- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Industriell ekonomi och organisation /
34

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Dessa godtyckligt valda exempel åsyfta endast att i
någon mån belysa de svårigheter, som faktiskt
existera.

Att det blir ingenjörerna förbehållet att
åstadkomma större förändringar i många av dessa frågor
är icke givet — snarast är det väl ett samarbete av
alla intresserade parter, med ledning av redan gjorda
erfarenheter, som man skulle vilja tro på för
framtiden. Ingenjören är emellertid från början vanligen
positivt inställd till frågor av detta slag, emedan
kravet på systematisering och definition ligger dolt
i alla hans arbetsuppgifter. För ingenjören
representerar varje ny uppfinning och varje nytt
forskningsresultat en sten i ett alltjämt fortgående
byggnadsarbete. Varje nytt rön måste följaktligen genast
täckas av ett adekvat begrepp, för att senare kunna
komma till användning och bli till utgångspunkt för
nya forskningar, om det icke skall spårlöst försvinna
bland tusentals andra forskningsresultat.
Ingenjörens inställning till företeelserna är den logiskt
skolade forskarens och samtidigt den praktiskt inställde
rationalistens; kravet på systematisering och
definition är honom dels medfött, dels av verkligheten
påtvingat. Men .denna inställning kan också tänkas
inrymma en fara att vilja fastlåsa begreppen slutgiltigt,
att vilja tillämpa ett statiskt betraktelsesätt. En
uppbyggd systematisering utsättes för avgörande
prov, när nya, överraskande idéer utifrån plötsligt
vinna burskap och pocka på en icke förutsedd
uppmärksamhet, och en viss elasticitet med utrymme för
nya möjligheter synes även i fråga om
begreppsbildning och systematisering i allmänhet vara
önskvärd.

Det är ingalunda min avsikt att vilja framställa
terminologiproblemet som en den industriella
organisationens kardinalfråga; det måste helt och hållet
ses som ett led i ett större sammanhang. Men just ur
den synpunkten kommer man oundvikligen fram till
den praktiska nyttan av, att det slöseri med tid och
arbetskraft, som äger rum på grund av bristande
klarhet i terminologifrågorna, skulle kunna undvikas. Att
deras lösande är av stor betydelse för alla
forskningsuppgifter på området är självfallet — de
personer, som ägna sig åt sådana uppgifter, veta väl, huru
fruktlösa deras ansträngningar att komma till botten
med problemen äro, så länge oklarhet råder om
själva uttrycksmedlen. Behovet av deras praktiska
lösning sammanfaller, enligt min mening, med kravet
på en verkligt rationell organisation över huvud taget.
Inom industriell ekonomi och organisation, med de
vittomfattande gränsområden mellan teknik och
ekonomi den omfattar, synes det därför, som om ett
samarbete borde kunna bli synnerligen värdefullt mellan
ingenjörer och ekonomer — utöver det som på
viktiga delområden redan har ägt rum — särskilt med
tanke på de olika aspekter ur vilka problemen ofta
angripas på respektive håll. I Sverige finnas ju redan
några institutioner, som även arbeta för att befordra
klassificerings- och nomenklaturfrågor av direkt
intresse för den industriella organisationen, nämligen
Sveriges Standardiseringskommission och den
Svenska nationalkommittén för rationell organisation,

råde resultatet, marknad sbedömning — ö ver vägandet av möjliga
resultat med ledning av föregående moment. Detta försök till
begreppsbildning avser endast att påvisa, vart innebörden i
resp. ordsammanställningar synes vilja hänvisa dem.

vilka stå i kontakt med utländska organisationer
på området. Man hoppas livligt, att dessa
institutioners verksamhet skall bidraga till viktiga resultat vad
gäller terminologifrågorna.

Kanske är det symptomatiskt, att inom de områden
av den industriella organisationen, som redan på ett
relativt tidigt stadium tagit de svenska ingenjörernas
uppmärksamhet i anspråk, nämligen
arbetsstudietek-nik1 och självkostnadsberäkningar2, en verklig
terminologi utarbetats. Terminologien för
självkostnadsberäkningar, som nyligen utarbetats i samarbete
mellan ingenjörer och ekonomer, har godkänts som
provisorisk standard av Sveriges
standardiserings-kommission och av kommissionen rekommenderats till
användning. Man skulle vilja hoppas, att liknande
vägröjningsarbeten skola befinnas vara oundgängliga
även inom andra områden saint även komma till
stånd. Kravet på en snabb och effektiv lösning av
dessa frågor kommer säkerligen att allt starkare
framföras från forskarnas sida ävensom från praktiskt
arbetande forskningsinstitut, dvs. alla med vetenskaplig
forskning inom området sysselsatta instanser. De
grundläggande arbeten, som utföras vid sådana
institutioner — bibliotek, industriföretagens
forskningsinstitut och informationsorgan av olika slag — såväl
här i Sverige som i utlandet och som grunda sig på
mångsidig praktisk erfarenhet, borde strängt taget
göra sådana framförda krav än mer beaktansvärda.
Alla olika intressegrupper, representerade av såväl
teoretici som praktiker, äro säkerligen ense om vikten
av att från början kunna få en fast, om möjligt
gemensam stomme att bygga vidare på.

Många praktiskt arbetande institutioner skulle
kanske i detta sammanhang gärna se, att en hel
klassi-ficeringsplan, en slags fristående, systematisk
generalplan, för hela ämnesområdet samtidigt kunde
läggas upp. En sådan tankegång måste noga övervägas,
och man måste ännu ställa sig tveksam inför den.
Hur nyttig och nödvändig en allmän upplinjering av
ett ämnesområde i och för sig är — icke minst ur
den synpunkten, att man tvingas att inordna varje
detaljfråga i ett större sammanhang och att icke
överbetona något speciellt ämnesområdes betydelse på
bekostnad av andra, lika väsentliga sammanhang —
är likväl en fullt utarbetad klassificeringsplan, en
teoretisk klassificeringsplan avsedd att tjäna såsom
standard för hela ämnet ifråga, icke i och för sig att
rekommendera annat än möjligen som en orientering
på området. Ett kunskapsstoff måste givetvis
systematiseras för att över huvud taget bli tillgängligt för
forekaren, men en systematisering, som icke innebär
en klassificering av ett givet innehåll eller är avsett
att möta en bestämd, tämligen begränsad efterfrågan,
är en teoretisk spekulation ocli hör som sådan
mycket litet hemma i verkligheten. Den teoretiska
byggnaden bör utvecklas för att ge ett skiftande
innehåll stadga och nerv — utformas den oberoende av
sitt eventuella innehåll, skall man slutligen möta stora
svårigheter vid alla försök att inordna stoffet i den
fast upplinjerade planen. Av sådana skäl ha t. e. de

1 Enhetlig terminologi för arbetsstudietekniken. Sthlm 1936.
17 s. (Ingeniörsvetenskapsakademien. Meddelande, 108.)

2 Enhetliga principer för självkostnadsberäkningar jämte
normer rörande enhetlig terminologi vid industriell
självkostnadsberäkning. 2. uppl. Sthlm 1939. 90 s., 8 bil., suppl. :
27 s. (Sveriges industriförbund.)

34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:24 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1939i/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free