Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
KEMI
redaktör: FRITHIOF H. STENHAGEN
HÄFTE 3 utgiven av svenska teknologföreningen 11 MARS 1939
INNEHÅLL: Automatisering av vattenverket vid Apotekarnes Mineralvattens A.-B., av Rolf Stéenhoff och
Sture Funke. — Kärnkemi, av fil. dr John Tandberg. — Föreningsmeddelanden.
Automatisering av vattenverket vid
Apotekarnes Mineralvattens A.-B.
Av ROLF STÉENHOFF och STURE FUNKE.1
Genom en fotoelektrisk mätmetod, för vilken
tidigare redogjorts (Teknisk tidskrift 1935, Kemi,
s. 53), bestämdes det inflytande, som
kemikaliedosering och pH-värde utöva på sedimenteringen vid en
vattenreningsanläggning, arbetande med
aluminiumsulfat som fällningsmedel. Undersökningarna voro
utförda vid Apotekarnes Mineralvattens A.-B. och
avsågo bestämning av förloppet under olika betingelser
vid förnyad fällning av vatten från Stockholms stads
vattenverk. Den fotoelektriska mätmetoden
utarbetades för att möjliggöra noggrannare angivande av
försöksresultaten, än som dittills varit möjligt, då man
ju tidigare fått inskränka sig till att i protokollen
anteckna sådana iakttagelser, som exempelvis "vätskan
molnig" eller "medelstora flockar samt något fin
fällning svävande i vattnet".
Vattnet från Stockholms stads vattenverk, ehuru i
bakteriologiskt hänseende ett av de bästa i världen,
erfordrar för den fabrikation, det här är fråga om,
en viss efterbehandling. Problemet kompliceras av
att en del av det till fabriken inkommande
blandvatt-net redan är fällt en gång, varför mängden
grodd-kärnor för en förnyad fällning är ringa. Katalysator
måste därför tillsättas tillsammans med
fällnings-medlet.
Undersökningsresultaten tydde på, att för en
tillfredsställande flockning och sedimentering fordrades
ett slutligt pH-värde av 6,2 och en minimidosering
av 40 mg fällningsmedel och 2 mg katalysator per 1
vatten. Ett par av de under försöken upptagna
ljus-absorptionskurvorna återgivas i fig. 1, varest den
vänstra kurvskaran visar sedimenteringsförloppen vid
olika vätejonkoncentration och den högra förloppen
vid olika katalysatortillsats.
Vid laboratorieresultatens omsättande i praktisk
drift mötte emellertid betydande svårigheter på grund
av de ständiga variationerna hos utgångsläget. Flera
faktorer inverka på det pH-värde, som erhålles i
råvattnet efter tillsats av en viss mängd av
fällningsmedlet. Sålunda avhänger pH-värdet av
vattenförbrukningens intensitet, råvattnets karbonathårdhet,
doseringsvätskans halt av sulfat och fri svavelsyra
i Föredrag hållet vid avdelningens för Kemi och Bergs-
vetenskap sammanträde den 13 januari 1939.
samt vattentemperaturen. Vid ett visst önskat
pH-värde under flockningen äro således dessa faktorer
avgörande för mängden doseringsvätska per
tidsenhet.
Genom lämplig isolering av reningsverket kan
temperaturen hållas konstant under långa perioder.
Vidare har det i handeln förekommande
aluminiumsulfatet en relativt konstant sammansättning (svarande
mot 18 % A1203 och 39 % S03 — Norlin, Teknisk
tidskrift 1933, Kemi, s. 7). Vi kunna därför
eliminera variationerna hos tvenne av de på pH-värdet
inverkande faktorerna, varför vi få följande samband
för bestämmande av mängden doseringsvätska:
’■•« ’O.....................c,
där † är den sökta funktionen, Q är fabrikens
momentana vattenförbrukning, h är råvattnets
karbonathårdhet och D är doserad mängd sulfat per tidsenhet.
,Sätta vi specifika doseringen kunna vi skriva
V
ekv. (1) under formen
= .....................®
Vid Stockholms stads vattenverks laboratorium
(civ.-ing. Nils Westberg) ha för ett antal önskade
pH-värden beräknats de vid olika karbonathårdhet
erforderliga doseringarna, och resultaten ha
kollationerats med resultaten av mätningar, utförda såväl
vid vattenverkets som vid vårt laboratorium.
Härigenom har ekv. (2) kunnat framställas grafiskt,
fig. 2. I diagrammet angives d i mg/1 och h i
mg X 10—VI (tyska grader). För diskussion av
mätresultaten har genom beräkning av differenskvoterna
bestämts koefficienterna för ekv. (2), varefter den i
fig. 3 visade heldragna kurvan uppritats. Dess
ekvation är
pH = ft (q) — 6,3 + I- 10-* 6-10-3 q2 -f-
+ 8 • 10-3 q3 .................. (3)
där q — Derivering av ekv. (3) ger en andra-
gradsekvation med rötterna q = 25 ±14,5, varför
ekv. (3) icke kan vara giltig utanför området
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
