Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Fig. 12.
gångspunkt för en jämförelse. Med detta villkor te
sig diagrammen såsom I och II till höger å bilden.
Avledningsnivån räknat på en och samma maximala
följ ström är alltså väsentligt större vid I än vid II.
En större marginal beträffande följ strömmen kan
tillåtas om den korresponderande släcksträckan
dimensioneras rikligare. Detta medför dock att dess
tändspänning samtidigt höjes. Fig. 11 illustrerar
detta. (Oscillogrammen äro indirekt fotograferade på
lysskärmen i ett tillsmält katodstrålerör med
glöd-katod. Trippningsanordningen är utförd vid
Elektrovärmeinstitutet med hjälp av ingenjör T. Persson
från Aseas Ludvika-laboratorium. Uppgångar på
10 kY/fts kunde utan svårighet registreras.
Noggrannheten är i detta fall fullt tillräcklig och hela
anläggningen bekväm och föga skrymmande.)
Trots att släcksträckan vid I dimensionerats så, att
tändfaktorn blir 4,4 (tändfördröjningen spelar vid
ifrågavarande uppgångshastighet, 10 kV/^s, liten roll;
impulsfaktorn ligger mellan 1,1 och 1,3) måste så stort
motstånd användas för att få säker släckning, att
av-ledningsfaktorn redan vid 1,5 kA blir 2,9. Materialet
11 däremot (EVI-material) tillåter sammanställandet
av en avledare, där både tändfaktor och
avlednings-faktor ha låga värden, nämligen 3,0 resp. 2,5.
I fig. 12 ha vi tillåtit oss återge några oscillogram
från Aseas Ludvika-laboratorium, som återfinnas i en
nyligen av Asea utgiven broschyr angående
ventilavledare, i vilka EVI-materialet användes.
Diagrammen I, II och III visa läget av spänningsmaximum vid
uppgång till olika strömmaximum; 6, 30 och 75 kA.
(Uppgångstiden är ca 15 j«s, största strömbrantliet
ca Iml 12 per /is och halvvärdestiden ca 25 ßs.)
Trots hysteresis, som vid EVI-materialet i
huvudsak betyder en sänkning av spänningsfallet i
avled-ningsgebitet sedan strömmaximum passerat, är
motståndet i släckningsgebitet så stort, att
avlednings-faktorn kan väljas låg även vid stora strömstyrkor.
Diagrammet IV visar avledningsfaktorn såsom
funktion av strömmens maximivärde upp till 50 kA.
Dessa uppgifter avse block med 3" (75 mm)
diameter. I en avledare ingå dessa block med en
stapelhöjd, vikt och värmekapacitet, som tillfredsställer
även kraven på energiupptagningsförmåga, dvs.
temperaturbegränsning, vid avledning av 50 kA med 25 /j.s
halvvärdestid.
Utföras blocken med 4" diameter kunna de upptaga
nära dubbla och vid 6" diameter 4 gånger denna
strömstyrka, dvs. 200 kA, med samma halvvärdestid,
utan att avledarens funktion stores. Blocken i och
för sig kunna uthärda ännu större strömstyrka.
För att återföra redogörelsen till huvudtemat:
ventilmotståndens spänningsberoende resistans, visas
slutligen följande tabell, där motståndet hos
EVI-blocken (75 mm 5>) anges såsom funktion av
strömstyrka resp. Spänning. På grund av hysteresis är
motståndet svårt att definiera, men i detta fall har
med olika värden på strömmaximum sammanställts
de spänningar, då strömmaximum uppnåtts. Ur
ström-och spänningsvärdena har motståndet beräknats.
Amp. kV Ohm
0,01 0,2 20 000
0,1 0,4 4 000
1,0 0,8 800
10 1,6 160
100 3,0 30
1000 4,5 4,5
5 000 5,5 1,1
10 000 5,8 0,58
50 000 6,2 0,13
Motståndet vid 5 kA och 50 kA utgör 1,4 tusendelar
resp. 1,6 tiotusendelar av motståndet i
släckningsgebitet, karakteriserat av 800 ohm vid 1 A. En
jämförelse med de krav på spänningskänslighet, som
framkommit vid den tidigare utredningen, visar att
EVI-materialet väl uppfyller de uppställda fordringarna.
V. Litteraturförteckning.
1) Beträffande definitioner se t. e. Thorburn, Tekn. tidskr.
67 (1937), Elektroteknik, s. 17.
2) SEV Bull. 1936 och ETZ 58 (1937), s. 615.
3) Norinder, Tekn. tidskr. 67 (1937), Elektroteknik, s. 33.
4) Se t. e. McEachron och Morris, Electr. Eng. 57 (1938),
AIEE Träns., s. 307.
5) McEachron, Electr. Eng. 57 (1938), AIEE Träns., s. 510.
6) Lundholm, Tekn. tidskr, 67 (1937), Elektroteknik, s. 189.
7) Slepian, Jorn. AIEE i5 (1926), s. 3, jfr disk., s. 574.
8) Slepian, Tanberg och Krause, J. AIEE 1,9 (1930), s. 34
och 361.
9) Dufour, Comptes Rendus 158 (1914), s. 1339.
10) Harrington och Opsahl, Electr. J. 21, (1927), s. 384.
11) Norinder, Kosmos 1933, s. 228.
12) McEachron, Gen. El. Rev. 33 (1930), s. 92 och 350.
13) Mayr, AEG-Mitt. 1929, s. 110.
14) Mtiller-Hillebrand, ETZ 55 (1934), s. 733, 765 och 782.
15) Müller-Hillebrand, Siemens Zeits. 1934, s. 283.
16) Müller-Hillebrand, ETT (Norge) 1,9 (1936), s. 359.
17) Kopeliowitsch, Brown Boveri Mitt. 1936, s. 82.
18) Slepian, U. S. p. 1 509 493, -5, -5, -6 och -7, 1922/24.
Jmf. Sv. p. 62938, 1923/27.
19) McEachron, U. S. p. 1 822 742, 1927/31.
20) Seeman, Phys. Zeits. 30 (1929), s. 143.
21) Sears och Becker, Phys. Rev. (2) 1,0 (1932), s. 1055.
22) Kurtschatow, Phys. J. Ser. B (J. techn. Phys.) 3
(1933), s. 1163.
23) Slepian, Tanberg och Krause, U. S. p. 2 000 719 1929/35.
Jämf. Sv. p. 75277, 1930/32.
24) Tanberg, U. S. p. 1.873.362, 1929/32. Jämf. Sv. p.
77404, 1930/33.
25) Roman, Electr. Eng. 56 (1937), s. 819.
26) v. Borries, ETZ 58 (1937), s. 493.
27) Siemens Zeits. 18 (1938), s. 74 (Messber. der S.-Werke).
28) Siemens Zeits. 18 (1938), s. 161 (Techn.
Jahresüber-blick).
29) Jämf. Siemens-Schuckertwerke A. G., D. R. P. 641.133,
1930/37 och D. R. P. 663.387, 1930/38.
30) Thomas, U. S. p. 882.218, 1903/08.
31) Frank, U. S. p. 1.159.205, 1914/15.
32) Eriksson, Tekn. tidskr. 1,8 (1916), Elektroteknik, s. 17.
33) Bennett, U. S. p. 1.023.917, 1899, 1902/12.
34) AEG (Biermanns), D. R. P. 520.365, 1926/31.
35) Zaduk, ATM dec. 1935, s. 155 (V 327-2).
36) Foust och Gardener, Gen. El. Rev. 37 (1934), s. 324.
37) Induni, ATM april 1937, s. 51 (J 834-18).
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
