- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Industriell ekonomi och organisation /
19

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

än fem års högskolestudier. Detta bör väl kunna
ske, då det visat sig, att de studenter som hittills
genomgått handelshögskola efter examen vid teknisk
högskola i regel avslutat den normalt tvååriga
handelshögskolekursen på avsevärt kortare tid. Eleverna
böra vid en administrativt inriktad fackavdelning
erhålla den tekniska högskolans hela allmänbildning,
varvid den särskilda specialiseringen dock göres

inom de tekniskt-ekonomiska och affärsmässiga samt
industriellt-psykologiska ämnena i stället för uti
huvudsakligen tekniska tillämpningsämnen.

Vid uppgörandet av en plan för den
tekniskt-ekonomiska högskoleundervisningens fortsatta
utveckling bör en strävan vara, att så långt möjligt
utnyttja de befintliga resurserna genom ordnandet av
samarbete mellan högskolorna.

Rationaliseringen och det "improduktiva" arbetet.

Av ERIC BERNHULT.

Tack vare Henry Townes verksamhet i Amerika i
slutet av förra århundradet började man inom
Amerikas industriella värld vid den tiden göra klart för
sig, att det ifråga om industriens organisation och
ledning vore nödvändigt att frigöra sig från gammal
slentrian. Ungefär samtidigt lanserade Frederick
Taylor sin idé, att arbetet kunde mätas genom
tidsstudier. Han hävdade även den åsikten, att
arbetsprocesserna skulle uppdelas i enklare operationer.
Genom specialisering skulle arbetaren lättare
förvärva en hög grad av skicklighet, vilket, i samband
med en omsorgsfull planering, skulle leda till
minskade produktionskostnader. Så äro vi framme vid
idén om massfabrikation och seriefabrikation samt
slutligen den "flytande tillverkningen". Detta har i
samband med toleranssystemet, praktiskt tillämpat
först genom precisionsmåttsystemets uppfinning, fört
fram till den punkt, där industrien i dag står.

I ett specialnummer av Teknisk tidskrift av den
30 april förra året behandlades rationaliseringen inom
industrien. Läsaren fick i en serie artiklar stifta
bekantskap med olika metoder som utarbetats och olika
vägar som följas för att på skilda områden inom
industrien nå fram till det mål, som leder till ett
förbilligande av framställningen av förnödenheter och
till en förbättring av löntagarnas villkor. Genom
arbetsplanering, arbetsanalys och tidsstudier utnyttjas
den tillgängliga maskinparken, förbättras
arbetsmetoderna och sparas den mänskliga arbetskraften. Detta
i samband med arbetets mekanisering och
specialisering, förbättrade transportanordningar och
förbättrade arbetsförhållanden har till mål att ekonomiskt
höja företagets tekniska effektivitet, att frambringa
största möjliga antal nyttigheter av bästa möjliga
kvalitet med minsta möjliga arbete, det vill säga för
minsta möjliga kostnad.

Denna rationalisering och sparsamhetspolitik, som
givetvis kan vara synnerligen effektiv och lönande,
har emellertid utvecklats alltför ensidigt, då
företrädesvis den produktiva sidan av
produktionsapparaten i sin helhet blivit föremål för
rationaliseringsivern, under det att den "improduktiva" sidan helt
eller delvis lämnats utanför. Med den
"improduktiva" sidan menas då den sida av ett industriföretags
arbetsområde, som uteslutande inriktar sig på att
hålla det produktiva arbetet i gång.

Sedan gammalt talar man i detta sammanhang allt
fortfarande om produktivt och improduktivt arbete,
ett förhållande som ger en fullständigt felaktig
inställning till det så kallade improduktiva arbetets

karaktär och betydelse. Ett nyttigt arbete kan ej
vara improduktivt i detta ords rätta bemärkelse. Det
arbete det här är fråga om tjänar i lika hög grad
produktionen som det rent produktiva arbetet gör,
något som för övrigt redan Taylor påpekade, då han
bland annat framhöll att hänsyn måste tagas till de
improduktiva kostnaderna, vilka i hög grad influera
tillverkningens ekonomi och slutproduktens
självkostnadspris. Svenska standardiseringskommissionen
har nu även tagit hänsyn till denna o egentlighet i
terminologien och i arbetet "Normer för enhetlig
terminologi vid kostnadsberäkning" föreslagit uttrycken
direkt och indirekt arbete som ersättning för de
hittills brukliga produktivt och improduktivt arbete.
Med det indirekta arbetet menas alltså det arbete som
indirekt tjänar produktionen i motsats till det direkta
arbetet, som bidrager till att forma själva råvaran
till slutprodukt. I fortsättningen komma de nya
termerna att användas.

Vid större industriföretag, järnverk, skeppsvarv,
pappersbruk, textilfabriker osv., utföras de indirekta
arbetena i regel av mer eller mindre fristående
hjälp-avdelningar. Härtill kommer för olika ändamål
särskild avdelad hjälppersonal.

Sålunda svarar konstruktions- och ritkontoret för
att maskiner, transportanordningar, byggnader etc.
motsvara produktionens och tidens krav. Den
mekaniska hjälpavdelningen med sina underavdelningar
svarar för maskinparkens underhåll, reparation och
modernisering, byggnadsavdelningen för motsvarande
åtgärder beträffande företagets byggnadsarbeten av
olika slag. Elektriska reparationsavdelningen handhar
elektriska reparationer samt underhåll och
moderniseringar av elektriska anläggningar och
installationer. Till det indirekta arbetet kan också räknas
sådant arbete, som utföres av mindre avdelningar och
hjälppersonal, som —■ fastän som regel lydande under
respektive driftavdelningar — icke ha med det
direkta arbetet att göra. Hit höra avdelningar för
transport, ordnings- och renhållning etc. samt
verksreparatörer, eldare, smörjare och diversearbetare av
olika slag.

På grund av det indirekta arbetets art betraktas
de indirekta avdelningarna eller hjälpavdelningarna
ofta som något nödvändigt ont. De producera
ingenting, som direkt kan säljas och förvandlas i
pengar, de endast åsamka företaget utgifter, anser
man. En naturlig följd blir också den, att de icke
sällan behandlas på ett styvmoderligt sätt, vilket
kommer till synes bland annat i brist på arbetsbefäl

19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:24 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1939i/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free