- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Industriell ekonomi och organisation /
54

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

B. En mera generell behandling av
materialkostnaderna i gjuterikalkylen.

a) Inverkan av olikheter i in- och utgående
återgångsskrot.

Vid en generell behandling av materialkostnaderna
i en gjuterikalkyl får man taga hänsyn till att såväl
den genomsnittliga utbytesfaktorn (procenten av
utgående återgångsskrot i götet) som förhållandet
mellan ingående och utgående återgångsskrot kunna
växla. De kvantitativa (eller värdemässiga)
relationerna i en smältning (eller en period) kunna illu
streras genom följande tabell:

Tillfört järnmaterial Bortfört järnmaterial
Tackjärn Färdigprodukt
Köpskrot
Utgående återgångsskrot
Ingående återgångsskrot
Avbränning

När mängden eller värdet (kvaliteten) av det
in-gende återgångsskrotet är en annan än mängden eller
värdet av det utgående, måste man för en god lösning
av kalkylproblemet värdera återgångsskrotet. Detta
är således även fallet då återgångsskrotets
(järn-blandningens) kvalitet växlar, förutsatt att man icke
kan hålla skrotsorterna åtskilda, och förutsatt att de
ha väsentligt olika priser.

Förekomma olika järnblandningar (och
skrotsorter), som kunna hållas åtskilda, kan man dock enligt
i förslaget visade exempel, (sid. 30 och 34) beräkna
genomsnittskostnaderna lor vardera järnblandningen
och differentiera kostnaderna på produkter inom
vardera blandningen. Förutsättningarna för
beräkningarnas riktighet äro för varje blandning desamma som
ovan preciserats. Dessutom tillkommer dock här den
förutsättningen, att man måste kunna isolera
omkostnaderna för smältning för vardera järnblandningen.
Ett visst godtycke följer ju alltid med en sådan
uppdelning av gemensamma kostnader.

I sådana fall, som anföres av revisor Hörlin i
diskussion med ingenjör Schultz (Affärsekonomi nr 9,
1939), att det icke finnes någon möjlighet att hålla
olika järnblandningar åtskilda, så kan det inträffa,
att kommitténs metod lämnar ett oriktigt resultat.
Detta inträffar visserligen icke alltid, men det
inträffar då det ingående och utgående återgångsskrotet ha
väsentligt olika värden (icke endast olika kvalitet).
Då kommer naturligtvis värderingen av de skilda
sorterna återgångsskrot att inverka på
genomsnittskostnaderna av en smältning.

Men de fel, som uppstå för kalkylerna på grund av
olikhet i analysen av återgångsskrotet, komma icke
till ett riktigt uttryck genom de olika skrotsorternas
priser eller kostnader, sett var för sig. Den utgående
blandningens maximala variationer bliva väsentligt

mindre än skillnaden i priser mellan olika ingående
skrotblandningar. Förekommer i en blandning av
återgångsskrot tre sorter till priser 6, 7, 8 kr/100 kg,
så blir genomsnittspriset vid likformig
sammansättning 7 kr. Om i praktiken icke förekomma större
variationer i blandningen för någon sort än från 20
till 60 % av hela blandningen blir den största
förekommande variationen i genomsnittspris från 6,G0 till
7,40. Räknas med ett konstant genomsnittspris
av 7 kr. blir den största möjliga felaktigheten i
exemplet 0,40 pr 100 kg eller cirka 5,7 % av
återgångsskrotets värde. Även för måttliga variationer
och måttliga olikheter i återgångsskrotblandningarnas
priser synes därför den svenska kommitténs förslag
vara användbart — trots att det här icke är teoretiskt
riktigt.

Den komplicering, som följer med beräkningarna av
återgångsskrotets mängd och priser, är emellertid
nödvändig för ett approximativt riktigt resultat, om
värdena (kvantiteter eller priser) av ingående och
utgående återgångsskrot äro väsentligt olika. Man
måste i sådana fall var för sig mängd- och
pris-beräkna det ingående och det utgående
återgångs-skrotet, liksom övriga materialier.

b. Kalkyl av materialkostnaderna enligt gällande
bestämmelser för järngjuterier i Tyskland.
(Hamburger Druckschrift, år 1937 == H. D.)

Enligt de gällande bestämmelserna för
gjuterikal-kylation i Tyskland, som skola ligga till grund för
pris- och offertberäkning, beräknas
materialkostnaderna på sätt som framgår av följande exempel
(H. D. sid. 24).

I. Beräkning av det flytande järnets kostnader:

1. Den kalla påsättningen (normalt maskingods).

Påsätt-

Andel Kostnadsslag ning

kg

15 % Hämatit ........... 60 75:— 4:50

45 % Gjuteri tackjärn ..... 180 70:— 12:60

20 % Köpskrot (Maschinen-

bruch) ........... 80 50:— 4:—

20 % Eget återgångsskrot

(Eigenbruch) ..... 80 50:— 4: —

Pris Värde

fritt Em

100 % Kall påsättning..... 400

25: 10

2. Smältningskostnader enl. kalkylschema (månatliga).
Medeltal för månaden 14,5 Rm per ton;

pr 400 kg påsättning................ 5

Sum. 1 och 2 ......... 400 kg 30

Frångår avbränning 6 % 24 —

80

90 Rm

Flytande järn ........ 376 kg 30: 90 Rm

Per 100 kg är det flytande järnets kostnad r=
= Rm/100 kg.

Beräkning av järnkostnaderna enl. II ovan skall enl.
de tyska bestämmelserna genomföras för varje
förekommande järnblandning.

I de tyska normerna skiljer man mellan: avfall som
beräknas för varje styck eller artikelgrupp, och
allmänna avfall, som beräknas för hela produktionen
under en tidsperiod. Till de förra hör: ingöt, trattar,
lopp, stigare, sjunkhuvuden osv. (Eingüsse, Trichter,
Laufe, Steiger, verlohrene Köpfe usw.), vilkas vikt-

54

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:24 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1939i/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free