Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te km i sk Tidskrift
klorit- och klorfabriker, 1 karbidfabrik, 35 såp- och
stearinljusfabriker, 15 asfalt-, vaselin- och fettfabriker
osv.
Rumäniens kemiska industri förfogar över en
sammanlagd drivkraft av i runt tal 100 000 hk samt ett
investerat kapital om mer än 10 milliarder lei samt
sysselsätter ungefär 23 000 arbetare och tjänstemän.
Det årliga produktionsvärdet av samtliga kemiska
industrier är ca 11 milliarder lei.
H. Ii.
Litteratu r
Sur la variation de la vitesse de formation de la
rouille en fonction de la température, av Wilh.
Palmaer (särtr. ur Chimie et Industrie Vol. 40, 1938).
I denna rapport till fjolårets internationella
korrosionskongress i Frankrike, "Journées de la lutte
contre la corrosion", framlägger förf. sina slutsatser
av de vid Nobelinstitutets korrosionslaboratorium
gjorda iakttagelserna rörande
rostbildningshastig-hetens temperaturberoende. Hastighetsökningen vid
stigande temperatur kan icke enbart förklaras ur de
för elektrolytiska system gällande faktorerna (x,
Emk) men får sin förklaring av den kapacitetsändring
som systemet undergår, därigenom att rosten vid
högre temperaturer bildas i en mera porös form,
varigenom systemets ledningsförmåga ökas i högre grad
än som motsvaras av de nämnda faktorernas
temperaturberoende inflytande. De av förf. närmare
utvecklade resonemangen utvisa, att ifrågavarande fenomen
är av elektrokemisk natur och står i
överensstämmelse med lokalelementteorien.
F. H. 8.
Amélioration des essais de corrosion atmosphérique
de longue durée, av Wilh. Palmaer (särtr. ur Chimie
et Industrie, Numéro spécial des journées de la lutte
contre la corrosion, 1938). Förf. framhåller här den
tidigare förbisedda betydelsen vid
långtidskorrosions-försök av att äga kännedom om de tidslängder under
vilka provet varit utsatt för inverkan av nederbörd.
Tidigare har man nöjt sig med vetskap om
nederbördens storlek pr år, vilket, som förf. visar, icke
möjliggör en korrekt jämförelse av på olika ställen
exponerade prov. På förf:s initiativ sker numera en
registrering av nederbördstiderna vid de av den
svenska korrosionsnämnden utförda långtidsproven. Om
man betänker, att korrosionen är av elektrolytisk
natur, så ligger det i öppen dag, att det är väsentligt att
veta huru länge och i vilken form (vatten, is, snö,
dimma etc.) som elektrolyten inverkat på de olika
proven. Det är lyckligt, att förf. påpekat den
tidigare brist som förelegat vid dessa såväl i Sverige som
utlandet pågående försök, innan alltför mycken tid
gått till spillo vid insamlandet av data, som eljest på
en mycket väsentlig punkt skulle blivit ofullständiga.
F. H. 8.
De la surtension de 1’hydrogène, en particulier sur
la cémentite, av Eva Palmaer (särtr. ur Chimie et
Industrie, Numéro spécial des journées de la lutte
contre la corrosion, 1938). I samband med sina
unsökningar vid Nobelinstitutets korrosionslaboratorium
har förf. underkastat frågan om vätets överspänning
och för dennas bestämning hittills använda metoder,
en kritisk granskning. Förf. har därvid kunnat på-
visa en vanlig felkälla vid tidigare metoder, nämligen
elektrolytens utarmning invid elektroden. Den av
förf. utarbetade mätmetoden är därför i första hand
inställd på att arbeta med mycket små strömtätheter
(max. 0,8 mikroamp./cm2). De utförda mätningarna
ha givit det märkliga resultatet, att vätets frigörande
är ett reversibelt fenomen, icke blott såsom tidigare
känt vid Pt och vissa andra ädlare metaller, utan även
vid järn och cementit. Av förf:s försöksresultat synes
man på goda grunder kunna sluta, att denna
rever-sibilitet är generellt gällande för alla metaller under
riktiga försöksbetingelser, speciellt mycket låga
strömtätheter. Förf. framhåller betydelsen av, att vid
angivande av vätets överspänning även samtidigt
angiva den vid mätningen använda strömtätheten.
F. H. 8.
Kemistens uppslagsbok, 2:a årg., förlag Svensk
storindustri, Malmö 1939. 240 sid. Kr. 4: 50. Sedan
första upplagans trevande försök har detta arbete
undergått en väsentlig förbättring. Om vägen ännu kan
vara lång tills en verklig uppslagsbok för kemister
åstadkommits, i enlighet med bokens ambitiösa titel,
så kan den dock i sin föreliggande form anbefallas som
en nyttig uppslagsbok för den kemiskt intresserade,
liksom även för studerande vid tekniska gymnasier
och liknande. Ett större antal kortfattade uppsatser
berörande kemisk teknik äga den vederhäftighetens
prägel, som ett känt författarenamn ger. De flesta
äro skrivna av erkända fackmän på sina resp.
områden. En liten nyttig detalj är tabellen
"Handelstermer", i vilken ett antal handelsbenämningar på
vanligare kemikalier förklaras på "kemiskt språk".
F. H. 8.
Föreningsm eddel anden
Svenska teknologföreningens avdelning för Kemi
och bergsvetenskap sammanträdde fredagen den 13
oktober 1939 kl. 19,30 till ordinarie kemiafton på
föreningens lokal, Brunkebergstorg 20, Stockholm. Sedan
avdelningens ordförande, disponent B. Thorbjörnson
förklarat sammanträdet öppnat valdes till justeringsmän,
jämte ordföranden, för aftonens protokoll hrr
överingenjör G. H. Hultman och bergsingenjör E. Gustafsson. Efter
anmälan inträdde såsom medlem i avdelningen
civilingenjören Gunnar Renius.
Ordet överlämnades härefter till ingenjören A.
Asplund, som höll ett med talrika ljusbilder belyst föredrag
över den av honom uppfunna och i samarbete med
direktör Gunnar Magnuson tekniskt utarbetade och
fullkomnade högtemperaturdefibreringsprocessen. Föredragets
titel var "Defibratormetoden och dess
användningsområden" och talaren gav en intressant inblick i det
ingenjörsvetenskapliga forskningsarbete, som ledde till
metodens upptäckt och de tekniska svårigheter vilka det
varit nödvändigt att övervinna innan den nått praktisk
fullkomning, samt den utveckling den färdiga metoden
därefter undergått. Föredraget är återgivet i sin helhet
i denna tidskrift, Kemi, med början i h. 11, 1939.
Sedan auditoriet varit i tillfälle att framställa några
frågor, som besvarades av föredragshållaren,
avtackades denne av ordföranden för det synnerligen intressanta
och givande föredraget. Härefter följde sedvanlig supé
och samkväm.
F. H. 8.
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
