Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
genom spalten mellan B och O, och att man följaktligen
av anordningens dimensioner och strömningshastigheten
skulle kunna beräkna viskositeten. Det visade sig, att
utströmningshastigheten blev betydligt högre, än som
från början beräknats, och att spalten mellan B och C
därför måste göras ytterst smal. Vid de beräkningar,
som sedermera utförts, kom man till det resultatet, att
helium II :s viskositet skulle vara omkring 10 000
gånger mindre än det gasformiga vätets. Man har
sedermera konstaterat, att anledningen till denna
felbestämning låg däri, att helium II vid försöket huvudsakligen
"kröp" över kanten på röret A. (Sci. Amer., 160, 292,
1939.) Brt.
om påvisande av stridsgaser (indikering), som icke
erbjuder några märkvärdigheter för en kemist utan
tvärt om är ägnat att skingra mycket av den mystik
som gärna velat vidlåda dessa stridsmedel. Slutligen
följer kapitlet om stridsgasernas oskadliggörande, den
s. k. saneringen, som ger värdefulla anvisningar för
det systematiska arbete som måste följa på ett
utståndet gasanfall.
Förf:s klara och sakliga framställning är värd en
synnerlig eloge, och ett studium av den lilla
broschyren anbefalles åt varje kemist, som önskar få icke
blott en orientering utan en positiv vägledning i
gas-skyddsfrågan. F. H. 8.
Litteratur
Gasskyddets kemi, av G. Ljunggren, professor vid
försvarsväsendets kemiska anstalt, särtryck ur
tidskriften Elementa, Lund 1939, 18 sid., pris 80 öre.
Föreliggande lilla men innehållsrika häfte borde
framförallt icke saknas på något kemiskt laboratorium.
Förf:s skrift riktar sig direkt till den sakkunnige
kemisten, för vilken, som förf. framhåller, stridsgaserna
icke äro några särskilt gåtfulla föreningar. Gasskyddet
blir enklare, om man icke bara vet, vad man skall göra
utan också förstår varför. Varje kemist kan dra
sitt strå till stacken ifråga om försvarsberedskap
genom att taga kännedom om de moderna kemiska
vapnens natur, ty han blir härigenom kanske i
stånd att i ett kritiskt ögonblick bringa reda i kaos,
om ett företag i vilket han är verksam utsättes för ett
gasanfall.
Som bekant är uttrycket "gas" i detta
sammanhang oegentligt, då de föreningar varom det är fråga
i regel äro fasta ämnen eller oljor, som utläggas från
flygplan, antingen medelst bomber eller genom
utspridning i form av ett regn över marken. Förf. ger
till en början en översikt över de viktigaste
stridsgasernas huvudgrupper, de tårretande, de nervretande
och de lungskadande. Till den första, relativt
harmlösa gruppen höra halogenerade acetoner, av vilka
kloracetofenon C6H5C0CH2C1 hör till de effektivaste.
Triklorderivatet härav är känt under namnet nässelgas
och förorsakar intensiv hudklåda. De nervretande
gaserna, de s. k. arsinerna, framkalla hosta, nysning
och kräkningar redan vid koncentrationer
understigande 1 mg/m3. De äro i regel fasta ämnen, som
utsprängda i luften i form av aerosoler äga en retverkan
som överträffar alla kända föreningars. Hit hör bl. a.
den mycket omtalade amerikanska stridsgasen lewisit,
som utgöres av en blandning av klorvinylarsinklorider.
Bland de lungskadande gaserna återfinnes den för
varje organiker bekanta föreningen fosgen Cl • COC1,
dess angenäma hölukt bär döden i följe. Då fosgen
på grund av sin egenskap av verklig gas var svår att
använda som granatfyllning, övergick man under
världskriget till klorerade derivat av
myrsyremetyl-estern, varigenom man erhöll vätskor med en kpt.
överstigande 100°. Sålunda använde tyskarna i
världskriget difosgen "surpalite" Cl • COOCCl3. Mellan de
anförda grupperna finnas givetvis en mängd
övergångar. Av vanliga stridsgaser hörande till en eller
flera av grupperna kan nämnas klorgas, klorpikrin,
cyanväte, koloxid, senapsgas ("Gelbkreuz",
diklor-dietylsulfid) m. fi. Den sistnämnda behandlas särskilt
utförligt av förf., då dess lömska verkningar gjort
den till ett både effektivt och fruktat stridsmedel, som
fordrar särskild uppmärksamhet ur
gasskyddssynpunkt.
Efter denna orienterande inledning följer ett kapitel
Föreningsm eddel anden
Avdelningen för Kemi och bergsvetenskap företog
torsdagen den 1 juni sin traditionsenliga vårutflykt med
ett 40-tal deltagare. Målet var denna gång förlagt till
Upsala. Samling skedde vid Stockholms Central kl. 13,45.
I Upsala universitets fysikalisk-kemiska institution
mottogs avdelningen av docent Lamm, som i professor
Svedbergs frånvaro hälsade avdelningen välkommen.
Ordf., disp. B. Thorbjörnson, överlämnade ordet till dr
Kkæmer^ Wilmington Del. U. S. A., som höll ett föredrag
om "Giant Molecules in the Industry".
Föredragshållaren uppehöll sig därvid vid strukturen och
egenskaperna hos de vanligare jättemolekylerna samt berörde
deras tekniska användningsområden. Ett referat av
föredraget kommer senare att införas i Teknisk tidskrift.
Föredraget, som framfördes på ett synnerligen elegant
och medryckande sätt, avtackades med livliga applåder.
En kort diskussion mellan ordföranden och
föredragshållaren följde beträffande stora molekyler, som kunna
framställas ur sprit.
Efter föredraget vidtog besök i 4 grupper i professor
Svedbergs laboratorium. Härvid demonstrerades en del
apparater, med vars tillhjälp man kunde studera
strukturen hos stora molekyler. Sålunda förevisades
professor ’Svedbergs berömda ultracentrifug — varmed bl. a.
äggviteämnenas sedimentationshastighet kan bestämmas
•— samt elektromagneten om 72 000 gauss för
undersökning av de stora molekylernas form. Stort intresse
tilldrog sig ett par kataforesapparater, i vilka
äggviteämnenas vandringshastighet i elektriska fält studeras.
Institutionen förfogar även över en anordning för ultraljud,
där frekvenser av ända upp till 300 000 svängningar pr
sek. kunna erhållas. Även denna apparat användes för
studium av äggviteämnen, i det att vissa av dessa
föreningar kunna nedbrytas till mindre enheter genom
inverkan av ultraljudet. Demonstrationen skedde under
ciceronskap av lic. Bkohtjlt, fru Quensel, lic. Quensel,
mag. Gballén och mag. Svensson.
Därefter företogs en utfärd till Gamla Upsala under
ledning av professor S. Lindqvist, som höll ett livligt
uppskattat anförande om Gamla Upsala — kyrkan och Upsala
högar — varvid han redogjorde för platsens tidigare
historia och senare utveckling. Särskilt fängslande var
hans redogörelse för huru dessa högar uppbyggts på
500-talet samt den kulturella betydelse de sedermera haft.
Slutligen intogs middag på restaurang Flustret. I
samband med middagen hölls ett kort sammanträde.
Professor E. Norlin och bergsingenjör H. Uhrus utsågos
att jämte ordf. justera dagens protokoll. Följande herrar
invaldes i avdelningen: civiling. Stig K. M. Billman,
diploming. S. Lienhart och ing. T. Bergström.
Ordföranden avtackade föredragshållarna och bad docent
Lamm framföra avdelningens hälsning till professor
Svedberg. Återfärden skedde med tåg kl. 22,15.
Sven Brennert.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
