Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
25 kV, motsvarande vid 1 /<H/m antingen 1 kA///s och
25 m längd eller 5 kA/ßs och 5 m längd. Man får då,
om även här 10 % läggas på, den erforderliga
isola-tionsnivån
E„ = l,i • (öO • ^ + 25)
där Ei2 och den nominella driftspänningen En
uttryckas i kV. Detta uttryck representeras av kurva B
i fig. 14.
Ehuru moderna avledare utföras Sel} åitt de utan att
förstöras kunna avleda strömmar av samma storlek
som i själva blixtkanalen, torde det med hänsyn till
spänningsfall i jordledningen och oundvikliga avstånd
mellan avledaren och anläggningens olika delar vara
uteslutet att räkna med att kunna skydda en station,
när nedslag sker direkt i själva stationen. Om inte
stationen och dess allra närmaste omgivning skyddas
mot direkta nedslag, torde man alltid få räkna med
skador vid dessa visserligen sällsynta nedslag. Det
tredje av de ovan anförda fallen kan därför inte
läggas till grund för val av isolation.
Enligt det ovan tillämpade betraktelsesättet kan
man alltså skilja på två olika klasser av isolation:
den ena, som endast är tillräcklig för att skyddas
mot inducerade överspänningar och den andra, som
i förening med inledningsskydd kan givas ett
fullständigt skydd även mot överspänningar härrörande
från direkta nedslag. Det är av intresse ätt se, i vad
mån isolation väld enligt olika, nu gällande normer
uppfyller kraven enligt dessa båda klasser.
På fig. 14 ha inritats isolationsnivåerna enligt
amerikansk, tysk och svensk standard och för att bli
jämförbara ha de amerikanska nominella
driftspänningarna minskats med 5 % och de tyska ökats med
10 %, så att t. e. den amerikanska spänningen 69 kV
kallats för 66 kV och den tyska 40 kV för 44 kV.
De i U. S. A. av AIEE föreslagna normerna30 äro
de enda, som baserats på stötöverslagsprov, och
anmärkningsvärt är, att den angivna "Basic Impulse
Insulation Level" så nära överensstämmer med
kurva B, att inga särskilda punkter kunnat ritas in,
utan att göra bilden otydlig. Genom att följa det
amerikanska förslaget, som också ställts upp med
hänsyn tagen till vad som kan uppnås med moderna
ventilavledare, får man alltså alltid en tillräcklig
isolation.
De modernaste svenska normerna för isolation äro
normerna för genomföringar i SEN 4 av 1930. I dessa
äro föreskrivna vissa växelöverslagsspänningar vid
torrprov och regnprov. För genomföringar för
inom-hustransformatorer användes endast torrprov, och
man kan då vid välkonstruerade genomföringar utan
nämnvärt fel antaga, att 50 %
stötöverslagsspän-ningen ligger 10 % över amplitudvärdet hos
växel-överslagsspänningen vid torrprov. Dessa värden äro
i fig. 14 inritade med fyllda kvadrater och visa, att
alla så isolerade anläggningar kunna skyddas mot
inducerade överspänningar, men mot vågorna från
direkta nedslag endast vid driftspänningar upp t. o. m.
33 kV. För genomföringar för
utomhustransforma-torer föreskrives både regnprov och torrprov och
vanligen blir regnprovet avgörande. Förhållandet mellan
stötöverslagsspänningen och
växelöverslagsspänning-en vid regnprov variera mera med isolatortypen än
motsvarande faktor vid torrprov, men de i fig. 14
med fyllda cirklar betecknade värdena bygga på den
minsta faktor, som erhållits vid en del verkliga prov.
Tydligen kan utomhusisolation enligt SEN 4 alltid
skyddas, utom möjligen vid de allra högsta
drift-spänningarna.
I de tyska normerna VDE 0670/1937 föreskrives
både en viss växelöverslagsspänning och ett visst
minsta luftavstånd och det visar sig, att luftavståndet
blir avgörande för stötöverslagsspänningen. De
ofyllda kvadraterna och cirklarna i fig. 14 visa de
stötöverslagsspänningar, som enligt en tysk
författare31 erhållas vid inom- och utomhusisolation.
Tydligen ligger den tyska isolationen något lägre än den
svenska. I verkligheten torde skillnaden vara ännu
större till förmån för den svenska, eftersom en
överlagsspänning i praktiken måste tas till med en
viss marginal, men luftavståndet kan väljas nästan
exakt.
Val av överspänningsskydd.
Naturligtvis sätter man inte in överspänningsskydd
utan tanke på kostnaderna, ty skyddet är ju till för
att förbättra det ekonomiska resultatet. De vinster
man kan göra äro av tre slag, nämligen
1. Minskade -reparationskostnader.
2. Minskade kostnader för avbrott och större
förtroende från kundernas sida för den elektriska
energitillförseln.
3. Ökad livslängd hos särskilt transformatorer.
Tyvärr kunna dessa besparingar sällan uppskattas
i kalla siffror, utan det blir i stor utsträckning en
omdömesfråga, huru fullständigt skydd som skall
väljas.
Den grundläggande svårigheten är, att åskvädrens
både frekvens och styrka varierar starkt från år till
år och från plats till plats. Särskilt i högspända nät
med ett fåtal stationer, där driftstörningarna äro
mycket sällsynta, kan slumpen göra, att man flera år
inte har några störningar alls, utan att detta
utesluter, att ett flertal fel kunna inträffa ett följande
år. Och om man ett år anordnar överspänningsskydd,
behöver frånvaron av störningar ett följande år inte
nödvändigt betyda, att skyddet varit verksamt och
tillräckligt.
I de viktigaste stationerna måste man dock
vidtaga sina åtgärder utan att avvakta någon
driftstatistik, och överspänningsskyddet blir där en
katastrof-försäkringspremie, som sällan kan avvaras, emedan
alltför stora värden stå på spel i fråga om både
möjliga skador och avbrott. För de något mindre och
talrikare stationerna varierar statistiken år från år
inte fullt så mycket, utan den kan åtminstone ge
någon ledning för beräkning av värdet av skador och
avbrott. De minsta distributionstransformatorerna
äro slutligen redan i ganska små nät så talrika, att en
verklig statistik ofta kan erhållas.
Reparationer och avbrott värderas mycket olika
av Olika personer. Lindningsskador på
distributions-transformatorer äro relativt sällsynta, åtminstone när
det gäller moderna transformatorer, ty vid de låga
spänningarna tycks strävan att utföra lindningarna i
transformatorn så starka, att de hålla även om ett,
yttre överslag uppstår, i stor utsträckning ha givit
önskat resultat. Skadorna bestå därför mest i
förstörda genomföringar, som m&ste bytas ut, och säk-
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
