- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Industriell ekonomi och organisation /
51

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

slag till exempelvis påläggskalkyl samt ev. förslag
för divisionskalkyl? Man hade kommit ett steg
närmare ett enhetligt förslag, om man hade nöjt sig med
metoden enligt det förenklade exempel som standard
och för vissa företag kompletterat detta med
specialberäkning för kostnadsställena formning,
kärntill-verkning och rensning. Grundvärdepålägget torde
utan någon större olägenhet ha kunnat slopas som
självständigt pålägg, och de i detta ingående
omkostnaderna innefattats uti övriga pålägg.

Principschemat.

De i slutet av förslaget visade, schematiska
principskisserna borde för underlättande av översikten av
den allmänna framställningen ha anförts i början av
denna och försetts med kommentarer. Av dessa
schema syns nr 1 överflödigt, då dess idéer bättre
framställas av nr 2 (som i övrigt är praktiskt taget
lika). Det sista schemat är mycket knapphändigt och
lämnar just ingen upplysning eller översikt, som
motiverar en sida i det i övrigt mycket koncentrerade
förslaget.

Till schema nr 3 knyter sig det största intresset.
Detta principschema kunde med vissa bearbetningar
och förändringar ha använts för en
principframställning icke endast av gången uti en
självkostnadsberäkning i gjuterier utan även för att visa sambandet
mellan bokföringen och kostnadsberäkningen. Med
grundlag uti ett sådant principschema kunde
beskrivningen i avsnitt Yl av bokföringen i gjuterier ha
blivit av väsentligt större värde. En detalj kritik av
schema 3, som det är utfört, synes här överflödig —
schemats innehåll återspeglar i viss
sammanfattning förtjänster och fel som ovan berörts uti
förslagets allmänna uppbyggning.

Ett förslag till enhetlig kalkylation för
järngjuterier är en synnerligen omfattande och krävande
angelägenhet, för vilken mycken tid och kostnader
erfordras. De utsedda kommitterade torde ha fått nöja
sig med ett minimum av anslag från sina
uppdragsgivare, som troligen icke insett hela svårigheten och
betydelsen av ett arbete som detta. Det kräver
grundliga förarbeten och undersökningar dels av vad
som blivit gjort på området och dels om förhållandena
inom hela den industrigren, som förslaget omfattar.
Förslagets knapphändighet och brister kan därför
icke läggas enbart de kommitterade till last. Kanske
sammanhänger detta med en vanlig felvärdering
bland praktikens män: man anser sig ha god valuta
för en uppoffring med materiellt vederlag: maskiner
o. d. men ser ofta med överdriven skepsis på värdet
av utlägg för forskning och förbättrad organisation.
Man får emellertid hoppas, att den för vårt land så
betydelsefulla gjuterinäringen finner det med sin
prestige och sina intressen förenade att fuliföra det
påbörjade arbetet till man kommit till ett
tillfredsställande resultat.

II. Materialkostnaderna i ett järngjuteri.

Efter den föregående, kortfattade översikten över
den allmänna uppbyggningen av förslaget till
självkostnadsberäkningar i järngjuterier, skola vi
behandla ett betydelsefullt kapitel, nämligen förslaget
till kalkylering av materialkostnader. Dessa utgöras
främst av kostnader för själva järnblandningen:
inköpt tackjärn och inköpt skrot samt eget påsatt åter-

gångsskrot. Järnblandningens materialkostnad
kallas av kommittén för "järnkostnaden" och denna
definieras som "råmaterialkostnad, inklusive
materialomkostnader, men exklusive smältnings- och
avbrän-ningskostnader". Till järnkostnaden skall enligt
kommittéförslaget läggas "järnpålägget", som omfattar
dels ett avbränningspålägg, dels ett smältningspålägg.
Här följer under A närmast ett återgivande av
kommittéförslaget med punkterna ordnade i logisk följd
under sina repektive huvudrubriker.

A. Kalkylering av järnkostnaden och järntillägget
enligt kommittéförslaget.
a) Kalkyl av järnkostnaden.

I förslaget finner man icke, som man kunde vänta,
en behandling av järnkostnaden under en särskild
underrubrik under "Materialkostnader".
Järnkostnaden är icke heller behandlad under underrubriken
"direkt material", utan under "smältningskostnader".
Man får även en mycket kortfattad motivering av
kommitténs förslag till kalkylering av järnkostnaden
och icke någon reservation med hänsyn till
användningsområdet av den föreslagna beräkningen.
Järnkostnaden är närmast behandlad som ett
detaljpro-problem under huvudproblemet: återgångsskrotets
värdering. Med hänsyn till materialets prisberäkning
innehåller förslaget under rubriken "direkt material"
följande anvisning: "det är nödvändigt eller
åtminstone mycket lämpligt, att det från förrådet
utlämnade materialet prissättes med sitt nupris, och
sålunda icke med sitt anskaffningspris. Därefter
konkluderar kommittén med följande rekommendation:
"I stället för nupriset, som ju ständigt fluktuerar,
räknar’ man dock hellre med standardpriset, som
utgör för viss period fastställt avräkningspris." Vore
det icke då naturligt, att rekommendera exempelvis
periodens (uppskattade) genomsnittliga
anskaffningspris som standardpris. Ett godtyckligt fastställt
avräkningspris kan ju mycket avvika från det
aktuella prisläget. För enhetlig offertberäkning är
en sådan dunkel rekommendation som kommitténs
mycket olämplig. Den borde kompletteras med
anvisning om huru standardpriset bör avpassas eller
beräknas.

Behandlingen av järnkostnaderna fortsätter i
kom-mittéförslaget under rubriken: smältningskostnader,
med följande formulering:

"I en viss järnblandning ingå icke blott olika
tackjärnssorter, inköpt skrot m. m. utan även en icke
obetydlig mängd s. k. återgångsskrot, bestående av
ingöt o. d. från föregående smältningar samt
eventuellt en mindre kvantitet kassationsgods." Detta ger
intryck av att ingöt är det väsentliga utav
återgångsskrotet och därmed att dess växling exempelvis
för olika produktionssorter är ett underordnat
problem, vilket väl icke är riktigt eller avsett.

"De ingående tackjärnssorterna och det inköpta
skrotet m. m. prissättas givetvis med deras resp.
standardpris, men huru priset för återgångsskrotet
skall fastställas har givit upphov till delade
meningar. Somliga hålla före, att återgångsskrotet skall
prissättas med samma pris som det inköpta skrotet,
andra att det skall prissättas med genomsnittpriset av
den övriga blandningen, andra åter med samma pris
som det smälta järnet. I)et enklaste torde vara att

51

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:24 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1939i/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free