- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Industriell ekonomi och organisation /
42

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Vi framställde ekonomiens uppgift såsom att visa
huru produktionsmedlen ekonomiskt böra
koordineras för att åstadkomma bästa behovstillfredsställelse.
De individual-psykologiska synpunkterna gälla
närmast de människor, som komma i personlig kontakt
med ett företag som arbetare, tjänstemän,
leverantörer eller kunder. Det är ofrånkomligt, att i vissa
fall konflikter kunna uppkomma mellan dessa olika
grupper, då parternas intressen delvis gå i olika
riktningar. Psykologien behandlar de personliga
intressena och reaktionerna men lämnar inte besked om
huru eventuella konflikter skola lösas genom
åtgärder, som röra själva koordineringen av
produktionsmedlen: priser, löner etc., vilket däremot de
ekonomiska synpunkterna i ganska stor utsträckning
göra. Däremot har individual-psykologien mycket att
säga om den personliga behandlingen av individerna
eller i en intressekonflikt, vilket ligger utanför
ekonomiens område. De psykologiska och ekonomiska
synpunkterna göra varandra inte överflödiga — de
samverka, men för företagsledningens centrala
koordineringsuppgift är ekonomien den sammanfattade
synpunkten.

Den ekonomiska synpunkten och
räntabilitetssynpunkten.

I allmänhet uppfattas räntabilitetssynpunkten som
en typisk privatekonomisk synpunkt — räntabiliteten
är ju ett uttryck för det i ett företag arbetande
kapitalets ersättning eller avkastning. Det är sant att
företagens privatekonomiska resultat brukar
uttryckas genom räntabiliteten men därav följer som
redan nämnts inte, att denna saknar allmän
ekonomisk betydelse. I själva verket är räntabiliteten
en av de allra värdefullaste synpunkter, som kunna
användas även för allmänt ekonomisk bedömning av
ett företags verksamhet. Detta får inte uppfattas så,
att under alla förhållanden samhällets ekonomiska
fördel sammanhänger med den största möjliga
räntabilitet, vilket till viss grad är det privatekonomiska
intresset, men i stor utsträckning sammanfaller
företagsledningens strävan efter god räntabilitet med ett
allmänt ekonomiskt intresse. Vi ha i det föregående
påvisat detta.

Emellertid finns även under missförhållanden ett
motsättningsförhållande: när ett företag arbetar med
mycket stor vinst — dvs. fordrar för sina produkter
ett pris, som avsevärt överstiger priserna på
uppoffrade produktionsmedel, kommer samhället att
tvingas till en sparsamhet med dessa
produktionsmedel, som inte står i överensstämmelse med dessas
verkliga knapphet. Vid fri konkurrens etc. har ett
kortvarigt överpris sitt berättigande, men en
långvarig övernormal vinst är då inte möjlig. Vid
monopolprisbildning framtvingas däremot en långvarig
förskjutning av produktionsmedlens användning.
Tänka vi oss, att metallen koppar skulle bli föremål
för ett högt monopolpris, skulle människorna tvingas
att spara på denna metall genom att delvis ersätta
den med andra metaller och uppoffra andra, knappare
produktionsmedel: arbete och kapital. För en viss
behovstillfredsställelse skulle således åtgå mera arbete
och kapital än förut. Räntabilitetshöjning,
uppkommen genom monopolistisk prisbildning, är sålunda
inte något tecken till en för samhället ekonomiskt
god företagsledning. Däremot är den räntabilitets-

ökning, som framkommer genom en ovanligt god
ekonomisk kombination av produktionsmedel, i viss
mån en mätare på en företagslednings ekonomiska
effektivitet.

En negativ räntabilitet, som uppstår när ett företag
inte lämnar normal ersättning åt alla medverkande
produktionsmedel, tyder på det viktiga förhållandet,
att företagets värdekonsumtion är större än dess
värdeproduktion, vilket i regel antyder en oekonomisk
hushållning och framtvingar sparsamhet eller
produktionsmedlens överflyttande i ny användning, där
de bättre fylla ett samhällsbehov.

Räntabilitetsberäkningar.

Den teoretiska grundvalen för en ekonomisk
företagsledning är bl. a. behärskandet av de olika
rän-tabilitetsberäkningarna. Dessa böra ge en grundval
för bedömning av, huru en ekonomisk koordinering
av produktionsmedel i varje särskilt fall bör göras.
Kalkylationen är därför ett centralproblem för en
företagsledning med vetenskapliga anspråk. För en
tekniker, som är van vid matematiskt invecklade
beräkningar, kunna de ekonomiska kalkylerna ofta te
sig ganska enkla och självklara. Genom att tekniker
mera kommit att intressera sig för
kostnadsberäkningar, ha även dessa utvecklats emot större teknisk
noggrannhet. Dock är det ett faktum, att
kalkylernas väsentliga svårighet ligger på andra områden än
de rena räkneoperationernas. De största
svårigheterna ligga dels i en djupare förståelse av deras
ekonomiska innebörd, vilken dock är nödvändig för
kalkylernas rätta användning, dels i att på praktiskt
ekonomiskt sätt kunna ordna siffermaterialets
hopsamling och bearbetning på ett ekonomiskt förnuftigt
sätt. Vad tekniken behöver lära sig för att kunna
organisera kalkylerna och använda dem på rätt sätt,
är att kunna tillämpa en ekonomisk kritik på
beräkningarna, deras yttre organisation och användning.

De räntabiliteteberäkningar, som behövas för en
ekonomisk företagsledning, inskränka sig inte endast
till på enkel genomsnittsberäkning uppbyggda
efter-kalkyler av produkter. De omfatta alla kalkyler,
som böra uppställas, för att man skall kunna välja
en ekonomisk kombination av produktionsmedel och
produkter. Uppfattad och framställd på detta sätt,
är kalkylationen inte endast ett tekniskt
special-hjälpmedel, vars tämligen enkla beräkningar
omedelbart kunna inses, utan uttryck för ekonomiskt
tänkande. Ett viktigt instrument, som måste handhavas
med verklig förståelse och insikt, som kräver
tankeövning och betydande vana för att ej missbrukas.

I intimt samband med kalkylationen stå sådana
problem som att anskaffa maskiner och verktyg,
ordna tillverkningsprocesser, bestämma arbetslöner
m. m. För en rationellt genomförd planering av det
löpande arbetet fordras kalkylatoriska grundregler,
vilka inte sällan betydligt missuppfattas. Företagets
utvidgningsplaner eller olika alternativ för driftens
nedläggande böra jämföras med hjälp av kalkyler.
Frågan om man skall inköpa färdiga delar eller
framställa dem vid företaget kan även innebära
betydelsefulla kalkylationsproblem. Även
försäljningsorganisatoriska åtgärder kunna i stor utsträckning bliva
föremål för kalkylatorisk behandling. Företagets
prispolitik sammanhänger nära med kalkylerna och
misskötes ofta till följd av bristande ekonomisk upp-

42

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:24 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1939i/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free