Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
och därmed även i brist på organisation och
planering samt slutligen i brist på förståelse för det
arbete de uträtta. Yid företag i allmänhet är det ju så,
att befälsapparaten varierar efter företagets
individuella behov. Är det fråga om enhetlig
massproduktion blir befälsprocenten relativt låg, vid varierande
produktion betydligt högre. Vid indirekt arbete
möta problem av alla tänkbara slag, vilka måste lösas
snabbt och säkert. Arbetsbefäl och arbetare kastas
från den ena uppgiften till den andra. För att ett
effektivt och ekonomiskt resultat skall ernås, fordras
därför i första hand tillgång till dugande och erfaren
befälspersonal. Varje arbete bör vara väl
förberett och arbetarna böra delgivas noggranna
instruktioner.
Det är tydligt, att det arbete, som utföres av de
indirekta avdelningarna, i sista hand måste betalas
av driften, vilket har till följd att
produktionskostnaden även är beroende av de indirekta
avdelningarnas kapacitet och effektivitet. Då det här kan röra
sig om betydande belopp, är det vidare uppenbart,
att en rationalisering även ifråga om dessa
avdelningar skulle vara av största värde och ge som
resultat en sänkning av den färdiga produktens
tillverkningskostnad.
Se vi först på konstruktions- och ritkontoret, finna
vi, att detta ofta skötes efter föråldrade och
slentrianmässiga metoder såväl ifråga om organisation
som ifråga om arbetenas utförande. Detta beroende
i första hand på otillräcklig och mindre kvalificerad
personal. På grund av bättre och säkrare
anställningsförhållanden och bättre framtidsutsikter söker
sig den unge ingenjören hellre in på andra banor.
Sålunda konsumerar industriens
arbetsstudieavdel-ningar och merkantila avdelningar numera en stor
del av de unga krafterna. Detta har haft till följd,
att efterfrågan på konstruktörer och ritare på senare
tiden betydligt ökats. Sker icke en ändring av
förhållandena, ligger det nära till hands att antaga, att
industrien en dag finner sig stå inför en högst
allvarlig brist på dugande ritkontorspersonal.
Hur värdesättes vidare konstruktörens arbete?
Svaret på frågan kan enklast ges med följande ord,
som man icke så sällan får höra: han är för god att
stå på ritkontor, han borde ut i driften. Hur
felaktigt ett sådant omdöme är, torde lätt inses, om
man betänker till vilken grad den direkta
tillverkningen är beroende på konstruktörens skapelser, på
hans skicklighet, fantasi och noggrannhet. En
konstruktör kan aldrig bli för god!
Det händer ofta inom de indirekta avdelningarna,
att arbeten, som egentligen fordra ritningar, utföras
utan tillhjälp av sådana, detta i regel beroende på
att ritkontoret ej hinner med att behandla alla
problem. Sådana arbeten bli emellertid dyrbara, en sak
som redan Taylor på sin tid framhöll. Det lönar sig
■— trots de till synes höga kostnader, som ett
ritkontor drager — att ha tillgång till en
produktions-kraftig och välorganiserad ritkontorspersonal,
mångsidigt sammansatt och med kvantitativa och
kvalitativa förutsättningar att snabbt och säkert
effektuera inkomna arbetsuppgifter. Vikten av väl
genomtänkta och omsorgsfullt granskade
konstruktionsritningar kan ej nog poängteras. Mindre väl
genomtänkta konstruktioner eller felaktiga ritningar
medföra — de förra indirekta ekonomiska förluster genom
driftsstörningar eller olämpliga driftsanordningar —
de senare direkt onödiga kapitalutlägg.
Planeringen av ritarbetet möter, liksom då det
gäller arbeten vid andra hjälpavdelningar, stora
svårigheter, eftersom driftens mest krävande behov i
första hand måste tillgodoses. Mycket kan dock
vinnas genom att eliminera all onödig forcering. En stor
hjälp vore det även om industrien under
lågkonjunkturer mera inriktade sig på anläggningarnas underhåll
och modernisering. Härigenom skulle
byggnadsverksamheten verka konjunkturutjämnande och icke, som
nu är fallet verka i rent motsatt riktning. Härigenom
kunde vidare högkonjunkturjäktet på
hjälpavdel-ningarna nedbringas, så att dessa mera helt fin^e
ägna sig åt löpande underhållsarbeten, vilket under
forcerad drift är av största värde. Möjligheten att
kunna överföra personal från de indirekta
avdelningarna till den direkta tillverkningen vore under
sådana förhållanden också tänkbar.
Ritkontor av det slag det här är fråga om — vi
kunna införa benämningen "indirekta ritkontor" -—
skilja sig icke väsentligt från de "direkta"
ritkontoren, där arbeten produceras i och för
manufakturering och försäljning. Dessa senare stå som regel på
ett något högre plan i en del avseenden. Beträffande
konstruktionernas utförande måste man taga hänsyn
till den omständigheten, att det "direkta" ritkontoret
till övervägande del är inriktat på nykonstruktioner
i motsats till vad förhållandet är med det "indirekta"
ritkontoret, där konstruktören på ett helt annat sätt
är bunden av vad som förut finnes och dessutom icke
har samma möjlighet att följa med i utvecklingen,
beroende på att hans arbetsfält sträcker sig utöver
mycket vida gränser och en specialisering inom ett
begränsat område hör till o vanligheterna. Givetvis
finnes det fall då förhållandena kunna anses vara helt
andra och bättre.
I många avseenden har på senare tid det
"indirekta" ritkontoret börjat göra sig mera gällande.
Även här har gamla idéer börjat få vika för nya.
Men ännu återstår en hel del. För att visa, hur
moderna idéer och konstruktioner underskattas, är det
kanske i detta sammanhang lämpligt att nämna som
exempel en sådan sak som gamla drivanordningar
med stora svänghjul på 20—30 ton eller mera som
i omoderna, friktionsrika lagergångar äta
smörjmedel och kraft. Dylika svänghjul förbruka nämligen
25—50, ja, kanske upp till 100 hästkrafter — väl att
märka, även i tomgång — dag efter dag, månad
efter månad, år efter år. En översättning till pengar
är ej svår att åstadkomma. Att utan mera vägande
skäl än ur kraftbesparingssynpunkt gå in för en
modernisering av sådana föråldrade drivanordningar
som nog en gång ansågs stå på höjden av teknisk
vederhäftighet, då kraftförsörjningen icke hade att
brottas med samma problem som nu — kan nog icke
alltid anses ekonomiskt välbetänkt. Dock bör, då en
ombyggnad även ur andra synpunkter är påkallad,
en sådan sak noga beaktas.
Standardisering och toleranssystem är något, som
på många ritkontor ännu ej slagit igenom. Detta
inverkar givetvis störande och försvårande på
mekaniska verkstadens arbeten och har till följd att
speciellt reserv- och ersättningsdelar onödigtvis fördyras.
Gå vi så till den mekaniska hj älpav delning en med
verkstad, smedja, plåtslageri och gjuteri, finna vi,
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
