Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
Fig. 2. Laboratoriedefibrator. Fig. 4. Tvärsnitt genom frodvuxen furuved. 200 X.
asp, erfordrade betydligt mindre kraft och
defibrera-des på kortare tid, varjämte något lägre ångtryck
kunde användas.
Ehuru den för defibreringen erforderliga kraften
minskade, alltefter som temperaturen ökades, visade
det sig att när ett visst temperaturområde uppnåddes,
kraftbehovet minskade mycket kraftigt. Det var
tydligt, att veden vid viss temperatur undergick en
markerad fysisk förändring, som underlättade
defibreringen. Det iakttogs också, att materialet
uppmjukades så snart den erforderliga temperaturen uppnåtts,
och att en förlängd upphettning icke var nödvändig.
Det kunde vidare fastställas vid vilken temperatur
den största uppmjukningen uppnåddes. Denna
uppmjukningstemperatur ligger exempelvis för
barrträdsved vid 170—175°C och för lövträdsved ungefär 10—
15° lägre.
Kurvorna, fig. 3, utvisa sambandet mellan
temperatur och kraftbehov vid defibreringen. Dessa kurvor
äro endast avsedda att ge en ungefärlig bild av
förloppet. Något anspråk på noggrannhet göres ej för
dem, då de endast äro baserade på jämförelser
mellan effektbehovet vid olika apparattyper och full
korrektion för massans finfördelningsgrad ej kunnat
göras.
På grundval av de iakttagelser, som gjordes vid
defibreringsförsöken och vid den efterföljande mikro-
kWh PER. TON] MASSA
Fig. 3. Diagram visande det ungefärliga sambandet
mellan temperatur och kraftbehov vid defibrering av
ved.
skopiska undersökningen av fibermassan, ansågs det
att den defibreringen underlättande effekten berodde
på att det skikt, mittlamellen, som sammanbinder
vedfibrerna, i hög grad uppmjukades allteftersom
temperaturen steg. Vid ca 170°C torde mittlamellen hos
barrträdsveden kunna betraktas som smält. En
jämförelse kan härvid göras med växer och liknande
ämnen, som bliva mjukare allt efter som temperaturen
höjes, men vid en viss temperatur uppnå en mer
eller mindre väl markerad smältpunkt. På grund av
att växtmaterialets fibrer efter defibreringen voro
fullständigt intakta, drogs den slutsatsen, att den vid
defibreringen verksamma uppmjukningen
huvudsakligen lokaliserades till sammanbindningsskiktet
emellan de olika fibrerna, mittlamellen.
Mittlamellen kan iakttagas på mikrofotografiet, fig.
4, såsom en mörk gränslinje mellan var fiber.
Fotografiet visar ett snitt genom furuved vid gränsen mellan
höst- och vårved. Årsringarnas markering
uppkommer därigenom, att när saven stiger på våren
vidtager en mycket kraftig cellbildning och stora,
tunnväggiga celler, som ge en ljus ved, produceras. Under
sensommaren och hösten produceras mera
tjockväggiga celler och därvid bildas en tätare och mera
mörkfärgad ved. Vid en viss tidpunkt, som
bestämmes av de klimatiska förhållandena på växtplatsen
slutar celltillväxten helt plötsligt, varför man får en
väl märkbar gräns mellan vart års tillväxt. I sådan
ved, som växer i klimat, där praktiskt taget ingen
Fig. 5. Tvärsnitt genom furuved visande mittlamell och
ter-tiärsnitt. 400 X.
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
