Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
mængde og den indfaldende Lysmængde, dog taget
med modsat Fortegn.) Som Maal for Refleksionen
kan paa tilsvarende Maade anvendes den saakaldte
Uklargøringskoefficient (Trübungskoefficient), der
kan defineres paa en noget lignende Maade som
Ex-tinctionskoefficienten.
Undersøgelsen blev foretaget ved flere
Stofkoncen-trationer, saaledes at det var muligt at extrapolere sig
til Forholdene ved Koncentrationen Nul, hvilke
For-hold blev lagt til Grund ved Beregningen af
Extinc-tionskoefficienter, og i alle Tilfælde undersøgtes der
for hver af de tre Lysbølgebredder: rødt, grønt og
blaaviolet. I Fig. 5 er eksempelvis angivet
Resultaterna for Extinctionen hos Bariumsulfatet. Den
punkterede Kurve angiver den Hyperbel, der skulde
fremkomme, saafremt det var ren Skærmvirkning,
Talen var om. Det ses, at Afvigelserne fra den
theo-retiske Kurve (Hyperblen) først bliver væsentlige ved
Kornstørrelser af næsten samme Størrelse som
Bølge-bredden af den paagældende Lysart. Dette hænger
sammen med, at Pigmentfarverne ved saa smaa
Kornstørrelser gaar over til at blive Lazurfarver. De
ganske smaa Korns forholdsvis ringe Reflektionsevne
viser sig ved, at vore typiske Lazurfarver, saasom
Kraplak, Siena, Gummigut og Berlinerblaat, der alle er
kolloide, i ren Tilstand er næsten sorte Legemer og
kun faar Farve ved at blandes op med hvidt. Det
ses, at Extinctionen naturligt først aftager med
afta-gende Kornstørrelse for det langbølgede Lys. Denne
Forskel i Extinctionen for de forskellige Farver
sva-rer til, at Suspensionen ved saa smaa Kornstørrelser
bliver opaliserende. (Forts.)
Automatisering av vattenverket vid
Apotekarnes Mineralvattens A.-B.
Av ROLF STÉENHOFF och STURE FUNKE.
(Forts. fr. sid. 21.)
Det i det ursprungliga slutna systemet tillgängliga
råvattentrycket på 30 m vp gick naturligtvis förlorat
vid det öppna systemet, varför en liten
uppfordringspump får sörja för det filtrerade vattnets
vidarebefordran inom fabriksfastigheten. Pumpen
manövreras medelst en kontaktor, vars magnetströmkrets
dragits genom en vippströmbrytare, monterad på axeln
till en i uppsamlingsbassängen uppsatt flottör.
Motorn kan självfallet manövreras även från de till
verket hörande instrumenttavlorna. För att hindra
översvämning är i reaktionskärlet insatt en flottör,
påverkande en avstängningsventil i
råvattenledningen. En backventil har insatts i nedersta delen
av tryckledningen för biandvatten för att vid
uppfordringspumpens stannande den i tryckledningen
stående vattenpelaren icke skall kunna förorsaka
tillbakaströmning, vilket skulle skada filterbäddarna.
Slutligen inmatas under stillaståndsperioder
kontinuerligt en minimal kvantitet tryckvatten i
ledningssystemet för kompensation av de förluster, som
uppstå till följd av ofrånkomliga otätheter i flänsar
och packboxar, en åtgärd, som även den avser att
skona filterbäddarna från tryckvariationer.
I samband med ombyggnaden underkastades
vattenverket en fullständig teknisk revision, varvid
befanns bl. a. att de i flockningskärl och fällningstankar
rådande strömningsförhållandena hindrade god
om-blandning av det flockande vattnet. — Liknande
iakttagelser ha gjorts på andra håll, så skriver ex.
Stockholms vattenledningsverk i sin intressanta
redogörelse "Några undersökningar och driftserfarenheter
vid Lovöverket åren 1933—1936" att man därstädes
genom olika skärmanordningar vid inloppen försökt
att fördela vattnet jämnare över
avsättningsbassäng-ernas tvärsektion, men icke lyckats att på så sätt
förhindra uppkomsten av koncentrerade strömmar. —
Först efter modellprov med färgat vatten i på labora-
toriet uppbyggda glastankar blev det oss möjligt att
motverka uppkomsten av strömningsvägar genom
cisternerna. Härför erfordrades åtskilliga
mellanväggar och strypbrickor insatta i vattnets väg. (Det
förefaller som om vätskors rörelser i stora kärl vore
ett av den hydrodynamiska vetenskapen
styvmoderligt behandlat område, i motsats till kapitlet om
strömningar i rörledningar och munstycken). —
Slutligen försågs reaktionskärlet med dubbla omrörare,
den övre placerad omedelbart över en perforerad
mellanbotten i och för vätskeströmmarnas periodiska
avklippande.
Reningsverkets utseende efter ombyggnaden
framgår av den schematiska teckningen i fig. 9, där även
materialet till ledningar och behållare angivits, och
av installationsritningen i fig. 10.
Gången av vattenbehandlingen är följande. En
mättad lösning av fällningsmedel framställes i en
förrådsbehållare, varefter i valfria portioner sådan
lösning jämte vatten tillföres en mixer, där katalysatorn
inblandas och hålles suspenderad medelst ett hastigt
gående rörverk. Från mixern suges
reaktionsblandningen av injektorn, vars tryckintag matas med
råvatten via doseringsventilen. Från injektorn går den
utspädda reaktionslösningen till blandningstornets
inlopp, där den möter råvattnets huvudintag.
Blandningstornet är monterat direkt över reaktionskärlet,
vilket senare är delat genom radiella väggar, så att
omväxlande över- ocli underfall erhålles. Från
reaktionskärlet går råvattnet till flockningstanken och
därifrån genom fällningstankarna. Dessas slamkistor
kunna tömmas i ett avloppsschakt, försett med en
slampump. Efter utflockningen passerar vattnet
tvenne parallellkopplade snabbsandfiltra av
sedvanlig konstruktion, för att slutligen via tubkylarna
hamna i de värmeisolerade samlingsbassängerna.
Fig. 11 visar reaktionskärlet med mätkärlslådan
och blandningstornet samt däröver injektionsanord-
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
