- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Elektroteknik /
186

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 7. Jämförelse mellan fältets utbredning för en enkel
(A) och dubbel (B) halvvågsantenn till markeringsfyr.
Observera den senares större riktverkan och de två smärre
sidofälten.

keringssignalen från fyren näst närmast fältet
igångsätter omkopplingen och samtidigt strypes
automatiskt bensintillförseln för höjdminskning 120 m/min.
Denna höjdminskning kan kontinuerligt säkras med
hjälp av motsvarande regleringsorgan som
sammankopplas med stighastighetsmätaren ("rate of descent
meter"). Under första steget får icke höjden 60 m
underskridas, vilket sker genom impuls från
höjd-mätaren till gasreglaget. Då den undre
landnings-fyren passeras urkopplas emellertid denna kontroll,
och inställning äger rum för förut bestämd
höjdminskning tills planet tar mark, då genom mekanisk
överföring från landningsstället gasen strypes och
bromsarna tillslås.

Ett särskilt utvecklingsarbete har nedlagts på
markeringsfyrar för ultrakortvåg.

Man begär av en sådan, att den skall giva position,
så att piloten kan veta att en viss punkt uppnåtts och

att följaktligen avstån-

Reastsl

Fig. 8. Kablarnas förläggning
hos systemet med tonfrekvens.
Vid linjen A böjer glidbanan
av och träffar marken i punkt
10.

det till målet blir
bestämt. Fältet från
markeringsfyren eller m. a.
o. den zon i vilken
signaler erhållas bruka
utformas som en
solfjä-derformad yta
vinkelrätt mot kursen
(fan-marker) utom för det
fall att fyren är
uppställd i
korsningspunkten mellan flera kurser,
eller av annat skäl
såsom hindermarkering en
viss punkt på kartan
vill utmärkas, då fältet
utformats cigarrformigt
med vertikal axel.

Fn jämförelse mellan
fälten från enkla dipoler
och från fyra
helvågs-antenner matade i fas
och liggande i linje på
en kvarts våglängds
avstånd från marken liar
utförts med det
resultatet att förhållandet

mellan bredd och tjocklek hos fältet — vilket bör vara
så stort som möjligt — visade sig öka från 2,7 till 3,7
vid den antagna frekvensen 75 Mc/s.

Sammanfattning av system med radiofrekvens.

På grund av de till 1938 samlade erfarenheterna
voro de olika parterna eniga om att ett system skulle
bestå av följande huvudenheter:

Inflygningsfyr. Frekvensen bör ligga inom
området 92—96 Mc och om fältfyren arbetar ensam
inom området 108—112 Mc.

Den raka kursen, som skall vara fri från
reflexverkningar såsom multipelkurser o. d. skall bildas
av två fält med 0,5 dB skillnad för en kursavvikelse
av 1,5° från centrumlinjen.

Instrumentets vertikala visare skall giva 10° utslag
för 1,9° avvikelse.

Räckvidden skall uppgå till 30 km på 900 m höjd.

Glidfyr. Frekvensen bör företrädesvis ligga inom
området 92—96 Mc.

Glidbanan skall vara jämn och justerbar för
lämplig vinkel.

Frekvensen skall vara 75 Mc/s.

Markeringsfyr. Skall kunna identifieras med
hörmottagning, varvid den inre (sättfyren) skall ha
mo-dulationsfrekvensen 1 300 p/s, och den yttre
(planeringsfyren) 400 p/s, samt visuellt med karakteristisk
teckengivning.

Normalt skall den inre markeringsfyren placeras
vid flygfältets gräns och den yttre vid
skärningspunkten med glidbanan.

Fältet skall kunna justeras så, att den inre fyren
ger synbart utslag 200 m på bägge sidorna om kursen
och 100 m längs glidbanan. Mottagning skall kunna
ske på upp till 600 m höjd. Den yttre fyren skall
hava samma egenskaper för 600 m flyghöjd.

Samtliga ingående sändare skola kristallstyras eller
ha en frekvensstabilitet jämställd därmed.

Utrustningen skall icke utgöra ett hinder vid
normal landning. Landningsljus synas vara ett starkt
önskvärt komplement.

Utan att minska värdet hos bestående anläggning-

Fig. 9.

Instrumentutslag för olika lägen i förhållande ■
till glidbanan.

186

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939e/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free