Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
olja mellan glidytorna, värmeutveckling genom
glidfriktion och strålning från händerna vid
förskjutningarna.
Spridning (Streuung).
Vid maximalt 5 min. differens mellan upprepade
avläsningar (l — 50 fi, R — 40 fi på planglasskiva)
låta de mot olika längdkoordinater svarande
värdena reproducera sig med en maximal avvikelse
(maximale Abweichung), förorsakad av block och
bord av ± 0,2 fi.
Mätområde (Messbereich) 40 mm.
Erforderlig tid per mätpunkt vid
protokoll-föring 10 sek.
Ytindikatoms möjligheter och begränsning.
När ett prov skall uppmätas, upplägges detsamma
direkt på ytindikatoms bord eller på ett ställbart,
plant eller V-format block. Mikrokatorn sänkes längs
ståndaren och fastlåses med nålspetsen några
millimeter över provets yta. Härefter höjes bordet 8 och
fastlåses med skruven 10, när nålen berör ytan,
varefter ytterligare fininställning göres medelst skruven
9 och genom fjädring i bordets bärarm. Vid
indikering, som avser praktisk avsyning, kan man oftast
nöja sig med att observera mikrokatorns utslag och
därav erhålla god uppfattning om ytans karaktär och
profildjup. För vetenskapligt ändamål och liknande
låter man däremot ett biträde protokollföra
avläsningarna och därav upprita profilkurvan.. I senare
fallet åtgår 2 à 3 sek. per punkt, beroende på ytans
beskaffenhet och avläsarens vana vid apparaturen. —
Vid en självregistrerande ytindikator kan man aldrig
räkna med samma noggrannhet som vid den beskrivna
utföringsformen.
Av föregående sammanställning beträffande
ytindikatoms egenskaper framgår, att de olika punkterna
på en yta kunna bestämmas med stor noggrannhet.
♦ t 5% rJs–\
-t o t
Fig. 7. Felkurva för mikrokatorn I2.
o t* -ts -/o -S O S /o ’S
fl
Fig. 8. Felkurva för mikrokatorn /15.
De profilkurvor som kunna uppritas med hjälp av
punkterna bli däremot behäftade med andra fel,
beroende på att nålen har viss nosradie R och på att
de uppmätta punkterna ligga på visst avstånd l. De
härav förorsakade felen skola behandlas.
Kiesewetter (5) och Schmaltz (9) ha klarlagt
de fel som nosradien R förorsakar vid metoder med
längs ytan släpande nål. Sammanfattningsvis kan
sägas, att varje topp på profilen blir återgiven med
för stor radie R’ — R0 -†- R, där R0 är toppens
verkliga radie, att profilens sidor bli återgivna med
riktig lutning samt att varje dal antingen blir
återgiven för grund och helt spetsig, om nålen är
för grov och ej kan nedtränga till dess botten, eller
med riktigt djup men med för liten radie R" = Ru —
— R, där Ru är bottenradien, om nålen når dess
botten. Felen ifråga bli allt mindre ju flackare
profilkurvan är och ju mindre nosradie R som användes.
Vid stegvis indikering tillkommer den felkällan,
att nålspetsen ej berör profilens alla punkter. Vid
steglängden 1 = p R enligt fig. 9 kan i
ogynnsammaste fall en topp av höjden 6 bli överhoppad, där
<5 = b(i— JA — för 0 < p < 2.
För att ett visst tillåtligt d-värde icke skall
överskridas måste enligt ekvationen p minskas vid ökad
nosradie R, dock blir
förhållandet sådant, att
större total steglängd l
skulle kunna användas
vid stort Ä-värde. — I
praktiken
förekommande ytor ha emellertid i
regel så flacka
profilkurvor av sådan form,
att avsevärt större
steglängder l än de
ekvationen tyder på, kunna användas utan att de
sannolika felen bli för stora.
Vidare kan en dal eller rispa av bredden pR i
ogynnsammaste fall bli överhoppad och alltså ej
återgiven. Sannolikheten är emellertid liten att
procentuellt sett något större antal dalar skulle bli
överhoppade. Dock bör steglängden l ur denna
synpunkt väljas liten.
Slutligen kan en dal tänkas vara så smal i
förhållande till nålens nosradie, att nålen ej kan
nedtränga så djupt, att motsvarande utslagsändring kan
med säkerhet avläsas på mikrokatorns skala. Om d
får beteckna det stycke som spetsen sjunker ned i
dalen och p R dalens bredd enligt fig. 9 blir
pR = 2]/d(2R — d)
För mikrokatorn I2 var maximala spridningen
± 0,01 fi.
För mikrokatorn /15 var maximala spridningen
± 0,1 fi.
Sättes då 6 = 0,02 resp. 0,2 fi, erhålles sambandet
mellan nosradie R och bredd p R i fi till
fl = 2,5 5 10 20 30
Ö = 0,02 0=0,2 ........ pR = pR — 0,63 2,04 0.89 2,80 1,27 3,98 1,79 5,64 2,19 6,92
Vid denna beräkning har ren punktanliggning
förutsatts mellan spetsen och dalens kanter. Givet är
att en viss deformation av dalens sidor måste inträda
i ett dylikt fall, medförande att nålen sjunker ned
något, varför även avsevärt smalare rispor än de
beräknade komma att förorsaka avläsbara utslag.
För att smala rispor o. d. skola kunna påvisas bör
nosradien R väljas liten.
Även om de förda resonemangen giva vissa
hållpunkter beträffande val av nosradie och steglängd,
är dock ytans verkliga form den avgörande faktorn,
varför frågan endast kan besvaras på rent empirisk
väg. Genom att uppmäta samma yta vid liten steg-
Fig. 9. Nål med radien R och
konvinkeln <p, flyttad
steglängden 1.
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
