- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Industriell ekonomi och organisation /
31

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

Ingenjörernas ekonomiska utbildning.

Av professor R. KRISTENSSON.

Teknikens betydelse för den moderna ekonomien
är ju mycket stor. Den ekonomiska verksamheten
bygger på ett underlag av tekniska hjälpmedel och
metoder och tekniskt vetande. Detta har särskilt
efter den industriella revolutionens början varit i
stark utveckling och har grundligt förändrat
samhällets ekonomiska struktur och människornas
livsförhållanden. Under denna utveckling har det ofta
förbisetts, att den tekniska utvecklingen icke endast
är betingad av naturförhållanden utan även av
ekonomiska lagar. På det tekniska området har en
mängd arbete förspillts på uppgifter, som saknat
ekonomiska förutsättningar eller varit oekonomiskt
anlagda. Detta gäller såväl i tekniskt nyskapande
verksamhet som i den fortlöpande produktionen. Det är
en stor fara förbunden med all teknisk verksamhet,
som icke är förenad med en kritisk ekonomisk
verklighetssyn.

Ingenjören är ofta till sin naturliga läggning mest
tekniskt inriktad, och hans utbildning samlar hans
intresse kring de matematiskt-naturvetenskapliga och
tekniska problemen. Hans huvudintresse kommer
därigenom att inriktas på de tekniska produkterna,
hjälpmedlen och metoderna. Inordnandet av dessa
tekniska faktorer efter ekonomiskt förnuftiga linjer
uti samhällets hushållning och i människornas tjänst,
detta är frågor som ingenjören icke kan behandla
som tekniska problem. Dessa frågor ligga på ett helt
annat område och ett område, på vilket ingenjören
icke genom sin utbildning blivit grundligare
orienterad. Ofta äro ingenjörer benägna att räkna med
de tekniska förhållandena som de verkliga och
betydelsefulla men ekonomiska problem som mera
betydelselösa eller t. o. m. overkliga. Det är naturligt,
att de tekniker, som specialisera sig starkt på
veten-skapligt-tekniska specialproblem till en viss grad
måste se bort från ekonomiska problem. Men även
för val och bearbetning av vetenskapliga
problemställningar och uppgifter är en ekonomisk
verklighetssyn av stort värde. För den praktiska
verksamheten i företagen äro företagsekonomiska kunskaper
av stort värde, ja till en viss grad nödvändiga.

Det är därför naturligt, att kraven blivit allt
starkare på en grundligare ekonomisk och organisatorisk
utbildning av ingenjörer. Från såväl företagen som
samhället ställas krav på att ingenjörer skola ha
förståelse för tekniken som ett led i företagens och
samhällets verksamhet. Det är medvetandet om dessa
krav som givit anledning till förslag om ökning av
den ekonomiska utbildningen och forskningen vid
Tekniska högskolan. Redan långt tidigare ha samma
synpunkter lett till inrättandet av en speciell
tekniskt-merkantil linje vid Tekniska gymnasiet i Örebro.

Även om man i princip accepterar nödvändigheten
av en tillräckligt grundlig ekonomisk utbildning för
ingenjörer, återstår den mera svårlösta frågan: Vad
skall en dylik ekonomisk utbildning omfatta, och vad
är dess mål?

Det har i diskussioner härom nämnts flera speciella
ämnen och fackområden, som böra vara
representerade i ingenjörernas ekonomiska utbildning. Många

betydelsefulla ämnen hava i detta sammanhang
föreslagits, såsom: Industriellt redovisningsväsende:
industribokföring, kalkylation, budget, statistik,
balanslära och i samband därmed balansanalys,
finansierings-lära. Industriföretagets organisation:
produktions-, försäljnings- och kontorsorganisation med ett
flertal tekniska specialiteter. Arbetslära och
arbetsledning, arbets- och tidsstudier, psykoteknik m. m.
Alla dessa ämnesområden ha större eller mindre
betydelse för den ekonomiska utbildningen. De
innehålla fackproblem av stor betydelse för många
ingenjörer. Man kan dock icke träffa frågans kärnpunkt
genom en uppräkning av en mängd dylika, mera eller
mindre speciellt tekniskt och handelstekniskt
betonade specialämnen.

När man skall söka komma till klarhet om
ingenjörernas ekonomiska utbildningsfråga, bör man först
söka att närmare fixera, vad målet är för en sådan
utbildning. Är det att i tillägg till nuvarande
mate-matiskt-tekniska kunskaper foga några övervägande
tekniskt betonade kunskaper i handelsteknik och
organisationsteknik? Detta är ju en möjlighet, som
till resultat kan giva en utbildning, som har den
’’fördelen", att utbildningen som helhet blir teknisk. Man
får då taga den olägenheten, att många frågor, som
höra till gränsområden, och speciellt de ekonomiska
frågorna, bli mycket elementärt behandlade. Vill
man nöja sig med detta mål, komma de ekonomiska
kunskaperna att ligga på handelsgymnasiets plan.
Dylika elementära kunskaper äro relativt lätta att
inhämta genom korrespondensundervisning och
självstudium. Det torde vara motiverat att begränsa en
dylik utbildning vid en teknisk högskola starkt, om
man nöjer sig med det nämnda utbildningsmålet. De
kunna då med fördel lämnas till speciallärare, och
en professur i industriell ekonomi har då ganska litet
berättigande.

Man förlorar genom en ensidig, teknisk
specialinriktning av studier på det organisatoriska och
handelstekniska området möjligheten att nå det
utbildningsmål, som bör uppställas för den ekonomiska
ingenjörsutbildningen: en fördjupad ekonomisk
uppfattning och värderingsförmåga och ökade
möjligheter för inordnande av de tekniska kunskaperna i
företagens och samhällets verksamhet. Målet för den
ekonomiska utbildningen bör således vara att giva
ett principiellt grundlag och övning uti
företagsekonomiskt och ekonomiskt tänkande. Ingenjören bör
inställas på att använda ekonomiska
värderingssynpunkter. Då ekonomiska värderingsproblem och
metoder väsentligt skilja sig från de rent tekniska
problemen — såväl med hänsyn till objekt som
förutsättningar — fordras det en grundläggande,
principiellt lagd teoretisk undervisning och övning i
företagsekonomisk och ekonomisk j»roblembehandling.
Man kan därvid icke nöja sig med att endast
uppställa vissa matematiska beräkningar — det mest
betydelsefulla ur ekonomisk utbildningssynpunkt är
den kritiska värderingen av beräkningarna och deras
förutsättningar från ekonomiska synpunkter. Därför
äro rent tekniska kunskaper om standardmetoder för

31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:30:14 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1939i/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free