Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Fig. 4. Väggsektion enligt Seko-systemet.
och plankhus i monteringsfärdig form, varvid delarna
kunna vara mer eller mindre förarbetade på fabrik.
Med maskiner kan nämligen virket behandlas
snabbare och lika noggrant som av en god hantverkare och
arbetet på byggnadsplatsen reduceras till hopsättning
av färdiga element.
Fabrikstillverkning användes redan tidigt för lister
o. dyl. och även för snickerier, som ju användas både
i hyreshus och enfamiljshus, men det nya är, att även
delar till stommen förarbetas på fabrik.
Redan vid århundradets början gjordes vissa
fa-brikstillverkade hus av den s. k. lövsågsvillatypen.
Men det var säkert bara enstaka exemplar och mest
sommarvillor, som tillverkades och såldes efter
katalog på det viset.
Modern fabrikstillverkning kan vara antingen
endast tillkapning och någon bearbetning av
trämaterialet enligt Borosystemet eller sammanspikning av
väggmaterialet i block eller sektioner, s. k.
sektionshus, av vilka det finns flera system.
Då det sistnämnda innebär den längst gående
rationaliseringen, kommer jag i fortsättningen att
huvudsakligen uppehålla mig vid det.
Sektionssystem.
År 1917 beviljades det första patentet på ett
sektionssystem och 1919 kom de två nästa på en gång.
Det ena var det av kapten H. Elliot konstruerade
IBO-systemet.
Elliot, som arbetade med rationalisering inom många
områden, har stor andel i att de grundläggande
synpunkterna på nionteringsfärdigt trämaterial
framfördes i vårt land. Han höll den 11 november 1929,
alltså för snart 10 år sedan, ett föredrag för Väg- och
vattenbyggnadsavdelningen om rationalisering och
trähusbygge (Teknisk tidskrift, vv 1929, h. 11, s. 151;
h. 12, s. 156).
I början av 1920-talet igångsattes fabriksmässig
tillverkning av trähus i sektionssystem, men
väggsystemet IBO hade icke så lång livslängd, utan
efterträddes ganska snart av KNIYSTA-systemet, som dock
icke heller blev långlivat utan förbättrades till det
s. k. SESAM-systemet.
År 1927 började Stockholms stad på grund av en
stadsfullmäktigemotion sin småstugeverksamhet. Den
har varit en betydelsefull faktor vid pådrivandet av
standardiseringsarbetet på detta område, då
grundtanken varit att förenkla byggnadsverksamheten
därhän, att huset skulle kunna uppföras delvis genom
eget arbete.
Genom staden framfördes år 1930 en ny
väggkonstruktion. Denna har sedan legat till grund för en
hel mängd olika system, som saluföras under olika
namn, men som avvika endast genom detaljerna från
det som konstruerades av Stockholms stad.
I fig. 4 visas SEKO-systemet där väggens
väsentliga delar inifrån räknat äro: fiberplatta, 2" hyvlade
och späntade stående plank, ett lag förhydningspapp,
l1//’ regelverk med mellanrummen mellan reglarna
utfyllda av väl torkad kutterspån, ett lag
förhydnings-papp, 3/4" späntad liggande panel, ett lag asfalterad
förhydningspapp samt ytterst 1" klyvsågad
ytter-panel med skarvarna mellan panelbräderna täckta av
kälacl läkt.
Här samverka alla de olika lagren till att fylla de
bärande och isolerande funktioner jag ovan nämnde,
att en vägg måste ha.
En av fördelarna med sektionssystemet, med virket
spikat så som ovan nämnts, är att oundvikliga sprickor,
som uppstå, när bräderna torka samman, fördelas
likformigt. Risk för drag finns icke, eftersom
papplagren täta och bräderna dessutom äro spåntade.
Fogarna mellan blocken äro konstruerade med
hänsyn till erforderlig hållfasthet och skydd för drag.
Fönster och dörrar är inbyggda på sina platser i
BLOtKINDEl NING •
□
BLOCKINDELNING VID FASJ.D
Fig1. 5. Ytterväggsblock enligt Seko-systemet.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
