Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
Vid utslitningsprov i stål 0,40 C med valsfräs
D = 74 mm, tandantal z = 8, skärdjup a = 1 mm,
samt matningen per varv m = 1,5 mm vid
skärhastigheten v ■= 75 m/min. respektive m = 0,5 mm vid
v = 26 m/min. gåvo 21 prov vid olika
förslitningsgrader resultatet i tvärriktningen, att f± varierade
mellan 4 och 18 pr mm samt att
Kri. = 0,55 ± 0,08
= 0,55 ± 0,12
Värdena återfinnas i fig. 3.
1 . o
–= 1,01 ± 0,12.
K,
0j5X
hRe =
V
J~ H2 dl
Ekvationen angiver det kvadratiska medelvärdet
och användes exempelvis inom elektrotekniken för
beräkning av effektiv spänning, resp. strömstyrka vid
växelström.
För en sinusformad profilkurva med totala
profildjupet Hr&r effektivvärdet hRe= —— HR æ 0,35 HR.
2 v’2
För maskinbearbetade ytor angiver Abbott att
motsvarande koefficient varierar mellan 1/3 och x/5.
Helt nyligen har i U. S. A. ett officiellt förslag till
standard för ytjämnhet framlagts, baserat på att
profilkurvans effektivvärde angives (12).
Det kan med fog ifrågasättas dels om en allmän
standard bör vara så uppställd, att den endast kan
bestämmas medelst en indikeringsanordning av
speciell konstruktion, nämligen profilometern —
speciellt som dennas noggrannhet vid ytor med mycket
små profildjup väl ännu icke kan anses vara entydigt
visad —■ dels om en standard bör vara baserad på
effektivvärdet, innan det visats att detta värde
verkligen är en ändamålsenlig, och ensam tillräcklig
storhet för en ytas karakteriserande.
Abbott-kurvan och volym- eller avnötningsfaktorn.
Den Abbottska bärkurvan åskådliggör, hur
profilkurvans sammanlagda bärande linje varierar från
noll eller annat begynnelsevärde vid djupet noll och
upp till 100 % vid fulla profildjupet HR. Kurvan
uppritas i regel så att profildjupet avsättes längs
or-dinataxeln och procentuella andelen bärande yta
av-sättes längs abskissaxeln. Enligt ett av Schroeder
(10) framlagt förslag kan kurvan sedan numeriskt
beskrivas så, att bärytan delas i tre delar: 2—25,
25—75 och 75—98 % varefter de numeriska
värdena angivas för de tre häremot svarande delarna av
profildjupet. Procenttalen 2 och 98 i stället för 0 och
100 hava valts för att inverkan av eventuellt
förekommande extremvärden i viss mån skall elimineras.
I längdriktningen erhölls ur 50 provXB =0,49 +
± 0,09 och en frekvens f — —.
m
De anförda försöken bekräfta de teoretiska
resonemangen och styrka, att längdfaktorn med för
praktiken tillräckligt god approximation kan sättas
lika med fyllnadsfaktorn KR.
Profilkurvan: effektivvärde.
Den av Abbott konstruerade profilometern (9)
arbetar med en längs provstyckets yta släpande
diamantspets, vars rörelse indikeras på elektrisk väg. Genom
lämplig utformning av den elektriska apparaturen kan
ett visarinstrument fås att angiva spetsens rörelse,
uttryckt genom vägkurvans effektivvärde. Abbott
inför därför begreppet "root-mean-square value of
the curve", dvs. profilkurvans effektivvärde
Fig. 4. Profilkurvor och Abbottkurvor i två vinkelräta
riktningar.
Bärkurvan giver viss uppfattning om ytans ifråga
motstånd mot avnötning. Man har därvid gjort det
förenklade antagandet, att avnötningshastigheten är
omvänt proportionell mot den momentant bärande
längden och beräknat, hur stor del av profildjupet
Hr som avnötts på första halva avnötningstiden, då
med hela avnötningstiden förstås den tid T som det
skulle taga att avnöta hela profildjupet HR. Schmaltz
(9) angiver för en profilkurva sammansatt av
konkava parablar (kb = Aj djupminskningen IITß =
= 0,75 HR.
trianglar {kr = — j djupminskningen IIT;2 =
= 0,71 Hr.
konvexa parablar |KR = —\ djupminskningen HTj-2 =
= 0,63 Hr.
Vid en jämförelse bör beaktas, att de totala
av-nötningstiderna T äro helt olika i de tre fallen.
Dessa beräkningar äro baserade på att ytan har
ifrågavarande profilkurva i en huvudriktning samt
en profilkurva med djupet noll i en däremot
vinkelrät riktning. Denna förutsättning är emellertid ofta
alls icke uppfylld vid i tekniken använda ytor. Det
allmänna fallet — ytor med av varandra oberoende
profilkurvor i två vinkelräta riktningar — torde icke
vara behandlat tidigare, varför det här skall
klarläggas.
De två vinkelräta huvudriktningarna benämnas
längd- och tvärriktningarna och betecknas med index
l och q.
Med volymfaktorn Kv skall förstås förhållandet
mellan den verkliga volymen V, som är belägen över
ett genom den understa grundlinjen exempelvis
uq — uq i fig. 4 och parallellt med ytan lagt
grundplan (eller -yta), och den maximalt möjliga volymen
Fm>1 mellan den undre och övre grundplanen uq — w3
och 0 — 0, dvs.
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
