Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
MEKANIK
Redaktör : H. F. NORDSTRÖM
HÄFTE 11 utgiven av svenska teknologföreningen 18 NOV. 1939
INNEHÅLL: Sträckgräns och säkerhet, av doc. tekn. dr John-Erik Ekström. — Nomogram för
rörströmningsberäkningar, av professor Jarl Kuusinen. — Litteratur.
Sträckgräns och säkerhet.
En översikt.
Av doc. tekn. dr JOHN-ERIK EKSTRÖM.
Den tekniska utvecklingen har under de sista
årtiondena eller, om man så vill, efter kriget ägt rum
i en allt snabbare takt. Kännetecknande för det
nuvarande läget inom maskinbyggnads- och
järnbyggnadstekniken äro framförallt stegrade krav åt olika
håll, såsom på ökning av varvantalen, höjning av
ång-och gastemperaturerna, införande av lättmetaller
inom flygmaskins- och automobilindustrierna och
överhuvudtaget på strävan efter bästa möjliga
utnyttjande av maskinprodukterna. Alla dessa krav
från de måkevisAkonsumerande industriernas sida
skulle dock aldrig vara möjliga att förverkliga och
hade måst hänvisas till de fromma önskningarnas
område, om icke genom ett intimt samarbete med
de maXerisAproducerande industrierna skapats en
utomordentlig differentiering och kvalitetsförbättring
av de till förfogande stående materialen. Kraven på
högsta möjliga utnyttjande av materialen, utan att
den i ekonomiskt, socialt och i sista hand tekniskt
hänseende betingade säkerheten åsidosattes,
framtvingade alltså med nödvändighet ett fördjupat
studium av byggnadsmaterialens specifika
hållfasthets-egenskaper. Det är dessa de senare årens
forskningsresultat som här skola något närmare behandlas, och
då speciellt ur synvinkeln materialets sträckgräns
kontra säkerheten.
En sammanfattning av hithörande frågor stöter
emellertid på mycket stora svårigheter, först och
främst orsakade därigenom, att forskningen här
befinner sig i en jäsande utveckling. Varje årgång, ja
varje månadsnummer av de ledande utländska
tidskrifterna innehåller nya erfarenheter, nya teorier
och nya rön, som kullkasta de närmast föregående
eller ställa dem i en ny belysning. Svårigheterna
återspeglas bland annat i det faktum, att man ej
ännu kunnat enas om en entydig definition av vare
sig begreppet sträckgräns eller säkerhet. Av denna
orsak, liksom på grund därav, att problemet
säkerhetsbestämning ingår i praktiskt taget alla den
allmänna och maskinbyggnadskonstens olika områden,
kan det icke inom ramen av en kort uppsats givas en
uttömmande behandling av inverkan av sträckgränsen
på säkerheten. Fastmer torde det bliva nödvändigt
att vid en allmän överblick endast stanna vid några
av de huvudsatser, om vilkas riktighet man genom
erfarenhet och dialektiska metoder i stort sett kunnat
enas.
Vad då först och främst sträckgränsen beträffar
anknyter den vetenskapligt bildade konstruktören till
detta fenomen hos sega material i allmänhet alldeles
bestämda begrepp, under det ofta från
hyttmetallur-gen invändes, att sträckgränsen på grund av sitt
labila läge icke kan vara någon lämplig
utgångspunkt för bedömningen av ett konstruktionsmaterials
bärförmåga. Sträckgränsen är en storhet, säger man,
som visserligen kan teoretiskt definieras men
praktiskt dock icke kan entydigt fastställas.
Det kan vara lämpligt att här giva en
sammanfattning av några försöksresultat, som därvid äro
ägnade att klarlägga begreppen. Ehuru även en del
icke-järnmetaller kunna komma ifråga, är det dock
Fig. i.
på grund av den helt dominerande betydelsen av
järnet inom industrien lämpligast att begränsa sig till
denna metall.
Då en mjuk järnsort underkastas ett dragprov
(fig. 1) växer som bekant till en början töjningarna
och spänningarna i ett nära nog fast förhållande,
vilket kännetecknas av en vid högre påkänningar
inträdande svag avböjning från en rät linje. Intill
den övre gränsen för den räta linjen, ap, gäller den
för hela tekniken grundläggande Hooke’s lag.
Stegras spänningen över ap, till ett visst värde, osü, så
anger visaren på kraftmätaren plötsligt ett stillestånd
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
