Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrjft
r = 2 ß
B-
Tryckfördelning mot en
målyta vid sprängning av lika
stora laddningar på olika
avstånd. (Trycket omvänt
proportionellt mot avståndet.)
B = målytans största bredd.
r = målytans vinkelräta
avstånd från sprängcentrum.
När en
sprängladdning detonerar på stort
avstånd från ett mål,
utsättes målets yta för
ett jämnt fördelat tryck.
Spränges en laddning
nära målet, blir
belastningsfallet ett annat.
Som av vidstående
figur framgår, kan
belastningen dock
betraktas eåsom jämnt
fördelad, om avståndet
från sprängcentrum till
sprängmålets yta är
större än målytans
största bredd. I de
approximativa formler, som i
det följande uppställas
för verkan mot ett
inspänt sprängmål,
behöver hänsyn därför ej
tagas till någon
ändring i sprängmålets
motståndsförmåga på grund av ändrade
belastnings-fall.
En detonationsvåg är — bortsett från efterföljande
sekundära vågor, vilkas amplitud är så liten, att de
kunna försummas i förhållande till primärvågen —
en enkel tryckvåg med stor amplitud. När en
detonationsvåg passerar en viss punkt, stiger trycket i
denna punkt mycket hastigt till ett maximivärde för
att därefter omedelbart avtaga mot det före
detona-tionsvågens passage rådande trycket.
Tryckstegringen sker hastigare än den därpå följande
trycksänkningen.*
När en detonationsvåg träffar ett mål — t. e. en
bottenplåt i ett fartygs ytterbotten — vilket mål är
inspänt i ett större massystem, som under den korta
tid detonationsvågen verkar kan anses fixt, bibringas
målet en hastighet och svänger ut från medelläget. I
målet uppkomma härvid spänningskrafter, som
motverka målets rörelse. Överskrida dessa spänningar på
något ställe brottgränsen, uppkommer på detta ställe
en bräcka i målet. Överskrida spänningarna ej
brottgränsen, stoppa de upp målets rörelse. Om
detonationsvågen därvid fortfarande verkar, uppstår en allt
kraftigare tryckreflexion mot målytan. När målets
hastighet blir noll, sker fullständig tryckreflexion av
detonationsvågen.
Såsom i det följande visas, blir storleken av det
arbete, som en detonationsvåg utför mot ett inspänt
mål, beroende av i vilken grad målet hinner svänga
ut under den tid, som detonationsvågen verkar
på målet. Denna tid benämnes i det följande
"impulstid".
För ett inspänt föremål är den tid, som åtgår för
utsvängning från viloläget till ett ytterläge, tämligen
oberoende av utslagets storlek och approximativt
proportionell mot föremålets egensvängningstid.
Förhållandet mellan egensvängningstiden för ett
sprängmål och impulstiden för en mot detta verkande
detonationsvåg, ger därför en uppfattning om i vilket
spännings- och rörelsetillstånd sprängmålet befinner
sig vid impulstidens slut.
Gränsfall I. Det "statiska" fallet.
Yid det närmare studiet av en detonationsvågs
verkan mot ett inspänt mål betrakta vi först det
gränsfall, där trycket i "detonations"-vågen ökas
mycket långsamt. Vågens impulstid är i detta fall
mycket lång i förhållande till målets
egensvängningstid.
I detta fall kommer målet att successivt och utan
svängningar intaga de mot det ökade trycket
svarande lägena. Under hela förloppet sker i det
närmaste fullständig tryckreflexion av vågen, varför
mot målytan verkar ett tryck, som är dubbelt så stort
som trycket i den oreflekterade tryckvågen. Det mot
målet presterade arbetet återfinnes i varje ögonblick
såsom mot den momentana utböjningen svarande
potentiell energi. Samtidigt som trycket i vågen når
sitt största värde, blir målets utböjning och därmed
spänningarna i målet maximum. Om spänningarna
stiga över brottgränsen, sönderbrytes målet; i annat
fall förblir detta helt. (Härvid kan målet vara
deformerat eller helt oskadat, beroende på om
elasticitetsgränsen överskridits eller ej.)
I det här betraktade gränsfallet har det ingen
betydelse, huru länge trycket verkar; endast
maximi-tryckets storlek är avgörande för huruvida det mot
målet presteras så stort arbete, att detta sönderbrytes.
Det största avstånd, räknat mellan målyta och
sprängcentrum, på vilket ett mål kan sönderbrytas
genom sprängning av en viss laddning, benämnes i
det följande "största brytningsavstånd", rb, för ladd
ningen mot målet i fråga. Antag nu, att det i
gränsfall I för brytning av ett visst sprängmål erfordras
ett maximitryck per ytenhet mot målytan, vilket är
2 • perj. Sambandet mellan sprängämnesslag,
laddningsvikt och största brytningsavstånd blir då enligt
ek v. (4):
(6 a)
(6 b)
2 Verf Lllå
- = a -—.
rb = a
>/3
Ver}
* Tryckkurvor upptagna med piezoelektrisk tryckmätare
och katodstråleoscillograf vid sprängningar under vatten
finnas återgivna i D. A. Keys* i not 7 omnämnda artikel.
i vilken formel perf är en konstant, som representerar
sprängmålets motståndsförmåga.
Gränsfall II. "Impulsfallet".
Vi betrakta därpå det gränsfall, där tryckvågens
impulstid är så kort i förhållande till det inspända
målets egensvängningstid, att målets förflyttning
under impulstiden kan försummas.
De spänningar, som uppväckts i målet vid
impulstidens slut, bliva då även så små, att de kunna
försummas. Hela det mot målet presterade arbetet
återfinnes därför vid impulstidens slut såsom kinetisk
energi.
Enär målytans förflyttning under impulstiden kan
försummas, sker under hela impulstiden en i det
närmaste fullständig tryckreflexion av
detonationsvågen. Mot målytan verkar därför i varje ögonblick
ett tryck, som är dubbelt så stort som trycket i den
oreflekterade detonationsvågen.
Enligt mekanikens sats om rörelsemängden är:
(?)
p dt — mv.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
