- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Industriell ekonomi och organisation /
9

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDUSTRIELL EKONOMI OCH ORGANISATION

ningslöst och skadligt. Det är den uppfattningen
som leder till resonemanget, "hur skall en
utomstående kunna sätta sig in i våra speciella svårigheter,
han kanske är bra på andra håll, men vi har så
säregna problem, så oss kan ingen främmande hjälpa".
Man glömmer eller förstår inte, att alla
industriföretag i stort sett ha mer eller mindre samma slags
svårigheter och problem att kämpa med, och man tänker
inte på, vad vanan att ständigt ställas inför nya
uppgifter och förhållanden betyder, när det gäller att
finna nya utvägar, och hur det driver upp förmågan att
snabbt sätta sig in i nya system och andras
svårigheter. När man en lång tid, kanske hela sitt liv,
arbetat inom ett visst företag, kan det ej hjälpas att
synvidden begränsas, så vida man inte har den rätta
läggningen och tillfälle att följa med vad som rör sig
i tiden. Kärleken till det egna arbetet, vilken i och
för sig endast är av godo, är också ägnad att skymma
blicken för befintliga svagheter, och faran för en viss
konservatism ligger nära till hands och lockar fram
de kända svaren "men så har vi alltid gjort", "det
går inte", så snart det blir tal om en ändring av något
slag.

Misstron till "experter" kan naturligtvis också
bottna i andra orsaker. Man kan ha haft dåliga
erfarenheter av någon organisatör, som icke har fyllt
måttet, men det borde ej vara avgörande en gång för
alla.

En annan viktig orsak till misstron mot
"experter", ocli en, som tyvärr torde vara ganska vanlig, är
oförmågan att underordna de egna intressena under
det helas väl. Det är med andra ord den kända
"spänstsjukan" som grasserar, och som kommer
patienten att anse det viktigaste vara att en sak utföres
just av honom och ej på bästa möjliga sätt. Eljest
borde det ligga nära till hands att även i fråga om
kommersiell ocli industriell organisation taga vara på
de fördelar som samarbetet med en sakkunnig på
området har att erbjuda. Tänker man riktigt noga på
saken, behöver givetvis ens egen insats icke på något
sätt förringas, därför att man skaffar sig en
medhjälpare, som för övrigt skulle stå sig ganska slätt,
om han icke hade möjlighet till ett intimt och
förtroendefullt samarbete med företagets egna män.

Vad obenägenheten att anlita utomståendes hjälp
beträffar, så kan den också bottna i falsk stolthet.
Man skäms att tillstå, att det egna företaget är illa
organiserat, men det är en ståndpunkt, som knappast
låter sig försvaras. Naturligtvis kan man tänka sig fall
av dålig ledning, men i allmänhet är det väl så, att
den organisation som läggs upp vid ett företags start
icke blir sådan, att det sedan alltid går att växa i
den, utan en dag har företaget blivit så stort, att det
är svårt att överblicka och hålla ihop det hela. Den
ursprungliga ledningen är kanske då för länge sedan
borta, och det är nya män som bära ansvaret.
Kan det då ligga något nedsättande i att rådgöra med
en expert, så att man själv kan mera ostört ägna sig
åt det egna, dagliga arbetet? För dessa synpunkter
synes man ha bättre förståelse i Amerika, där man
icke utan skäl skapat termen "business doctor".

En del av de fördelar som äro förknippade med att
inkalla en expert äro så uppenbara att de knappast
behöva nämnas, medan andra kanske äro mindre
beaktade. Då den som är lekman på området, även om
han har långvarig erfarenhet som arbetsledare el. d.,

tar itu med en omorganisering, händer det lätt, att
han inriktar sig på sekundära mål såsom att skapa
nya blanketter och förhåliningsregler o. d. och tror
sig därmed organisera i stället för att gå till roten
med det onda och arbeta principiellt. Det är under
sådana förhållanden som faran för överorganisation
blir aktuell. Det är nämligen så, som en framstående
organisationsexpert har sagt, att överorganisation det
är att vidtaga tillfälliga åtgärder för att mildra
konsekvenserna av, att man arbetar efter oriktiga
principer. Mycket vanligt är att man i första hand
inriktar sin sparsamhetsiver på att reducera personalen,
under det att i verkligheten den stora åderlåtningen
av inkomsterna, som man vill åt, är att söka på helt
annat håll. De stora omkostnaderna eller det klena
resultatet beror kanske på att lagren äro för stora,
att materialet flyter allt för sakta genom fabriken,
att maskinernas verkningsgrad är otillfredsställande
eller att försäljningen icke drivs tillräckligt
framgångsrikt. Lönekontot är emellertid något som
sticker i ögonen, ocli om det reduceras, så syns det att
något göres, men mången gång betyder dylika
åtgärder ekonomiskt vida mindre än man vill föreställa sig,
och om någon skall skyddas i det längsta, så är det
personalen, ty den kan sannerligen inte göras
ansvarig för att antalet anställda är för stort. En av
fördelarna med att samarbeta med en expert är, att den
erfarne organisatören har större möjligheter att sätta
fingret på de ömma punkterna ocli visa ledningen,
var ingrepp äro av nöden, än den som står mitt uppe
i det hela.

För övrigt förefaller det tämligen självklart, att
den som i åratal specialiserat sig på ett visst område,
kan skaffa sig helt andra kunskaper i ämnet än den
som har händerna fulla av sitt dagliga arbete och
endast kan ägna sig åt studier på lediga stunder.
Dessutom är det så, att den som i våra dagar försöker att
på egen hand orientera sig i organisatoriska ämnen
riskerar att alldeles drunkna i den väldiga
litteraturflod som numera väller fram på detta gebit.

Som den professionelle organisatörens hela
verksamhet består i en oavbruten kamp med svårigheter av
olika slag, blir hans inställning till sin uppgift en helt
annan än genomsnittstjänstemannens. Uttrycket "det
går inte" existerar icke för honom. Varje hinder
som reser sig på hans väg endast väcker hans
kamplust och kommer honom att söka nya utvägar efter
de principer, som han en gång funnit vara de riktiga.
Det är just detta att fasthålla vid principerna, allt
under det att man tar hänsyn till de olika detaljerna
i varje enskilt fall, som är den verklige
organisatörens styrka gent emot lekmannen. Jag har särskilt
velat framhålla detta därför, att det ej är enbart på
grund av sina organisatoriska talanger som en
"business doctor" kan vara ett företags ledning till
nytta. Hans tjänster kunna nämligen vara
ovärderliga icke minst ur pedagogisk synpunkt och som en
sporre för personalen.

Den största svårighet, som chefen för ett stort
företag har just som ledare, ligger i att trots en långt
driven arbetsfördelning, som är ägnad att göra
arbetet tråkigt och enformigt och i tjänstemannens egna
ögon betydelselöst, kunna bevara arbetsglädjen och få
personalen med sig, så att den känner sig solidarisk
med företaget. Han kan ej nå alla personligen utan
måste anlita andra utvägar att ingjuta den rätta entu-

9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:24 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1939i/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free