Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 10. överföringsförmåga för en
olje-kabelanläggning 3 X 300 mm! 50 p/s vid
olika spänning och olika förlustvinkel.
Emellertid äro de dielektriska förlusterna vid höga
spänningar ej längre utan betydelse i avseende på
kabelns uppvärmning. Visserligen är
värmeutvecklingen i isoleringen fördelad i hela volymen, och
dielektriska värmet kan därför lättare avledas än
strömvärmet, som alstras i ledaren, men redan vid
spänningar av storleken 100 kV måste strömtätheten
väljas mindre för att kabeln ej skall taga otillåtet
hög temperatur. Vid ännu högre spänningar blir
den tillåtna strömtätheten än mera beroende av de
dielektriska förlusterna såsom framgår av fig. 10.
Man ser av bilden, att överföringsförmågan har ett
maximum vid något visst spänningsvärde. Höjes
spänningen över detta värde, blir
överföringsförmågan mindre. Vid någon viss spänning blir
överföringsförmågan noll, vilket betyder, att kabeln
uppvärmes till gränstemperatur enbart av de dielektriska
förlusterna.
Förhållandet gäller vid viss frekvens. Vid högre
frekvenser bli dielektriska förlusterna större och
överföringsförmågan mindre. Vid likspänningar kan
man helt och hållet bortse från inverkan av
dielektriska förluster, även då spänningarna äro mycket
höga. Fältstyrkan kan, som redan sagts, även hållas
högre vid likspänning, och följaktligen kan
isoleringen göras tunnare för samma spänning. Detta
innebär, att värmeavledningen blir bättre och att
strömtätheten kan hållas högre.
Vid kortslutningar är uppvärmningsförloppet i
allmänhet så kortvarigt, att man kan bortse från
omgivningens inverkan på tempera turstegringen.
Uppgår kortslutningstiden endast till några sekunder,
blir ledarens temperaturstegring tämligen
proportionell mot den utvecklade värmemängden. Vid längre
varaktighet upptages en del värme av isoleringen.
Ledarens form och byggnad är då av betydelse för
värmets fördelning. En ledare, som består av många
klena trådar, avger lätt värme till det omgivande
mediet. Man kan därför räkna med större tillåten
strömtäthet vid kortslutning i en mångtrådig ledare
än i en massiv. För de korta tider, varom det
vanligen rör sig, nämligen 5—10 sekunder, kan man dock
för vanliga kabelkonstruktioner anse att följande
ungefärligt gäller:
Fig. 11. Kortslutningsströmtäthet och uppmätt
temperatur hos ledaren hos 3 X 25 mmä 1,1 kV
jordkabel. 1) v = synbara skador, a = ej
synbara skador. 2) Tillåten
kortslutningsströmtäthet enligt SEN 11.
att, då kortslutningsströmtätheten överstiger
230
s = A/mm2, så skadas papperen genom
kolning närmast ledaren,
att, då kortslutningsströmtätheten överstiger
s = A/mm2, så spränges isoleringen till följd
av trycket hos utvecklad gas. Understundom
spränges även blymanteln,
att, då kortslutningsströmtätheten överstiger
500 ,
s — , . - sä smälter kopparn.
VT
Den enligt gällande svenska elektrotekniska
normer högsta tillåtna kortslutningsströmtätheten
synes inrymma lämplig marginal.
s cs
V*
A/mm2
Det har nämligen visat sig, att isoleringen inte
hinner skadas vid korta tider, även om temperaturen
överstiger den i normerna förutsedda, ca 145°C.
Under långa tider avledes en del värme, så att
temperaturen blir lägre än om ledaren ensam skulle
tagit hand om hela värmemängden. Förhållandet
åskådliggöres i fig. 11.
Fig. 12. Packningssatser för trycktäta muffar.
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
