- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Industriell ekonomi och organisation /
49

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift
INDUSTRIELL EKONOMI och ORGANISATION

REDAKTÖRERIK SWARTLING

HÄFTE 5 utgiven av svenska teknologföreningen 2 SEPT. 1939

INNEHÅLL: Självkostnadsberäkningar för järngjuterier, av professor Robert Kristensson. — Den
svenska industrien och det internationella varuutbytet, av fil. kand. H. G. Tondorf. — Litteratur.

Självkostnadsberäkningar för järngjuterier.

Av professor ROBERT KRISTENSSON.

I. En översikt över det svenska förslagets nppbygg-

ning (S. m. F.).

Det rubricerade arbetet är det senast publicerade
resultatet av det standardiseringsarbete, som
omfattar industriföretagens kalkyler. Tidigare har detta
arbete givit till resultat två förslag: ett förslag till
enhetlig terminologi (i det följande kallat
terminologiförslaget) och ett förslag till enhetliga principer för
industriella självkostnadsberäkningar
(principförslaget). Båda äro utgivna av Sveriges industriförbund.
Ett visst sammanhang existerar mellan de båda
tidigare förslagen och det här refererade
(gjuteriförsla-get) det sistnämnda skall utgöra en första tillämpning
av de allmänna terminologi- och principförslagen. Det
är ju därför naturligt, att de i viss utsträckning ha
gemensamma förtjänster och fel.

En förtjänst hos såväl princip- som gjuteriförslaget
är, att de giva en någorlunda lättfattlig och populär
framställning av gången uti en industriell
självkostnadsberäkning för beräkning av produktens
genomsnittskostnader. I likhet med vad som är
nödvändigt i elementära läroböcker, som icke kunna tillåta
problemdiskussioner, lämna förslagen kategoriska
omdömen och uttalanden. De taga en entydig
oreserverad ställning till frågor som räntans medtagande
i kostnadsberäkningen, avskrivningsberäkning och
dess förhållande till bokföring, prisvariationer och
deras behandling i bokföring och kalkyler. Ur
synpunkten av att få till stånd mera enhetliga kalkyler
är det försvarligt att i viss grad förenkla problemen
och begränsa framställningen. Ett
standardiseringsarbete på kalkylområdet är kanske i alldeles
ovanligt hög grad otacksamt därför, att kalkyler icke
erbjuda samma möjligheter till standardisering som
rent tekniska konstruktioner — det viktigaste i
kalkylen är ju i alla fall de ekonomiska förhållanden,
som ligga bakom och som med hjälp av kalkylerna
skola förnuftigt regleras. Ett förslag till enhetliga
kalkyler erbjuder därför alltid särskilt stora
möjligheter för kritik.

Kalkylens syfte.

Bristerna uti förslagen böra sålunda ses mot
bakgrunden av de svårigheter, som äro förenade med ett
standardiseringsarbete som det föreliggande.
Huvudsvårigheten med standardisering av kalkyler beror
på, att varje kalkyl är logiskt bunden av bestämda
förutsättningar och beroende av kalkylens syfte. En

kalkyl, som är logiskt lämplig för prispolitik
(offert-beräkning) är sålunda ofta olämplig för
produktionskontroll eller för ekonomiska val eller för
bokföringens resultatberäkning. Den kanske största
principiella svagheten med båda förslagen till
självkostnadsberäkningar är att den nämnda grundsynpunkten
icke har klart framställts och utvecklats. Även om
detta hade tagit bort en del av intrycket av
"enhetlighet" så hade man genom en sådan precisering fått
större förtroende för användbarheten av de föreslagna
kalkylerna för de bestämt angivna och avgränsade
syftena. Denna brist uti förslagen synes desto
onödigare som man haft det tyska förslaget till
grundplan (A. W. Y.-planen) att tillgå. Detta inledes med
en utförlig uppräkning av de olika syften, som en
självkostnadsberäkning kan ha. En närmare
undersökning skulle snart visa huru olika krav som ställas
på beräkningar för skilda ändamål.

Vid bedömning av kommitténs förslag får man —
om man skall göra rättvisa åt dess positiva
förtjänster — närmast söka utleda vilket eller möjligen
vilka syften kommittén särskilt avser med förslaget.
Av inledningen synes framgå, att det i första rummet
är offertberäkning, som åsyftas (jmfr sid. 7 och 8).
Därjämte synes även en viss hänsyn tagas till
produktionskontrollen. Vi skola i det följande
huvudsakligen granska de föreslagna kalkylernas
lämplighet för offertberäkning.

Bispositionen, terminologien.

Förslaget lämnar först en allmän översikt över
följande kostnadsgrupper: materialkostnader,
arbetskostnader, grundvärde (varför icke
grundvärdeomkostnader?), speciella direkta kostnader och
affärskostnader. Självkostnadsberäkning och bokföring äro
avfärdade på o sidor, den s. k. "fullständiga
bokföringen" på 2V2 sida. Uppbyggningen av en kalkyl
är icke visad genom någon generell, enhetlig plan
med anpassningsmöjlighet för olika förhållanden utan
genom tre exempel: ett för medelstort gjuteri, ett
förenklat exempel för mindre gjuteri samt ett
exempel på tillämpning av divisionsmetoden. Därefter
följer en kort förklaring av termer och beteckningar
samt några principschema, som avse att belysa
självkostnadernas beståndsdelar och gången i deras
beräkning.

Man saknar i början av framställningen en klar
översikt över huru kommitterade tänker sig hela

49

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:24 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1939i/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free