- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Mekanik /
5

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mekanik.

densatorplattor, mellan vilka strålen passerar. Av
dessa båda avböjningsmetoder torde numera
huvudsakligen den elektrostatiska avböjningen komma till
användning. För alstring av det magnetiska fältet
krävs nämligen en viss ström genom magnetspolarna,
vilken ofta icke kan åstadkommas med hjälp av den
spänning, som skall mätas. Om den spänning, som
skall registreras, innehåller olika frekvenser, kunna
dessa dessutom icke i samma grad genomsläppas av
fältspolarna, varför registreringen icke blir
distor-tionsfri.

Genom en enkel räkning kan man lätt visa, att
ljuspunktens förflyttning på lysskärmen är direkt
proportionell mot spänningen på
avlänkningsplattor-na. I viss mån kan man tala om
avlänkningsplattor-nas känslighet, och man kan definiera denna
känslighet som ljuspunktens förflyttning i mm per voit-

Y L ■ l

spänning på plattparet N — — - y—• Y
betyder här ljuspunktens förflyttning i mm, Vd
spänningen på avlänkningsplattorna, L avståndet från
av-länkningsplattorna till lysskärmen, l
avlänknings-plattornas längd, Va anodspänningen och d avståndet
mellan avlänkningsplattorna. L, l och d äro vid alla
rörtyper på grund av konstruktiva skäl av samma
storleksordning, varför man av denna formel finner,
att känsligheten minskas, då anodspänningen ökas.
En liten ljuspunkt dvs. ett skarpt oscillogram och en
stor skrivhastighet låta sig icke förenas med stor
känslighet. Man tvingas därför vanligtvis till en
kompromiss. I de flesta fall äro katodstrålerören
försedda med två plattpar, ett par för horisontal
av-länkning och ett par för vertikal avlänkning av
katodstrålen.

Om man på de horisontala avlänkningsplattorna
lägger en växelspänning, ritar ljuspunkten på
lysskärmen en horisontal linje, vars längd är
proportionell mot spänningen. Om man samtidigt lägger en
växelspänning på de vertikala plattorna uppstår på
lysskärmen en sluten figur, en s. k. lissajousfigur.
Beroende på frekvens, amplitud och fas hos de båda
svängningarna, uppstå mer eller mindre komplicerade
figurer. I sin enklaste form är en lissajousfigur en
rät linje eller en cirkel.

Vill man studera en viss växelspänning som
funktion av tiden, måste man ge den lysande punkten en
konstant hastighet i horisontal riktning, exempelvis
från vänster till höger. Sedan punkten uppnått
skärmens högra sida, skall den på kortast möjliga tid
återgå till vänster och börja sin förflyttning på nytt.
Den spänning, som åstadkommer en sådan rörelse,
brukar man kalla kippspänning. Kippspänningen bör
därför ha den form fig. 4 visar. Under tiden a —b
stiger spänningen proportionellt med tiden medan
den under tiden b — c snabbt sjunker till sitt
begynnelsevärde. Om tiden a — c är lika med en hel
multipel av tiden för en period hos den spänning,
man skall undersöka, ser man på lysskärmen en
stillastående bild av en eller flera perioder av denna
spänning. Återföringstiden b — c söker man självfallet
göra så kort som möjligt.

Den enklaste tänkbara kopplingen för en
kippan-ordning torde vara en kondensator, som uppladdas
över ett motstånd och periodiskt kortslutes
exempelvis med hjälp av en mekanisk kontaktanordning (fig.
5 a). Som bekant växer spänningen på en konden-

b c

Fig. 4. Kippspänning som funktion av tiden.

—nr1/

— " -Hc Is

Fig. 5. o. Kippspänningsanordning av enkelt utförande,
b. Spänningskurva för denna anordning.

Fig. 6. a. Kippspänningsanordning med pentod som
uppladdningsrör och relärör som urladdningsrör. 6. Spänningskurva
för denna anordning.

sator, som uppladdas över ett motstånd på det sätt
fig. 5 b visar. Spänningen växer icke lineärt med
tidén, endast under den första delen av
uppladdningen kan man med något så när god approximation
anse spänningen proportionell mot tiden. Om
sålunda kondensatorn C kortslutes var. gång spänningen
har nått värdet Vv får man ett spänningsförlopp av
approximativt det utseende fig. 4 visar. Kopplingen
kan emellertid på intet sätt betraktas som idealisk.
För det första kan endast en tämligen liten del av
spänningen V utnyttjas, för det andra uppträda
störningar genom den mekaniska kortslutningen av
kondensatorn, och för det tredje måste för ändring
av frekvensen icke bara tidsintervallet mellan
kortslutningarna ändras utan också motståndet, då i
annat fall kondensatorn vid den nya frekvensen icke
skulle uppladdas till den rätta spänningen.

Till undvikande av dessa olägenheter brukar man
använda en koppling av det utseende fig. 6 a visar.
Uppladdningen av kondensatorn sker över en mättad
diod eller pentod, i detta fall en pentod Lv Till
skillnad från ett motstånd genomsläpper en pentod vid
mättning en konstant ström, som intill en viss gräns
är oberoende av spänningen på kondensatorn C.
Spänningen på kondensatorn växer därför ungefär på
det sätt fig. 6 b visar. Urladdningen av kondensatorn
sker med en anordning, som oberoende av
frekvensen kortsluter kondensatorn, då den uppnått en viss
bestämd spänning. Denna urladdning av konden-

5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939m/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free