Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
för att begränsa påkänningarna i nätet och därmed
öka effekt- och spänningstransformatorernas
livslängd. Denna återgång, om man så vill beteckna
det, till det förut mindre omtyckta
uppladdningsmotståndet synes även från konstruktörens synpunkt
fullt riktig, ty ett dämpningsmotstånd av denna
enkla och driftsäkra konstruktion betyder för
till-och frånslagningsförloppet endast fördelar, utan att
man är tvungen taga med i räkningen de tidigare
konstruktionernas nackdelar.
Fjärrmätning och telefoni med bärfrekvens
på kraftledningar.
Av S. RODHE.
(Forts. fr. sid. 120.)
Fjärrmätning.
Jag kommer nu till den kanske viktigaste delen av
min framställning, nämligen om hur fj ärrmätnings-,
fjärrindikerings- och fjärregleringskanaler kunna
anordnas i ett bärfrekvenssystem.
Vi antaga sålunda, att det finns två stationer
utefter en kraftledning och att från den ena stationen
A skall fjärrmanövreras t. e. mätvärden till den
andra B.
I det fallet behövs en enkelriktad bärfrekvenskanal
från A till B. Denna kan vara utförd på ungefär
samma sätt som en halv telefonikanal med
bärfrekvenssändare i A och korresponderande
bärfrekvensmottagare i B. (Fig. 7.)
I A moduleras emellertid ej bärfrekvensen med tal
utan med ett antal tonfrekvenser, som var och en i
sin tur tjänstgör som bärfrekvens i en
fjärrmätnings-förbindelse. Den enskilda tonfrekvensen upphackas
i takt med de likströmsimpulser, som representera
fj ärrmätvärdet och hela samlingen upphackade
tonfrekvenser matas in på modulatorn. De bildade två
sidobanden jämte bärfrekvensen matas in i sändarens
förstärkare och ut på ledningen på samma sätt som
i en telefonförbindelse. Mottagning sker i station B
även på samma sätt, utom att i stället för tal man här
efter modulatorn erhåller samlingen tonfrekvenser.
Dessa särskiljas från varandra med filter och likriktas
i var sin rörlikriktare, varefter de bildade
likströmsimpulserna över reläer styra impulsapparaturen, som
sedan ger ett synligt mätvärde på ett instrument. På
samma sätt tillgår överföring av impulser för
fjärr-indikering och fjärreglering.
Högfrekvensmottagaren är på vanligt sätt utrustad
med automatisk nivåreglering över 6 neper.
Dessutom har varje tonfrekvensmottagare sin individuella
automatiska reglering, som tillåter en mottagen
ton-frekvent amplitudvariation om ungefär 3 N, dvs. 20
gånger.
Risk finnes alltid i en mångkanalöverföring, att de
enskilda kanalerna störa varandra genom modulering
eller demodulering i andra delar av
högfrekvenskana-len än i modulatorn och demodulatorn. Därvid bildas
övertoner, som kunna falla inom andra
tonfrekvens-kanaler.
Denna risk ha vi undgått genom lämpligt val av
tonfrekvenserna. Dessa äro nämligen udda multiplar
av 60 p/s med 2 X 60 p/s lucka mellan frekvenserna
och första frekvensen 660 p/s. Följande frekvenser
äro sålunda 780, 900 etc. Övertonerna komma med
detta systëm att falla mellan kanalerna.
Vidare måste man se till att inga delar av
högfre-kvenskanalen överstyres. I så fall skulle nämligen
de enskilda tonfrekvensamplituderna störas vid
samtidig impulsering. Denna störningsrisk undvikes just
genom att den enskilda tonfrekvensmottagaren även
är utrustad med automatisk amplitudreglering.
Då, som vi tidigare sett, impulsfrekvensen för
fjärröverföring är ganska låg, max. 12 impulser per
sekund, erfordras ej så stor frekvensbandbredd i de
enskilda tonfrekvenskanalerna. Genom att de
ton-frekventa bandfiltren utföras med smalt passageband,
begränsas risken för störningar från krafttransporten
till kanalen.
Kraftledningens höga störningsnivå inverkar så, att
antalet kanaler, som kunna överföras på en
bärfrekvens, blir begränsat. De sidofrekvenser, som bildas
vid modulering av bärfrekvensen med en tonfrekvens,
måste ju var och en ligga på något avstånd från
störningsnivån. Det blir alltså här utgångseffekten och
ledningens dämpning, som är avgörande för antalet
kanaler. Ökas utgångseffekten utöver de vanliga 10
watt och är ledningens längd tämligen kort, kan
antalet kanaler ökas.
Med 10 watt utgångseffekt kan man med detta
system, där båda sidobanden och bärfrekvensen ut-
i
i
+
i
i
Mötmof/ägare
5o6sf.
Mottagare
HF-kanalen
ivànagutaton
Fig. 7. Fjärröverföring i tvärsidobandshögfrekvenskanal.
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
