal vetenskaplig litteratur förekommer en
avhandling tryckt år 1764 om "Möjligheten at förekomma
åskans skadeliga verkningar" av ingen mindre än den
bekante Torbern Bergman. Han berättar vid diskussion av
åskans natur — ett försvar för Franklins elektriska teorier —
bl. a. hur en köpman fått sina knivar och gafflar
magnetiserade vid transport på ett fartyg, som blev utsatt för
åskslag, och att Franklin vid sina experiment "genom konstig
elektricitet", nämligen genom "slag av 4 stora recipienter",
dvs. Leydnerflaskor, "givit en nål polaritet" (omkring år
1750). Dessa iakttagelser om samband mellan strömstötar
och magnetism äro ju rätt intressanta, om man betänker
Diagrammen I och II å fig. 8 ger exempel på dylika
mätningar, vilka sedermera sammanställts med
oscil-lografmätningar. Yid I gäller mätningen ett
material utan hysteresis. Cirklarna ånge mätpunkter
erhållna vid olika uppladdning i impulsgeneratorn. Den
heldragna kurvan visar en oscillografmätning på
samma material. Materialet II visar hysteresis, såsom
framgår av oscillografkurvorna, Magnetmätningarna
ge i detta fall de värden, vilka framför allt äro av
intresse, nämligen spänningsmaximum vid en viss
maximal strömstyrka.
På detta sätt erhölls en god orientering
beträffande avledningsförmågan. Spärrverkan, dvs.
motståndet vid en spänning, som motsvarar
släckningsgebitet, kontrollerades dessutom med kortvarig
likströmsmätning vid 220, 440 och 800 V.
Sedan med dessa enkla medel en omfattande
orienterande undersökning kunnat genomföras, varvid
konstaterades, att den nya väg som prövats
beträffande bindemedel och motståndsreglering medelst
vissa tillsatser, givit goda resultat, bereddes oss
tillfälle att komplettera mätningarna med större
blockdimensioner och med större energimängder och
oscillografutrustning vid Institutet för
högspänningsforskning i Uppsala, vars föreståndare, professor
Norinder, redan tidigare följt våra försök med stort
intresse, och där assistenterna ingenjör Nordell,
ingenjör Gösta Nilsson och senare ingenjör
Svedlund och magister Laitinen bidrogo till försökens
snabba genomförande. Allt efter resultaten av
mätningarna modifierades sammansättningen hos
motståndsblocken vid det fortsatta "keramiska"
försöksarbetet vid Elektrovärmeinstitutet.
I programmet ingick vid denna tid en "renodling"
av kiselkarbidkvaliteten och ett studium av
kornformens och olika kemiska behandlingars inverkan.
Denna del av försöken utfördes i angenämt
samarbete med docenten Wejnarth vid
Höganäs—Billes-holms a.-b. och resulterade i en specialbehandlad
kvalitet i vissa kornklasser, som givit goda resultat och
sedermera kunnat hållas konstant.
I samråd med generaldirektör Borgquist och pro-
att örsted och Ampere klarlade "elektromagnetismen" först
70 år senare. Att Bergman bl. a. diskuterar jordningens
betydelse vid åskledare — en sak, som han anser att Franklin
icke tillräckligt klarlagt — gör avhandlingen särskilt
intressant.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
