Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
4) färdigkopplings-backimpuls (80—120 ms) för att
ånge, att nummertagningen är avslutad; denna impuls
följes av ringkontrollton eller upptagetton, beroende på
om den anropade abonnenten är ledig eller upptagen;
anropssignalen är intermittent med 5 s intervall;
5) svars-backimpuls (80—120 ms) för att ånge, att den
anropade abonnenten svarar, varvid samtalsräkningen
börjar;
6) slut-backimpuls (80—120: 120—80 ms) för att ånge,
att den anropande abonnenten lagt på, varvid
samtalsräkningen avslutas efter 2 minuter;
7) nedkopplings-framimpuls (600—800 ms) för att
ånge, att den anropande abonnenten lagt på;
8) blöckerings-backimpuls, som utsändes senast 50 ms
efter nedkopplingen ända tills dess stationsutrustningen
har kommit i viloläge, för att förhindra en nybeläggning
av ledningen under nedkopplingstiden.
Telefonisterna i de manuella internationella
stationerna kunna dessutom sända en serie framimpulser
(50—56: 50—44 ms) för att återanropa abonnenter, som
lagt på.
Efter automatiseringens slutförande kommer man att
kunna uppställa en interurbanförbindelse inom 4—5 s
även på de längsta ledningarna, vilka ha en längd av
ungefär 400 km. Denna tid åtgår då icke endast för
själva väljningsproceduren, utan även för den
automatiska regleringen av mellanförstärkarna. (J. Télécomm.,
februari 1939.) sah.
Luftkylda sändarrör. Majnumret av Philips’
Tech-nische Rundschau innehåller en redogörelse för nyligen
vid Philips’ forskningslaboratorier anställda försök med
forcerad luftkylning av sändarrör för medelstor effekt.
Ett referat av artikeln torde kunna påräkna intresse.
Ett sändarrör kan betraktas som en omformare, som
alstrar högfrekvent växelströmsenergi ur
likströmsenergi. Effektbeloppen kunna vara avsevärda och röra
sig vid moderna storsändarrör om flera tiotal, rentav
hundratal kilowatt. Omformningen är emellertid alltid
förknippad med tämligen stora förluster, som
huvudsakligen åstadkomma en kraftig upphettning av rörets
anod. Verkningsgraden hos ett sändarrör är 30—80 %,
beroende på arbetsuppgiftens närmare art,
frekvensen m. m.
Förr hade man icke någon annan utväg än att låta
anoden kyla sig själv genom värmestrålningen genom
glasballongen till omgivningen. Detta "kylsystem"
begränsade då för tiden rörens storlek till vad som
motsvarar omkring 1 000 W anodförlust; vid ännu större
rör blev nämligen glasballongen av alltför våldsamma
dimensioner.
Fig. 1.
Fig. 2.
Utvecklingen till våra dagars jätterör har möjliggjorts
därigenom, att en del av glasballongen ersatts med en
metallcylinder, som själv utgör rörets anod. Direkt
vattenkylning av denna kan härigenom tillgripas, och
effekten per rör kan då också höjas avsevärt.
Vattenlcylningen innebär emellertid vissa
komplikationer. Sålunda har ju anoden mycket hög spänning,
medan "vattenkällan" i regel är omsorgsfullt jordad.
Långa gummislangledningar, i regel utbildade
drosselspolar av ansenliga dimensioner, måste därför tillgripas
för ledning av kylvattnet till och från anodcylindern.
Vidare kan det i en del fall, såsom på fartyg och i
vattenfattiga trakter, vara förknippat med yttre svårigheter
att bereda plats för kylapparaterna resp. erhålla tillräck,
liga kvantiteter med kylvatten.
Det luftkylsystem, som nu prövats, har närmast tagit
sikte på medelstora sändarrör med anodförlustsiffror
inom området 1 000—10 000 W. För försöken valdes
sän-darröret PA 12/15, som i normalt utförande är avsett för
vattenkylning. Fig. 1 visar den av 76 lameller
sammansatta kylmanteln för röret; en försökssändare med två
balanskopplade rör enligt detta kylsystem är avbildad i
fig. 2. Kylluften erhålles från den i stativets nedre del
placerade fläkten, vilken lämnar en luftmängd av
omkring 15 m3/s till vardera röret. Luften ledes från
fläkten till de högspänningsförande kylmantlarna genom
en dubbel cylinder av tätt sidentyg. ’Sändarens våglängd
är blott 6 m, varvid en avgiven effekt till den av
glödlamporna till vänster i stativet sammansatta
konstantennen av icke mindre än omkring 6 kW erhålles vid
50 % anodverkningsgrad.
En speciell fördel med luftkylningen vid sändare för
ultrakorta våglängder är den, att man erhåller samtidig
kylning av anod, glasballong och tilledningarna till galler
och glödtråd (i rörets övre del). Dessa delar bliva
nämligen vid höga frekvenser eljest lätt utsatta för farlig
uppvärmning på grund av förluster i isolationsmaterialet
resp. kapacitiva strömmar i ledarna.
ff.
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
