Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Om trycket i G.-M.-röret är ca 60 mm Hg, räcker
en spänning av ca 1 300 voit för vårt ändamål. När
en elektron passerar genom cylindern med tillräcklig
hastighet uppstår en jonisation längs dess bana och
en momentan, lavinartad urladdning uppkommer
mellan cylindern och tråden. Urladdningen avbrytes i
samma ögonblick som tråden nått en viss potential,
trådens" uppladdning bortledes snabbt genom det höga
motståndet och spelet kan upprepas. Den lilla
spänningsstöten hos tråden förstärka vi genom att låta
den gå över en kondensator (10 cm) till en
förstärkningsanordning, snarlik
en radiomottagare, så
att den höres som en
distinkt knäppning i en
högtalare.1 Vi låta
den förstärkta impulsen
dessutom verka på ett
relä, en thyratron, som
släpper en momentan
strömstöt genom en av
L. M. Ericssons
samtalsräknare. Nu kunna
vi bekvämt sitta och
följa på
samtalsräknaren huru många
elektroner (jS-partiklar), som
passera G.-M.-röret.
Anordningen är så känslig, att den i och för sig
ytterligt svaga kosmiska strålningen uppträder som
en störande bakgrundsverkan, en nolleffekt. Fullt
oregelbundet men i genomsnitt ca 1 gång i sekunden
fås impulser, som härröra från kosmisk strålning eller
svag radioaktivitet i arbetsrummet, och denna
nolleffekt måste frånräknas vid mätningar. Omsluta vi
cylindern med en liten remsa filtrerpapper, doppad i
en utspädd lösning av ett uransalt och torkad, få vi
en kraftig ökning av impulstalet per minut, enär
uransaltet utsänder /?-strålar. Redan 0,1 mg uran
ger en tydlig verkan och likaså röjes närvaron av en
ringa mängd kaliumsalt. Fastän kaliums
radioaktivitet är ytterligt svag — kaliums halvomvandlingstid
(7 ■ 1011 år) är vida större än vårt solsystems ålder —,
kunna vi lätt påvisa ^-strålningen från mindre än
0,1 g KC1 inom loppet av en minut.
Experiment med neutroner: konstgjord radioaktivitet.
Enär vi ej ha tillgång till speciella
högspänningsapparater — en cyklotron, det mest effektiva
redskapet, är tyvärr en synnerligen kostbar och
svårhanterlig tingest — måste vi nöja oss med en enklare
neutronkälla, ett radiumpreparat, som blandats med
beryl-liumpulver eller berylliumoxid. Här nedan beskrivna
experiment utföra vi med hjälp av 19 mg radium
(torrt RaSOJ, som blandats med 0,2 g BeO och
inneslutits i en tub av monelmetall. — Vi skrida först till
experimentet och skola sedan närmare utreda vad vi
iakttagit.
Den lilla tuben lägga vi i ett glasrör, tillsmält i ena
änden, och ställa detta i ett långt provrör, ca 22 mm
i diam. Provröret fylles med vatten och doppas ned
i en stor hink (10 à 12 1) ävenledes fylld med vatten
och placerad på minst 10 m avstånd från G.-M.-röret.
i Flera kopplingsmöjligheter finnas. En enkel anordning
finnes närmare beskriven i J. Tandberg, The Absorption of
hard y-rays. Uppsala Universitets Årsskrift 1937: 5. Sid. 27.
200
160
120
100
80
60
40
3 0
20
16
0 2 4 6 8
minuter
Fig. 3. Radioaktivt silvers sönderfall.
Vidare tillverka vi en liten cylinder (5 cm hög, 2 cm
diam.) av 1 mm tjockt, rent silverbleck.
Silvercylindern släppa vi ned i provröret, så att
radium-beryl-lium-preparatet kommer mitt i cylindern. Efter en
halvtimmes exponering taga vi upp silvercylindern,
torka den snabbt och placera den så, att den omsluter
G.-M.-röret. Högtalaren och räkneverket förkunna
en tydlig radioaktivitet hos silverblecket —
motsvarande ca 0,3 mg uran. Vi notera varje minut (i
början snabbare) vad räknaren anger för ett summerat
antal impulser. Hastigheten hos räknaren avtager
snart och efter ca 10 minuter ha vi nått ned till den
normala noll-effekten. Antalet impulser, som
räknats, representera vi på ett diagram som funktion av
tiden (fig. 2). Kurvan närmar sig en asymptot, som
representerar den oundvikliga kosmiska strålningen.
Vi uppmäta för olika tidsvärden differenserna mellan
motsvarande värden på ordinatan för asymptoten och
för kurvan. Dessa differenser utgöra ett mått på det
undersökta ämnets radioaktivitet i varje ögonblick.
Värdena avsättas på enkel-logaritmiskt papper, där
tidsaxeln är lineär. (Fig. 3.)
Som synes övergår sönderfallskurvan redan efter
ca en minut till en rät linje. Vi undersöka grafiskt
linjens lutning och finna den vara sådan, att
ordinat-värdena falla till hälften på 2,3 min. Om vi noga
studera kurvan i detalj, skola vi finna, att det snabba
sönderfallet under första minuten kan hänföras till
en överlagrad radioaktivitet, vars
halvomvandlingstid blott är 22 sekunder.
Vi upprepa silvercylinderns exponering för
radium-berylliumtuben, men vi omgiva ej provröret med
vatten. Även dess inre hålles torrt och inga
väte-haltiga substanser få förefinnas i tubens närhet. Den
grafiska bild (i analogi med fig. 2) som vi nu få
består nästan uteslutande av den räta linjen. Någon
radioaktivitet hos silvercylindern kan knappast
spåras.
Fig. 2. Räkneverkets
angivelser vid mätning av en
kort-livad radioaktiv substans.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
