- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Industriell ekonomi och organisation /
56

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

I götet erhålles sålunda 660 kg återgångsskrot. Ut-

500

bytesfaktor för götet Fu — —g-. Kostnaden för den

kalla påsättningen (kalter Einsatz = kE) är efter
samma priser och proportioner i övrigt, som i det
tyska exemplet följande:

Hämatit 144 kg à 75 kr/1 000 kg..... ....... 10 80
Gjuteritackjärn III 432 kg à 79 kr. ....... 30 20
Återgångsskrot 660 kg à 5 kr........ ....... 33 —
Kr. 74 —

1 160 kg
0: 94

— 1236 kg kall påsättning.

Smältningskostnader 14:50 kr/ton kEXl 236 = 17:90.
Summa järnkostnad + avbränning: kr. 91:90 för
1160 kg fi. järn el. 7: 90 kr/100 kg fi. järn.

För
produkter

enl.
rad 1:

[-Färdigvara-]

{+Färdig-
vara+}

Avfall

Värde
fi. järn

Aterg.
skrot

Kostn/
100 kg

1 100 300 31 75 300 • 5 = 15 16 75
2 100 200 23: 75 10 13 75
3 100 100 15- 80 5 10 80
4 100 50 11: 90 2: 50 9 40
5 100 10 8: 70 0: 50 8 20
Kr. 91: 90 33: — 58 90

Fördelas kostnaderna enligt det svenska förslaget
och under samma antaganden beträffande
återgångsskrotets mängd, men med utelämnande av dess
värdering, så som det svenska förslaget förutsätter, få
vi följande resultat:

Järnkostnad.

"Nytt järn" påsatt = 500 kg + 76 I 500 kg

kg = 576 kg färdigvara
Hämatit 144 kg à 75 kr/1000 kg 10:80 9:40
Gjuteri tack järn III 432 kg à 70
kr/1 000 kg.................... 30: 20 26: 30

Kostnad för nytt järn ........kr. 41:— 35:70

7:14 pr %

. , .. . .... 41:00 41:00

Avbranningspalagg = ––= 8:20 —

— 7:10 = 1:10.

Smältningskostnader: 14: 50 pr 1 000 kg; för 1 236 kg

kallt järn: 17: 90, dvs. 3: 58 per 100 kg färdigt järn.

färdigt gods , „ , „

° . ë— = utbytesfaktor Fu — 0.432.
smält järn

Järnpålägg för Fu — 1: 10 + 3: 58 = 4: 68 kr/100 kg.

Vi få sålunda approximativt följande
materialkostnader:

För produkter, rad 1 .................. ca 15: 20

» » » 2 .................. „ 13:20

» ii ii 3 .................. „ 11:20

„ 4 .................. ,,10:20

ii v ii 5 .................. „ 9: 10

58: 90

Enligt båda förslagen får man, under förutsättning
av lika mängd in- och utgående återgångsskrot, en
restlös fördelning av kostnaderna för det nypåsatta
järnet (utom återgångsskrotet) på produkterna med
kr. 58: 90. Men fördelningen på produkter med olika
utbytesfaktor är olika enligt förslagen. Det tyska
förslaget ger en relativt större belastning av produk-

ter med större skrotprocent (när det nyinköpta
skrotet är billigare än nytillsatt järnblandning). Ju mera
återgångsskrotets värdering (i det tyska förslaget:
köpskrotets pris) avlägsnar sig från genomsnittspriset
för den kalla järnblandningen, desto större blir denna
merbelastning av produkter med stor procent avfall.
Men samtidigt bliva produkter med låg skrotprocent
mindre belastade enligt det tyska förslaget: de bliva
för produkter med 10 kg återgångsskrot (i exemplet)
helt fria från smältningskostnader (7:14 + 1:10 =
= 8: 24), dvs. järnkostnader + avbränningspålägg äro
enligt det svenska förslaget större än det tyska
förslagets totalkostnad för järn, avbränning och
smältningskostnad).

Det tyska förslaget är således icke lyckligt för
smältningskostnadernas fördelning på produkter med
låg skrotprocent, då dessa få för liten del av
smä.lt-ningskostnaderna. Det svenska förslaget lämnar
således en riktigare restlös fördelning — om
beräkningen i övrigt göres efter dess förutsättningar. I
detta hänseende kunna vi således icke ansluta oss
till revisor Hörlins omdöme (i Affärsekonomi, 1938,
sid. 1132): "vid så stora variationer i återgångsskrotet
torde man böra tillämpa den av Harzburger
Druck-schrift föreslagna metoden. Eljest blir
materialkostnaden vid höga procenttal för återgångsskrot för lågt
kalkylerad."

En annan fråga är huru de respektive förslagen
verka, när förutsättningarna för det svenska förslaget
icke äro uppfyllda, dvs. när ing. återgångsskrot icke
är lika med utgåeende. Att det svenska förslaget då
lämnar ett felaktigt resultat, är ju klart, särskilt om
återgångsskrotet då värderas till 0:—. Detta har
tydligen även ing. Schultz insett, när han i sin artikel
i Affärsekonomi (nr. 19, 1938, sid. 1132) menar att
värdering enl. det svenska förslaget (?) bör ske till
genomsnittskostnaden för den nya järnblandningen,
dvs. "järnkostnaden". Men i den jämförande tabell,
som uppgjorts av revisor Hörlin och som diskuteras
i ing. Schultz artikel, är "järnkostnaden" i tabell 2
icke densamma som enligt det svenska förslagets
definition på järnkostnad. Enligt det svenska
förslagets definition är järnkostnad = kostnaden för det
"nya järnet" i blandningen (i detta fall hämatit
-f–f- gjuteritackjärn och möjligen köpskrot, men icke
eget skrot), således kr. 17:10 för 240 kg påsättning
eller ca 7:10 per 100 kg, under det att i tabellen 2
i uppsatsen anges talet 6:28 som är
genomsnittspriset, inklusive återgångsskrotet då detta värderats
till kr. 5: — per 100 kg. Revisor Hörlin har tydligen
rätt när han i sitt svar till ing. S. efterlyser
lösningen på gjuterikalkylens problem. Vi skola i
till-lägg till den tidigare utredningen söka lämna ett
ytterligare bidrag till lösningen genom att i korthet
visa, hur de båda förslagen verka, när ing.
återgångsskrot icke är lika med utg. d:o. Vi skola därvid
betrakta den av ing. S. förordade värderingen av
återgångsskrotet till samma pris som "järnkostnaden"
såsom det svenska förslaget — ehuru det enligt själva
förslaget icke ansetts nödvändigt med någon
värdering annat än för bokföringsändamål.

Vid granskning av det tyska förslaget, enligt
exempel I och II ovan (sid. 34 i H. D.) se vi, att
beräkningen av kostnaderna för det smälta järnet till
kr. 8: 22 % kg är baserat icke endast på
förutsättningen av värdering av återgångsskrot till köpskro-

56

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:24 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1939i/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free