Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
omkostnadsfördelningen. En schematiskt illustrerad
sammanfattning härav skulle varit av stort värde
för underlättande av överblicken över förslaget.
Förtjänstfulla förslag till dylika schematiska
sammanställningar återfinnas uti revisor Hörlins artikel i
Affärsekonomi, nr 1 1939. Man får vid studium av
de i nämnda artikel visade intressanta jämförande
schemata ett intryck av, att det svenska förslaget
(enligt det publicerade första exemplet) är
jämförelsevis komplicerat med hänsyn till
omkostnadsfördelningen — mera komplicerat än de i artikeln visade
tyska och amerikanska.
Vi skola nämna några detaljer som synas
bristfälliga i den allmänna framställningen i kommitténs
förslag. Under rubriken "materialkostnader"
behandlas alla även indirekta kostnader, som fördelas
på direkt material, således även materialpålägg
(innefattande bl. a. smältningslöner). Detta strider mot
definitionen av termen "materialkostnad" på sid. 62,
där materialkostnad anges som "kostnad för direkt
material". Under avsnittet om "arbetskostnad" är
behandlat såväl direkt lön som alla omkostnader som
fördelas på arbete. I förklaringen av termer finnes
icke någon definition på "arbetskostnad". Men man
kan gå ut ifrån, att kommittén icke med
arbetskostnad menar alla de kostnader, som äro behandlade
under denna rubrik i förslaget. Men det är icke
endast terminologien, som här är oklar, utan även de
logiska synpunkterna, som ligga till grund för
fördelningen av omkostnader, från arter över
kostnadsställen som kostnadsbärare och som utvecklats i
principförslaget har man i gjuteriförslaget icke klart
framställt eller tillämpat. Vid fördelningen av
omkostnader på kostnadsställen, använder man ju som regel
även annan fördelningsbas än lön — t. e. kvm
golvyta, installerade hk m. m. Det är i regel
huvudsakligen vid den sista etappen i fördelningen (de direkta
produktionsavdelningarnas kostnader fördelade på
produkter) som fördelningsbasen direkt lön eller
arbetstid kommer till användning. Hela den föregående
omkostnadsfördelningen har ju även sitt stora
intresse, men denna del av problemet har man
förutsatt som löst och icke närmare utvecklat. Dessutom
förefaller det föga lämpligt att även
maskinomkostnaderna, som fördelas genom maskintimpålägg efter
maskintid (icke nödvändigt sammanfallande med
arbetstid eller lön), innefattas uti "arbetskostnader". I
samband härmed är definitionen av
"maskintimpålägg" (sid. 62), sammanhållen med definitionen av
"arbetskostnad" (sid. 60), missvisande. Man får även
en oklar föreställning genom definitionen av "fast
arbetskostnad", som å sid. 62 angives som kostnad
"mer eller mindre beroende av direkt arbete" och på
sid. 15 karakteriseras som "mer eller mindre
oberoende av produktionens ökning och minskning".
Detta i förening är ju en orimlighet; ty huru skall
en kostnad vara beskaffad, som är beroende av direkt
arbete men oberoende av produktionens ökning och
minskning.
Grundvärde.
Ett särskilt avsnitt i den allmänna framställningen
ägnas åt "grundvärde". Skulle konsekvensen i
framställning bibehållits, borde man talat om
grundvärdeomkostnad. Urskiljandet av särskilda
grundvärdeomkostnader och grundvärdepålägg torde kunna
rubriceras som de svenska förslagens speciella
käpphäst. Betydelsen härav torde i alltför hög grad ha
överdrivits. Göres en fördelning efter allmänt
antagna normer på kostnadsställen av samtliga
omkostnader som röra produktionen, kan man utan
användning av ett särskilt grundvärdepålägg i de flesta fall
få fullt tillfredsställande resultat. Den av kommittén
visade förenklade kalkylen bestyrker även detta
påstående. När kommittén valt att komplicera ett
standardförslag med grund värdepålägg, borde
emellertid framställning och definitioner ha varit klara
och tillräckligt fullständiga. Detta är icke fallet:
definitionen på sid. 61 överensstämmer icke med den
på sid. 20.
Normalkalkylen.
Kommitténs intresse för grundvärde är påfallande
särskilt i jämförelse med den styvmoderliga
behandlingen av långt viktigare kalkylproblem. Den för
omkostnadsberäkning och särskilt för offertberäkning
långt viktigare normalkalkylen har endast flyktigt
omnämnts i den allmänna delen (överst å sid. 19) och
i den speciella delen har den nämnts under
"förenklad metod". Detta är väl ett förbiseende, ty
denna kalkylmetod har framför allt sin givna plats i
ett utvecklat kalkylsysteni för offertberäkning.
Bokföringen.
En brist uti den allmänna planen för förslaget är
även den knapphändiga behandlingen av bokföringen.
Detta har kommittén själv i inledningen medgivit
men utan att anföra någon tillfredsställande
motivering, varför denna betydelsefulla fråga lämnats utan
nödvändig behandling. Detta är desto beklagligare
som bokföringsproblemen i samband med kalkyler
höra till de svårare frågorna, som väl kunna erfordra
en vägledande behandling. Det verkar väl
anspråksfullt att rubricera illustreringen av de konton som
visa olika orsaker till vinst, såsom "fullständig
bokföring", i ett förslag till självkostnadsberäkningar för
gjuterier.
Exemplen.
Användningen av de allmänna principerna är belyst
med tre exempel, som skola representera lika många
skilda, vägledande förslag. De kallas: kalkyl vid
medelstort gjuteri, förenklad kalkyl vid mindre
gjuteri och tillämpning av divisionsmetoden. De två
första exemplen gälla olika utförande av
påläggs-metoden. Ma n får icke av framställningen eller
rubrikerna en klar uppgift om, när de olika metoderna
skola användas, icke heller om huru man skall gå
tillväga vid mycket stora gjuterier. En mera
generell utredning och anvisning om när divisionskalkylen
bör användas och när påläggsmetoden bör fordras
hade varit på sin plats, liksom en närmare utredning
om olika praktiska varianter av de båda metoderna.
Kalkyl vid serietillverkning har man bl. a. intresse
av att få utredd. Man får av olika, mera i
förbigående nämnda synpunkter i förslagets text söka att
orientera sig om de skilda metodernas eller förslagens
användbarhet. Kan man av kommitténs
framställning av gjuteriers kalkyler under formen av tre
exempel och icke som ett förslag till standards (med
modifikation för olika förhållanden), draga den slutsatsen,
att kommittén icke kunnat enas om ett enhetligt för-
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
