Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
I den tredje anläggningen hade jag tillfälle att se
en modern kedjerost för vedeldning, utförd m’ed
sektionsindelning för primärluften och inbyggd i en
panna med förbränningsrummet utformat efter
moderna krav. Denna pannanläggning finnes i
Sperr-holzfabrik Adolf Moralt, Bad-Tölz, söder om
Munchen. Pannanläggningen därstädes omfattar tvenne
pannor, den ena med 200 m2, den andra med 240 m2
eldyta. Bägge pannorna äro av sektionaltyp. De
äro vidare utrustade med Walther-kedjeroster för
två-skiktsförbränning. Den förstnämnda pannan
anskaffades för 12 år sedan och står numera i reserv,
sedan den andra pannan installerades för cirka 3 år
sedan.
Denna panna är byggd för 25 atö/400°C och för en
maximal kontinuerlig ångavgivning av 13 t/h.
Densamma är försedd med ekonomiser (Rippenrohr 400
m2), som förvärmer matarvattnet från ca 80° till ca
165°C. Förbränningsluften förvärmes 40 à 50°
medelst mottrycksånga från en ångturbin.
Rosten är försedd med 5 st. för hand reglerbara
zoner för förbränningsluftens införande. Den totala
rostytan är 13,9 m2, varav effektivt ca 9,5 m2. Efter
kedjerosten finnes en tippbar efterförbränningsrost
anordnad.
Rostbredden är 2,25 m och förbränningsrummets
höjd i genomsnitt 4,2 m, räknad till understa
tubraden. Förbränningsrummets volym är ca 42 m3.
Pannan är försedd såväl med tryckfläkt för
förbränningsluften som med rökgasfläkt. Rökgaserna ledas
utan några särskilda anordningar för
flygkoksåter-vinning till en låg plåtskorsten.
Bränslet utgöres av träavfall. Endast om
oregel-mässigheter inträffa i denna tillförsel tillsättes kol.
Övergången från trä- till koldrift eller till blandad
drift går synnerligen jämnt, i det att man bara har
att öppna kolspjället och inställa detta på sådan höjd,
att lämplig tjocklek på kolskiktet erhålles.
Träavfallet är synnerligen heterogent. Det består
av sågspån, faneravfall, ribb, bakar och svarvkärnor
från fanersvarvarna. Fuktighetshalten är också
synnerligen varierande, nämligen från 70 ned till 20 %
med ett medeltal av omkring 45 %. Till ca 80 %
består det av gran och furu, resten är avfall från
exotiska träslag, såsom mahogny o. dyl.
Med nuvarande ångbehov i fabriken behöver
pannan endast belastas med ca 8 t/h. Prov med högre
belastning ha ej utförts.
Yid belastningen 8 t/h är avgastemperaturen efter
ekonomisern 130—135°C. Kolsyrehalten hålles
omkring 13 %.
Med stöd av dessa data kan pannbelastningen
uträknas till 33 kg å/m2 eldyta och h. Rostbelastningen
är ca 750 000 kg Cal/m2 eff. rostyta och h.
Brännkammarbelastningen uppgår till ca 170 000 kg Cal/m3
och h. Vid garanterad full belastning på pannan, 13
t/h, skulle motsvarande siffror bliva 60 kg å/m2
eldyta och h., 1 400 000 kg Cal/m2 rostyta och h. och
315 000 kg Cal/m3 brännkammarvolym och h.
För min del anser jag att de redan i kontinuerlig
drift konstaterade siffrorna i denna anläggning äro
vackra nog, när man tänker på det bränsle, som här
användes. Driftsledningen i fabriken var emellertid
för sin del övertygad om, att pannan skulle kunna
köras med garanterad fullbelastning med bibehållen
god förbränningsekonomi.
Vid besöket konstaterade jag, att någon flygaska
åtminstone vid nuvarande belastning ej kunde
upptäckas runt omkring fabriken, trots att bränslet till
stor del består av faneravfall, som annars lätt brukar
ge anledning härtill. Röken från skorstenen var vit.
Att man i anläggningen i Sperrholzfabrik Adolf
Moralt kan elda enbart träavfall på kedjerost med så
pass gott resultat, tillskriver jag, utom den jämna
fördelningen av bränslet över hela rostbredden, den
riktiga luftfördelningen i rostens längdriktning genom
zonindelningen. Vid rostens inmatningsände, där
bränslets torkning och avgasning äger rum, stryper
man ned luften kraftigt. Först i de senare zonerna
tillföres förbränningsluften i rikligare mängd.
De vunna erfarenheterna gjorde att jag gentemot
min belgiske uppdragsgivare ansåg mig kunna
rekommendera en kedjerost, anordnad för
tvåskiktsförbrän-ning och med zonindelning för förbränningsluften.
Som slutomdöme från studieresan skulle jag vilja
uttala, att trots alla nyheter på ångpanneeldningens
område så har den universella eldningsapparaten för
alla styckebränslen ännu icke sett dagens ljus. Jag
kan dock icke komma ifrån det intrycket, att
kedjerosten är den apparat, som hittills kommit idealet
närmast, användbar som den är för praktiskt taget
alla stenkolskvaliteter och tydligen också i högre
grad, än man hittills ansett, även för träbränsle,
åtminstone vid måttliga rostbredder. Härtill kommer
kedjerostens fördelar samt dess relativa oberoende av
slaggens beskaffenhet, omständigheter, som ävenledes
torde göra denna typ på eldningsanordning tilltalande
för driftsmannen.
Ugnar för härdning och annan värmebehan dling
vid Husqvarna Vapenfabriks Aktiebolag.
Av ingenjör S. TÖRNEBOHM.1
Inom en sådan industri som Husqvarna
Vapenfabriks Aktiebolag med sitt mångskiftande tillverk-
i Föredrag hållet vid den av Svenska
elektroingenjörsföreningen gemensamt med Ingenjörsvetenskapsakademien,
Jernkontoret, Svenska teknologföreningens avdelning för Kemi
och bergsvetenskap samt Svenska elektricitetsverksföreningen
anordnade "El-värmedagen" den 21 oktober 1938.
ningsprogram, såsom jaktvapen, cyklar, symaskiner
och handelsgjutgods, är det naturligt, att
värmebehandlingen av järn och stål har gamla anor — ända
från den tid, då den mångfrestande Erik Dahlbergh
anlade en av sina första borrvindor i Huskvarna. Den
gamla bekanta metoden härdning och anlöpning i
öppen kolfyr, sedermera följd av kol- eller gaseldade
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
