Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 5. Principskiss, visande kolets och träavfallets införande på en kedjerost med tvåskiktförbränning (Typ Wirth).
av den typ, som jag tidigare i denna uppsats
betecknat med kvalitet I. Ett stort frågetecken återstod
emellertid. Det var, om en dylik rost skulle lämpa
sig för samtidig eldning med träavfall. Från Sverige
hade jag mig bekant, att träavfall i en del fall eldats
på kedjerost med ett underlag av kol. Anordningen
för träavfallets införande har utgjorts av ett cirkulärt
störtrör genom främre pannmuren. Från störtröret
får bränslet falla ned i en kon ovanpå kolbädden.
Anordningen lider först och främst av samma
svagheter som när en vanlig planrost användes för detta
ändamål, nämligen av en oriktig luftfördelning, så
att brist på förbränningsluft uppstår i könens centrum
och överskott mot periferien. Utom att detta medför
en ojämn och därför ofullständig utbränning av
träbränslet, lider även kolets förbränning därav, till
förfång för pannverkningsgraden i sin helhet.
Möjligen skulle man kunna tänka sig, att
träavfallet skulle kunna eldas på en slags granuleringsrost,
placerad över kedjerosten och utförd på liknande sätt
som den tidigare i denna uppsats i samband med
Kramer Mühlenfeuerung beskrivna. Jag hade vid denna
tidpunkt mig ännu ej bekant att en liknande
anordning med gott resultat finnes i drift vid en norrländsk
sulfitfabrik.
Emellertid hade jag hört talas om att man i
Tyskland på något håll skulle ha lyckats bra med att
förbränna träavfall direkt på kedjerost. Med hänsyn till
de tidigare svenska erfarenheterna var det dock med
en viss skepsis, som jag giijk att undersöka denna
möjlighet.
Sedan jag haft tillfälle att i Tyskland besiktiga
trenne anläggningar, utförda med kedjerost för dylik
kombinerad eldning, har jag fått revidera min
uppfattning. Det går utmärkt att elda träavfall på en
kedjerost t. o. m. utan samtidig tillförsel av kol, blott
anordningarna för avfallets införande i eldstaden
utföras på ett riktigt sätt och förbränningsluften
likaledes fördelas ändamålsenligt. Man använder sig
härvid av en sedan gammalt känd metod, nämligen av
tvåskiktsbeskickning av rostmattan. I en
cellulosafabrik i södra Sverige har jag sett samma förfarande
tillämpat på en plutostoker, eldad samtidigt med
stenkol och torv eller med mindervärdiga kol.
De tre tyska kedjerosterna arbetade alla enligt
denna metod.
Kedjerostens inmatningsände är för detta ändamål
försedd med tvenne efter varandra placerade
bränsletrattar, den första avsedd för kol och den andra för
träbränsle (fig. 5). Kolet kommer med denna
anordning att bilda underlaget på rostmattan och
träavfallet lägger sig såsom ett andra skikt ovanpå.
Likaväl som man ser till att kolet lägger sig jämnt över
hela rostbredden har man att se till att anordningarna
utföras så, att även träbränslet fördelar sig så jämnt
som möjligt.
Två av de anläggningar, som jag besåg i Tyskland,
voro av äldre datum, varför kedjerosterna icke voro
utförda med sektionsindelning för förbränningsluftens
införande. Dessa två anläggningar voro vidare
byggda för naturligt drag genom murad skorsten. Vid
den ena anläggningen, Reichsbahnausbesserungswerke
i Kaiserslautern, Pfalz, var koleldningen
dominerande, i det att endast ca 15 % av bränslebehovet täcktes
med vedbränsle. Pannan ifråga hade tidigare varit
utrustad med trapprost. Man var ytterst tillfreds med
ombytet. Några tillförlitliga driftssiffror beträffande
träeldningens ekonomi kunde jag dock ej erhålla här.
Den andra anläggningen, Werk Walsum i Essen,
tillhörande Aschaffenburg-koncernen, var som nämnts
ej heller någon modern anläggning. Förutom att
sektionsindelning för förbränningsluften saknades, var
också förbränningsrummet för lågt. Vid eldning med
ca 1/? renseriavfall och 2/s medelgoda kol ligger
driftsverkningsgraden genomsnittligt vid ca 75 %.
Rökgastemperaturen efter ekonomisern är i genomsnitt
ca 300°C. Genom ett bättre tillvaratagande av
rökgasvärmet skulle verkningsgradssiffran här kunna
stegras. Pannbelastningen utgjorde ca 35 kg/m2
eldyta och h.
Trots att dessa två anläggningar voro relativt
omoderna med avseende på förbränningsluftens
införande på rosten, syntes de dock arbeta
tillfredsställande. Av detta har jag dragit den slutsatsen, att
det viktigaste, när det gäller eldning av träavfall på
kedjerost, är att bränslet fördelar sig jämnt över hela
rostbredden, något som var väl genomfört i bägge
anläggningarna.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
