Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vag -och Vattenbyggnadskonst
3) att ombesörja rullföring av landets väg- och
vattenbyggnadsingenjörer och i samråd med vederbörande
militära myndigheter vidtaga förberedande åtgärder för
dessa ingenjörers ändamålsenliga utnyttjande vid
krigstillfälle."
Chefen för väg- och vattenbyggnadskären, vilken lyder
omedelbart under chefen för armén, har till sitt
förfogande en expedition, chefsexpeditionen, bestående av
därför särskilt avsedd personal. Denna utgöres för
närvarande av två adjutanter, den ene officer vid
ingenjörtrupperna, den andre kårofficer, samt en
expeditionsunderofficer förutom tillfällig skrivhjälp. Vid behov av
ökad arbetskraft kunna kårofficerare inkallas till
särskild tjänstgöring vid chefsexpeditionen för fullgörande
av dem åliggande fredstjänstgöringsskyldighet.
Angående anställning i väg- och vattenbyggnadskåren
äro i ovannämnda förordning meddelade följande
bestämmelser: "Till löjtnant i kåren må, efter därom
gjord ansökan, föreslås officer i ingenjörtruppernas
(förutvarande fortifikationens) reserv, vilken avlagt
avgångsexamen från fackavdelning för väg- och
vattenbyggnad vid teknisk högskola (Chalmers tekniska
instituts högre avdelning) inom riket samt därefter under
minst tre år verkat som ingenjör inom facket vid större
arbetsföretag eller undersökningsförrättning och därvid
ådagalagt egenskaper, som krävas för ledning av större
arbetsföretag.
I särskilda fall må jämväl annan därtill fullt lämplig
väg- och vattenbyggnadsingenjör än den som är officer i
ingenjörtruppernas (förutvarande fortifikationens)
reserv, kunna föreslås till inträde såsom löjtnant i kåren,
därest han visat sig hava på annat sätt förvärvat
erforderlig militär utbildning."
Frågan om att bereda väg- och vattenbyggnadskåren
och dess officerare tillfälle att göra en kraftigare och
mera betydelsefull insats i rikets försvarsväsen än vad
hittills skett eller måhända kunnat ske har redan
tidigare varit föremål för intresse inom kåren, men har
efter omorganisationen fått förnyad aktualitet.
I skrivelse till chefen för armén den 8 december 1938
har chefen för väg- och vattenbyggnadskåren, överste
Ernst Lindh, framhållit, hurusom denna fråga vore värd
beaktande med hänsyn icke minst till teknikens och de
specialutbildade tekniska organens alltmer ökade
betydelse i försvarets tjänst.
Med kårchefens medgivande får författaren, som
under nyligen fullgjord tjänstgöring vid kårens
chefsexpedition biträtt vid förberedande utredningar i
ärendet, nedan ånge det huvudsakliga innehållet i nämnda
skrivelse till chefen för armén, vari bl. a. en närmare
redogörelse lämnas för kårofficerarnas civila och
militära tjänsteförhållanden.
Genom väg- och vattenbyggnadskåren har rikets
försvarsmakt tillgång till en betydande grupp av inom
väg-och vattenbyggnadsyrkets olika verksamhetsgrenar
sysselsatta högskoleingenjörer, militärt utbildade och i sin
egenskap av kårofficerare direkt anknutna till
försvarsorganisationen.
Tvivelsutan finnas inom försvaret ett flertal
uppgifter, för vars rationella lösning redan i fredstid tillgång
på här nämnd teknisk sakkunskap erfordras och
samtidigt en viss militär utbildning är av värde. Genom
den förståelse för de militära synpunkterna, som
genomgången militärbildning bibringat kårofficerarna, och
det allmänna intresse för verksamheten inom försvaret,
som anställningen i kåren måste innebära, torde kårens
officerare vara väl skickade att bidraga till lösandet av
förutnämnda uppgifter.
Ett nyttjande i högre grad än vad hittills skett av den
speciella sakkunskap, som finnes att tillgå, i försvarets
tjänst, synes kunna komma till stånd genom viss
frivillig tjänstgöring av kårens officerare.
För ett bedömande av möjligheterna i detta
hänseende torde en närmare redogörelse för kärofficerarnas
civila och militära tjänsteförhållanden vara erforderlig.
Med de specialiseringstendenser, som alltmer göra sig
gällande på alla verksamhetsområden och icke minst
inom ingenjörsyrket, har även inom väg- och
vattenbyggnadsfacket med årens lopp en stark differentiering ägt
rum. Själva namnen, väg- och vattenbyggnad, väg- och
vattenbyggare samt väg- och vattenbyggnadsingenjör, har
aldrig helt täckt de bakomliggande begreppen, då ju
bl. a. även husbyggnad i viss utsträckning omfattats
därav, och göra det än mindre numera, sedan de från
fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad vid de båda
tekniska högskolorna utexaminerade ingenjörernas
verksamhetsområden alltmer vidgats, ävensom specialiserats.
Namnet väg- och vattenbyggnad har emellertid gammal
hävd och de fackområden, som därav omfattas, äro
närmast följande: byggande av vägar och andra
kommunikationsleder, byggande i, över och för vatten samt
husbyggnad. Jämte själva byggandet har
ingenjörsverksamheten inom väg- och vattenbyggnadsfacket alltmera
kommit att omfatta ävenledes underhåll och drift av de olika
kommunikationslederna och byggnadsverken, med därav
följande särskilda krav på yrkesutövaren.
Såsom en följd härav och den fortgående
specialiseringen med dess ökade krav på fackmässighet har den
reella bakgrunden till begreppet väg- och vattenbyggnad,
som skapats av forna tiders väg- och vattenbyggare, vilka
behärskade de flesta av sitt yrkes olika sidor, sålunda
åtskilligt förändrats. Lämpligheten av en militär
tjänsteplacering av kårens officerare utan närmare
hänsynstagande till deras speciella fackmeriter har följaktligen
minskats, samtidigt som möjligheterna till lämplig
placering i viss mån försvårats.
Även om väg- och vattenbyggarna alltjämt, tack vare
det starka urvalet och den grundläggande
högskoleutbildningens omfattning samt yrkets allmänna karaktär,
äga överblick över ett flertal verksamhetsområden och
även till en viss grad besitta förmåga till sakkunnig
yrkesutövning på dessa, torde ovan anförda synpunkter
böra hållas i minnet vid fråga om användningen av
kårens officerare vid krigstjänstgöring eller
mobiliseringsplacering härför.
I förevarande framställning, som närmast avser
nyttjandet av kårens officerare genom frivillig tjänstgöring
vid sidan av den författningsenligt föreskrivna, mera
ut-bildningsmässiga fredstjänstgöringen, är det givetvis den
speciella sakkunskapen inom väg- och
vattenbyggnadsfackets olika verksamhetsgrenar, som är av särskilt
värde och därför åsyftas.
Med bibehållande i huvudsak av uppställningen å
chefsexpeditionens kortregister över kårens officerare
kan följande uppdelning i verksamhetsområden, avseende
ställningen den 1 november 1938, göras (se tabell 1).
I sammanställningen ha hänförts till grupp la:
befattningshavare vid det statliga vägväsendet, i
väg-entreprenadfirmor anställda, samt konsulterande inom
vägfacket; till grupp Ib: brokonstruktörer,
brokontrollanter samt i brobyggnadsentreprenadsfirmor anställda;
till grupp II: befattningshavare vid de statliga och
enskilda järnvägarna; till grupp Illa: befattningshavare
vid hamn- och kanalförvaltningar, fyrväsendet,
vattenfallsstyrelsen och enskilda kraftverksföretag,
konsulterande inom motsvarande fack samt i
vattenbyggnads-entreprenadfirmor anställda; till grupp IV:
befattningshavare vid det statliga eller kommunala
husbyggnadsväsendet, i husbyggnadsentreprenadfirmor anställda
ävensom med husbyggnadsfacket närstående allmän
byggnadsverksamhet sysselsatta, såsom städernas
byggnadschefer och stadsingenjörer utan särskilt angiven
specialitet; till grupp V: övriga inom facket verksamma
ingenjörer, sysselsatta med forskning, materialprovning,
lärarverksamhet e. d.; till grupp VI: med annan ingen-
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
