Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
I Mariehamn sker växling till 16-kanalsystemet.
Fyrtrådsledningarna avslutas dock här först med
överdrag av samma slag som i Norrtälje. Dessa
avleverera till, resp. mottaga ifrån, 16-kanalsystemet 0
normala transmissionsnivåer för L-system.
Radioledningarna avslutas med korrektionsnät på paret för
ankommande sändning, varefter följer överdrag och
övriga anordningar tillhörande bärvågsanläggningen
Mariehamn—Åbo.
Överdragsutrustningarna för enkanalsystemet, som
här egentligen skall beskrivas, äro i tillämpliga delar
specificerade i enlighet med C. C. I:s anvisningar.
Bärfrekvens-huvudförstärkarna innehålla två
motståndskopplade skärmgallerrör av ny typ (E 2c) och
forförstärkarna ett dylikt rör. De äro lineariserade med
negativ återkoppling (— 4 N), vilket möjliggjort högt
ställda fordringar på klirrdämpning (> 7,5 N öä 0,1 %
vid rel. nivå + 0,5 N) med ty åtföljande
överhörnings-frihet mellan talfrekvensbandet och den överlagrade
förbindelsen, och på stabiliteten (± 0,03 N vid 5 %
spänningsvariationer) samt medfört andra fördelar
med avseende på jämn frekvenskarakteristik, låg
störningsnivå (< 1 mV pr kanal) och kort
insvängningstid. Maximieffekten, som skall kunna utnyttjas, är
50 mW, vilket vanligen föreskrives.
Dämpningsdistorsionen, som på sjökabeln uppgår till ca 3 neper,
utjämnas med korrektionsnäten i överdragen, så att
restdistorsionen är mindre än ± 0,1 N. Nivåer och
förstärkningsgrad vid 800 p/s angives å förutnämnda
principschema; den lägre rel. nivån avser det
överlagrade bandet. Förstärkningen kan regleras i steg
om 0,1 N.
Rundradioöverdragen innehålla tre
motstånds-kon-densatorkopplade rör i kaskad, nämligen två Be- och
ett Cd-rör. De äro icke negativt återkopplade, men
tillräcklig linearisering erhålles genom s. k.
överanpassning. Detta innebär, att förstärkarna ha en
låg-ohmig utgångsimpedans (60 ohm), vilken anslutes
till linjetransformatorer med impedansomsättningèn
600/300, varigenom även slutröret verkar som
spänningsförstärkare. Reflexioner från mottagningssidan
undvikes på så sätt, att linjetransformatorerna där
äro försedda med särskild utjämningsanordning (U i
fig. 11) för anpassning till kabelimpedansen, som vid
de lägsta frekvenserna har en starkt stigande
karakteristik, vilket också är en följd av den lätta
pupiniseringen. Rundradioförstärkarnas garanterade
klirrdämpning är > 4,5 N aa 1 % vid 100—7 500 p/s och
> 3,5 N Sä 3 % vid 35—100 p/s och 20 mW uttagen
effekt, som man här räknar med. Med föreskriven
amplitudbegränsning l,i55 \/2 voit efter
mikrofonförstärkaren och en rel. spänningspegel + 0,7 N efter
utgångstransformatorn blir den uttagna effekten icke
större, men slutröret skall kunna avge ända till
150 mW utan att klirrfaktorn överstiger 5 %.
Beträffande störfriheten föreskrevs > 9 N störavstånd
med avseende på den psophometriska brusnivån och
> 6,7 N för brus, uppmätt utan avvägning med
pso-phometer. Dämpningsdistorsionen, som på
radioledningarna i sjökabeln även uppgår till ca 3 neper,
utjämnas med korrektionsnäten (E i fig. 11) med samma
noggrannhet som för talledningarna. Den i fig. 11
angivna nivån +0,7 N avser rel. spänningspegel direkt
efter överdraget, dvs. före linjetransformatorn. På
själva kabeln blir nivån ca + 0,35 N. Förstärkningen
är 3—5,3 N vid 800 p/s och kan regleras i steg om 0,1 N.
STOCKHOLM
NORRTÄLJE
MARIEHAMN
Fig’. 10. Transmissionssystemet på talledningarna.
STOCKHOLM
+
NORRTÄLJE
MARIEHAMN
i
± 0 M * 0,7M I
O–––E>—––-GD-GD-f-t»-
♦ 3"-5,JM
LANDKABEL SJÖKABEL i
t>s 5 M b 2 4M
■<IJ—
—<HHS—
+ 0.7 h
_L
I
Fig. 11. Transmissionssystemet på radioledningarna.
De i första utbyggnad färdigställda förbindelserna
äro till antalet 12, varav hälften på bärvåg över
pupinkabeln. Mellan Stockholm och Helsingfors
disponeras fyra lågfrekvens- och tre
bärvågsförbindelser samt mellan Stockholm och Åbo en
förbindelse av vardera slaget på pupinkabelsträckan.
Av första utbyggnaden återstår alltså ännu tre
outnyttjade förbindelser. 1928 års kabel har samtidigt
frigjorts från terminaltrafik på fyrtrådsförbindelserna,
vilka nu uteslutande skola användas för
transittra-fiken från Finland till Danmark och kontinenten.
Bärvågskabelanläggningen på öststräckan
Mariehamn—Åbo och vidare till Helsingfors behandlas icke
i denna uppsats. Den är en av Finland ensamt ägd
del av den nya anläggningen och möjliggör
genomgående trafik på de 24 nya talförbindelserna och båda
radioledningarna i pupinkabeln. Den färdiga
anläggningen öppnades för trafik i februari månad i år.
Anläggningen hade lämpligen icke längre kunnat
uppskjutas; den gamla kabeln var nämligen då ur
trafiksynpunkt överbelastad. Till slut skall här anföras
några trafiksiffror för 1928 års kabel.
Antal samtalaminuter
2-trådsledningarna:
Stockholm—Mariehamn.. ca
1933
1938 ökning
1100 79 600 174 %
å-trådsledningarna:
mellan Sverige och
Finland ................ „ 299 800 517 900 73 %
från Sverige via Finland „ 26 900 33 500 24 %
från Finland via Sverige „ 147 100 236 400 61 %
S:a (exkl. Sthlm—Mhmn) ca 473 800 787 800 66 %
Lågkonjunkturåret 1933 har här tagits som
jämförelse med det senaste årets trafik. Från år 1930 till
1933 var trafikminskningen på kabeln i runt tal 15 %,
men sedan har trafiken stadigt ökat. Av
transittra-fiken har under alla år den dominerande delen gått
till Tyskland, medan Danmark kommit i andra
rummet. England distanserade tidigt Norge, som nu
ligger på fjärde plats. Övrig transittrafik är avsevärt
mindre. Det beräknas, att anläggningen skall
utbyggas till full kapacitet före sommaren 1940 för att
kunna mottaga väntad trafikökning i samband med
de planerade olympiska spelen i Helsingfors.
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
