Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
möten kapten Hansen avlämnat en reservation
angående fördelen med masskontrakt.
För att kunna förminska särskilt den
säsongbeto-nade arbetslösheten inom byggnadsindustrien och
rationalisera husbyggandet ha diskuterats flera
åtgärder häremot. Såsom en av de mest betydelsefulla av
dessa har kommittén framlagt förslag om att stat och
kommun icke skola, såsom nu i regel sker, utbjuda
tomter vid en alltför sen tidpunkt, innan husen skola
vara färdiga. Härigenom uppstår en intensiv
konkurrens om prisen mellan byggnadsfirmorna för att de
skola erhålla arbete åt sig och sin personal samt för
sin maskinpark, och detta pressar tomtpriserna i
höjden. I dess ställe förordas att det allmännas utbud av
tomter sker på ett mycket tidigare stadium än som nu
sker, men dessutom icke blott för ett år i taget utan
gällande under en följd av år. Stadsplaner m. m.
skola därvid iordningställas, så att olika byggnader
kunna påbörjas på i förväg fastställda tider. Genom
ett dylikt förfaringssätt kan ett seriebyggande komma
till stånd, och projektorerna få rådrum att noggrant
genomarbeta byggnadsplanerna, byggmästarna beredas
möjlighet att uppköpa materialier på längre sikt med
leveransterminer samt att säkert kunna utlova
anställning för sin personal flera år framåt. Om stat och
kommun göra upp flerdrsplaner för utbud av tomter,
undviker man den nuvarande osäkerheten för firmor
och deras anställda, varjämte man kan erhålla
material till billigare pris och ordna ett mera rationellt
byggnadsarbete till stor fördel för bostadshusens
ändamålsenlighet och anläggningskostnad.
I fardagsfrågan avgav teknologföreningen på förslag
av kommittén underdånig skrivelse den 19 sept. 1938,
däri förordades tvenne likvärdiga fardagar, 1 april
och 1 oktober, för alla lägenheter, således även för
kontor, affärer och industrier. Härigenom skulle
skapas större möjlighet för en mera kontinuerlig
husbyggnadsverksamhet. De säsongartade växlingarna i
arbetstillgången skulle kunna utjämnas, ej blott inom
husbyggnadsindustrien utan även inom
byggnadsämnesindustrien samt för arbetet vid flyttningar m. m.
De sakkunnigas förslag till "lagstadgad rätt, att
oavsett avtalad kontraktstid, verkställa uppsägning till
två årliga fardagar" måste dock helt avstyrkas, enär en
sådan lag skulle på bostadsmarknaden skapa ett
osäkerhetstillstånd med synnerligen skadliga verkningar.
Andra åtgärder för en jämnare fördelning av
byggnadsarbetet vore en säsongutjämning av reparations-,
om- och tillbyggnadsarbeten samt en
konjunkturutjämning av statens och kommunernas
byggnadsverksamhet på så sätt, att tyngdpunkten därav förlades till
lågkonjunkturer. I detta syfte skulle dock icke
ledningen härav, såsom de sakkunniga föreslagit, läggas under
byggnadsstyrelsen utan under ett i konjunkturfrågor
sakkunnigt organ som ägde att samråda med
byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt övriga
statliga och kommunala verk på hithörande område.
De sakkunnigas förslag, att man vid övergång till
en mera kontinuerlig drift borde kunna såväl sänka
avlöningarna som möjligen övergå till ett oftare
användande av tidavlöning i stället för ackordsavlöning,
påvisades vara frågor, som icke kunde avgöras genom
förordningar e. d., utan som borde få mogna under
förhandlingar mellan arbetsgivare- och
arbetareorganisationer. För svenska förhållanden är
ackordsavlöning en i många hänseenden fördelaktig
betalningsform, men den nu inom husbyggnadsfacket tillämpade
ackordsprissättningen har blivit alltför omständlig,
och det möter stora svårigheter att erhålla en rättvis
prissättning vid införandet av enklare och rationellare
arbetsmetoder. Avlöningssystemet borde så utformas,
att det ej hindrar den utveckling, som är önskvärd
och nödvändig, och det är äv^n av betydelse, att för-
handlingsväsendets byråkrati brytes, så att ett raskare
och mera effektivt förhandlingsarbete kan äga rum
till förmån för alla parter.
De sakkunniga hava ansett sig böra föreslå en rätt
omfattande auktorisering av personer och firmor, som
hava sin verksamhet inom byggnadsindustrien. Sådan
auktorisering skulle meddelas av byggnadsstyrelsen
och omfatta dels entreprenadfirmor i såväl tekniskt
som ekonomiskt hänseende (sid. 229), dels
värderingsmän för fastigheter, dels egendomsmäklare samt
byggnadskontrollanter, varjämte det enligt förslaget även
skulle åligga byggnadsnämnderna att granska
finansplanen för hyreshus, innan byggnadstillstånd
meddelas. Ehuru det torde vara av vikt att eliminera de
missförhållanden, som för närvarande kunna uppträda,
anse dock de kommitterade, att de av de sakkunniga
föreslagna åtgärderna, som äro mera av formell natur,
knappast kunna giva önskat resultat. Att med
hänsyn till en firmas ekonomi lämna offentlig
auktorisa-tion till densamma synes vara fullkomligt uteslutet,
alldenstund den ekonomiska vederhäftigheten växlar
från tid till tid, och dessutom kan det ofta vara
synnerligen svårt att även avgöra detta vid en viss
tidpunkt. Det torde närmast ankomma på kreditgivarna
att övervaka, att en tillförlitlig finansplan är uppgjord
för företaget. Kommittén ifrågasätter, om det icke
är viktigare att före en auktorisering av den tekniske
kontrollanten på byggnadsplatsen taga upp till
behandling spörsmålet om auktorisering av de ansvariga
projektorerna för husbyggnadsföretag.
Kommittén betonar, att planeringen för samhällets
växt och utveckling samt en riklig tillgång på
tomtmark under flera år framåt är för
byggnadsproduktionen av fundamental betydelse. Den tomtprispolitik,
som tillämpas av stat och kommun, kan icke alltid
sägas medföra lägre tomtpriser än i den privata
tomtmarknaden, och om det förekommer, att en stad på
grund av egna fastighetsekonomiska intressen för en
restriktiv politik gentemot exploatering av privata
markområden, motverkar detta på ett synnerligen
skadligt sätt det uppsatta målet — billiga tomter.
Stat och kommun böra uppmuntra exploatering av
privat mark jämsides med försäljning av egen
tomtmark i syfte att nedåt reglera tomtprisen.
"Rationaliseringsfrågan inom byggnadsindustrien
kan sägas innebära uppgiften att med uppoffrande av
minsta möjliga mängd av för ett byggnadsföretags
ekonomi avgörande faktorer — material, arbete och
kapital — åstadkomma ett ur allmän ekonomisk och
social synpunkt bästa möjliga resultat med avseende
å det färdiga byggnadsverket." Denna de sakkunnigas
definition kan anses vara riktig och bör utgöra ett
rättesnöre för de åtgärder, som vidtagas för
främjandet av rationaliseringsarbetet. Den tekniska delen
därav indelas i: 1. Rationalisering av byggnadsplaner.
2. Rationalisering av de för byggnader av olika slag
erforderliga materialier, byggnadskonstruktioner och
byggnadsmetoder. 3. Rationalisering av arbetet på
byggnadsplatsen. 4. Rationalisering av
arbetsledningen, vad gäller såväl planläggnings- och
utredningsarbetet som byggnadsarbetets genomförande.
För de mycket stora framsteg, som under senare tid
gjorts för rationalisering av byggnadsindustrien, ha
visserligen statliga och kommunala organ genom sin
verksamhet haft stor betydelse, men det största
bidraget härtill måste dock tillskrivas den privata
företagsamheten. Man bör betänka detta, när man går
att genom samhällets ingripande försöka finna bot för
de missförhållanden, som även följt utvecklingen i
spåren. Man bör icke lägga så stor vikt på
utrotandet av avarter, att man därigenom förkväver den
friska skaparlusten och framåtandan i verksamheten.
Den huvudsakliga bristen i nuvarande förhållanden
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
