Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
o
o t 2Z4567B9 10 T/JS Fronttid
Fig. 7. Spolspänning i procent av
inkommande impuls (impuls T/50).
spänningen mellan spolar 10—12 i den ovan
omnämnda transformatorn, varvid vågens amplitud och
halveringstid hava hållits konstanta, medan fronttiden
ändrats från 1 till 10 jtts. Spolspänningens
amplituder uppmätta ur oscillogrammen ge kurvan i fig. 7.
Spolspänningarna äro starkt beroende av frontens
branthet, och en förlängning av fronttiden till
storleksordningen 5 ßs eller däröver har ett högst
välgörande inflytande på spänningsamplituderna.
Kondensatorn bidrager av denna anledning till att på
ett verksamt sätt minska påkänningarna mellan
transformatorspolarna på grund av från linjesidan
inträngande branta vågfronter. Sker däremot ett
överslag i en luftsträcka belägen mellan
kondensatorns anslutningspunkt och transformatorn, är
kondensatorns skyddsverkan borta och lindningen träffas
av en fullt rektangulär våg. Man bör givetvis söka
ordna anläggningen så, att överslagen ej inträffa
mellan nämnda punkter. Den ur alla synpunkter
sämsta platsen för ett överslag utgör
transformator-genomföringarna, men märkligt nog har det under
sista tiden blivit ganska vanligt att genom särskilda
ansträngningar försöka lokalisera överslagen dit
genom att förse genomföringarna med s. k.
koordinations- eller gnistgap. Man må dock hoppas, att denna
praxis ej vinner insteg.
I detta sammanhang hänvisas till det nedersta
oscillogrammet i fig. 6, som visar spolspänningen
vid ett överslag till jord vid vågens topp. Alldeles
frånsett faran för abnorma spolspänningar vid sådana
odämpade överslag alldeles inpå transformatorn torde
det även ur andra synpunkter vara svårt att kunna
leta ut ett olämpligare ställe för de oerhörda
ljusbågar, som ofta uppstå vid sådana överslag till jord,
än det trånga utrymmet uppe bland
transformator-genomföringarna, där givetvis risken är störst för
att de skola anställa skador, som äro tidsödande att
reparera. Åtgärden stämmer även dåligt överens
med de ansträngningar, som numera göras för att
minska riskerna för oljebrand.
Däremot måste det anses synnerligen lämpligt att
kombinera kondensatorskyddet med en ventilavledare,
som under det senare skedet av
överspänningsförloppet fungerar som det amplitudskydd kondensa-
torn då ej längre kan utöva. Frånsett att man då
erhåller överslaget lokaliserat till ett på förhand
bestämt ställe, har ventilskyddet sett som
transformator-skydd den synnerligen betydelsefulla fördelen, att
spänningen ej momentant bryter samman från
tänd-spänningen ned till noll utan endast ned till skyddets
avledningsnivå. Detta spänningssprång är på sin
höjd hälften så stort som det, som skulle alstras i ett
vanligt kulgap, och givetvis endast en ringa bråkdel
av vad som i ogynnsamma fall kan erhållas vid
vanliga stånggap. Detta återverkar direkt på
spolspänningarna, som alltså bliva reducerade i samma
proportion.
Programmet för anordnande av transformatorskydd
ställer sig således som följer.
a) Stötvågssäkra transformatorer, varmed bör
förstås transformatorer stötvågssäkra för praktiskt taget
rektangulära vågor med en viss amplitud, bestämd
med hänsyn till den för anläggningen avsedda
iso-lationsnivån: transformatorn måste förses med
amplitudskydd i form av ventilavledare. Avviker
tänd-karakteristiken för denna från
kulgapskarakteristi-ken, bör skyddet kompletteras med kondensatorer.
Kondensatorerna böra helst ej släppa ut vågor med
mindre fronttid än 5 ßs.
b) Transformatorer med obekant stötvågssäkerhet:
ett 100-procentigt skydd måste i dylika fall bestå av
en kombination av amplitudskydd och
vågfrontsskydd, exempelvis i form av avledare och
kondensator.
c) Svängningsfria transformatorer. Med dessa
förstås transformatorer byggda S3jj cltt uppkomsten av
onormala spolspänningar förhindras. Anordningen
är ursprungligen lanserad i USA och består i att
lindningen omgives med direkt till linjen kopplade
elektrostatiska skärmanordningar, så att man genom den
kapacitiva kopplingen mellan skärmar och lindningar
fördelar den inkommande impulsen jämnt över
lindningarna, medförande att spänningskoncentrationer
ej kunna uppstå mellan närliggande spolar. Däremot
finnas de givetvis på andra ställen i transformatorn,
ofta exempelvis mellan skärmar och lindning. Huru
dessa anordningar än konstrueras, utgöra de
givetvis ej något amplitudskydd, varför en sådan
transformator har alldeles samma krav på dylikt
skydd som en normalt utförd transformator.
Däremot kräves ej vågfrontsskydd, såvida ej dylikt
erfordras som komplement till en ofullkomlig
tänd-spänningskarakteristik för ventilskyddet i enlighet
med föregående. Ur anläggningsteknisk synpunkt är
sålunda den konstruktion, som ovan betecknas som
stötvågssäker, alldeles likvärdig med den
svängningsfria konstruktionen, enär båda uppvisa en
garanterad hållfasthet mot vågor av viss angiven
amplitud, och det är ur användarens synpunkt tämligen
likgiltigt på vad sätt denna hållfasthet uppnås.
Huruvida erforderlig hållfasthet kan uppnås på en
icke svängningsfri konstruktion lämnas för tillfället
därhän.
Är konstruktionen icke stötvågssäker i den
bemärkelse, som här åsyftas, innebär detta endast, att man
ej är säker på, att den tål branta vågfronter, medan
däremot ingen anledning finnes att befara dålig
isolation till jord med hänsyn till vågens amplitud, då
denna isolation är praktiskt taget fullt bestämd av
den stipulerade enminutsprovspänningen. Då den av-
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
