Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
rundning av vågfronten, som kan erhållas medelst ett
yttre kondensatorskydd, och den svängningsfria
konstruktionen, såsom av det föregående framgår,
leda till samma resultat med avseende på
spolspän-ningarna, har man även här två lösningar på samma
problem, och valet mellan dem blir en kostnadsfråga,
varvid den svängningsfria transformatorn pius
ven-tilavledare skall jämföras med en icke stötvågssäker
transformator pius skyddskondensator pius
ventil-avledare. Det är emellertid knappast något tvivel
underkastat, att anordnandet av yttre kondensator
ställer sig billigare än de avsevärda komplikationer,
Som utförandet av svängningsfria transformatorer
medför, och anordningen med skyddskondensator
måste därjämte anses fullvärdigare, då man blir
oberoende av eventuella bristfälligheter i
ventilavleda-nas tändkarakteristik.
Arbetet med undersökningarna inom detta område
har som bekant bedrivits särskilt intensivt i USA.
Man får därvid komma ihåg, att det stora flertalet
av de publicerade resultaten endast äro tillämpliga
på transformatorer med direkt jordad nollpunkt.
Frågan om huru transformatorer med isolerad nolla
förhålla sig är i själva verket endast sparsamt
utredd, men den är likväl av fundamental betydelse
för förhållandena inom Sverige. De pågående
undersökningarna visa tyvärr, att här föreligger ett
mycket allvarligt problem. Typiska oscillogram på
spänningen till jord i en lindning med öppen nollpunkt
visas i fig. 8. Amplituderna i dessa oscillogram böra
jämföras med den ingående vågens amplitud, som
synes i ett av oscillogrammen, och man finner, att
maximala amplituden till jord stiger på grund av
reflexionen i nollpunkten till ca 75 % över
maximala ingångsvärdet. Att dessa förhållanden ej
endast erhållas vid mer eller mindre konstlade
laboratorieförsök bekräftas av erfarenheten, enligt vilken
överslag på nollpunktsgenomföringar ej äro
sällsynta. Man torde i framtiden bliva nödsakad att
taga större hänsyn till dessa fakta, då ingen
transformator kan uthärda påkänningar inemot dubbla
värdet av de, för vilka den isolerats. Konsekvensen
blir, att nollpunkten bör dragas ut genom en
genomföring och behandlas på lämpligt sätt. Om den
anslutes till en släckningsspole, torde särskilda
åtgärder ej vara så nödvändiga, då denna spoles
lindningar bilda en fortsättning till jord av
transfor-matorlindningarna, och hela anordningen kommer att
verka som en direkt jordad lindningsanordning, var-
rtà+puøkfcr
Fig. 8.
Oscillogram över spänning till jord i
transformator med öppen nollpunkt.
vid man givetvis dock måste reservera sig för den
ogynnsamma inverkan en alltför stor skillnad i
lindningarnas vågmotstånd kan medföra. Finnes ej
släckningsspole, kan en relativt liten kondensator
hålla nollpunktens spänning i styr, och det ligger då
nära till hands att även för nollan sätta upp samma
skydd som för linjegenomföringarna.
Inom parentes påpekas, att frågan om huruvida
transformatorns lindningar äro svängningsfria eller
ej icke har med dessa nollpunktsspänningar att göra,
då konstruktionerna i regel ej förhindra en reflexion
av spänningsvågen till ett högt värde i en öppen
lindningsända. Det stora flertalet svängningsfria
konstruktioner fungera ej med mindre än att
nollpunkten är direkt jordad eller ansluten till jord via
en kapacitet av samma storleksordning som ovan
avsetts.
Den andra telefonkabeln Sverige—Finland.
Av N. WINELL.1
Sommaren 1928 utlades en telefonkabel från
Rådmansö i Stockholms norra skärgård till Åland och
därifrån vidare till Åbo. Den skulle bli länken över
havet i den nya telefonförbindelse, som via
överdragsstationer i Norrtälje, Mariehamn och Åbo för första
gången skulle sammanknyta Sveriges och Finlands
i Föredrag vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde d. 14 april 1939.
huvudstäder och samtidigt sätta Helsingfors i
förbindelse med det europeiska telefonnätet. Kabeln var
en pupinkabel med sju fyrskruvar för lika många
genomgående fyrtrådsförbindelser och två
tvåtråds-ledningar för den närmare trafiken från båda hållen
med Åland. De två överdragssektionslängderna voro
repektive 90 och 152 km.
Jämnt tio år senare, sommaren 1938, utlades
telefonkabel nr 2 mellan Sverige och Finland. Planerna
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
