Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
satt nämligen den speciella sakkunskap, som är
erforderlig för behandling av problem av ifrågavarande
slag på ett tekniskt-vetenskapligt sätt, och han hade
den erfarenhet och den omdömesförmåga, som
erfordras för ett riktigt bedömande av problem ur
praktisk synpunkt. Av stor betydelse var det
grundliga och metodiska arbete på det teoretiska området,
som han utförde såsom underlag för sina
byggnadsförslag.
Särskilt må omnämnas de undersökningar, som han
bedrev under närmare 40 år rörande
materialvandringen längs havskuster samt havsvågornas åverkan
på strandformer av olika slag. Tillsammans med
förutnämnde professor Bruun och hamningenjör Vedel
framlade han ganska tidigt teorien, att det är
vågenergien och icke havsströmmar, som i övervägande
grad åstadkommer vandringen av sten, grus, sand och
lera utmed kuster. Dessa hans båda medarbetare
gingo emellertid bort en tid därefter; Munch-Petersen
har ensam äran av att teorien utvecklades och kom
till praktisk tillämpning. Han bekantgjorde den
offentligt genom föredrag på kongresser i Danmark
och andra länder samt genom uppsatser i
facklitteraturen. Första gången skedde detta under Baltiska
ingenjörskongressen i Malmö 1914. Han arbetade
därefter vidare på teoriens utformning.
Han påvisade olikheten hos den inverkan på
kusterna, som genom förflyttning av bottenmaterial från
stort djup åstadkommes av olika slags havsströmmar,
och den inverkan, som uppstår genom
materialvandring utmed kusterna på grund av vågornas rörelser.
Den förra har icke så stort intresse för ingenjören,
ty det är sällan möjligt att åstadkomma skydd
däremot. Den medför lyckligtvis i regel icke lika stor
skada på stränderna som den ifrågavarande
materialvandringen. Större möjlighet finnes att med tekniska
hjälpmedel motverka den senare. Det var därför
han koncentrerade sitt arbete på att utröna, huru
vågorna, när de närma sig en kust, påverka
materialet utmed denna. Icke ens en sammanfattande
redogörelse för detta omfattande arbete kan här
inrymmas. Omnämnas må dock, att han lyckades
klarställa, huru vågornas storlek och verkan äro
beroende av den energimängd, som vinden avger till
dem, av vattendjupet och av havsbottnens utformning
invid stranden. På grunt vatten åstadkomma
vågorna rörelse ända ned till bottnen, där en del av
deras energi omsattes i arbete med förflyttning av
löst material. Åt resultatet av sina undersökningar
gav han uttryck genom att införa begreppet vågornas
materialförande kraft: det var den av honom härför
givna formeln, som särskilt gjorde honom känd i
fackkretsar. Flera utländska forskare hava med
ledning av hans formel fortsatt behandlingen av
ma-terialvandringsproblemet. Det har visat sig, att
t.ill-lämpningen av formeln ger resultat, som väl
överensstämma med, vad direkta observationer giva vid
handen.
På basis av undersökningsresultatet påvisade
Munch-Petersen, huru bortskärningen på stränderna
uppstår och huru hamnarna angripas av sanden. Med
hjälp av dessa rön kunde han konstruera sina
synnerligen hållbara skyddsbyggnader. Munch-Petersens
formel har emellertid fått tillämpning och varit till
nytta ej blott vid hamnbyggen och
förstärkningsarbeten i Danmark. Den har med fördel använts så-
som underlag för planeringen av vattenbyggnader på
flera ställen i andra länder utmed Nordsjöns kuster,
där sandvandring förekommer, ävensom vid
Rysslands Ishavskust ocli Kaspiska havets kuster. Vidare
tillämpas Munch-Petersens formel av
vattenbyggnads-teknici i Tyskland och Lettland.
I en minnesteckning av Jon Munch-Petersen är det
ej tänkbart att förbigå hans verksamhet som lärare.
Även på detta område var han mycket framgångsrik.
Genom hans åtgöranden och i viss mån genom
ekonomisk uppoffring av honom själv inrättades tidigt
ett provisoriskt vattenbyggnadslaboratorium vid
högskolan; och ett modernt sådant står nu i det närmaste
färdigt.
Otaliga äro de broschyrer och uppsatser, som han
publicerat, och de föredrag, som han hållit i ämnen,
tillhörande hans eget fack eller därmed
sammanhörande. Dessutom utgav han utmärkta läroböcker
i sitt ämne. Han var en lika briljant författare, klar
och koncis, som han var en god talare.
Att Munch-Petersen blev i högsta grad uppburen
och avhållen även i Sverige berodde icke blott på, att
han hade till maka en i alla avseenden rikt utrustad
svenska utan även och kanske främst på de svenska
ingenjörernas uppskattning av honom såsom fackman
och människa.
Föreningar
Avdelningen för Väg- och vattenbyggnadskonst av
Svenska teknologföreningen hade måndagen den 15 maj
ordinarie sammanträde under ordförandeskap av vice
ordföranden civilingenjör Bo Ekelund.
Före sammanträdet var ordnat med utfärd till
Midsommarkransen, där ett 130-tal ledamöter besågo L. M.
Ericssons nya fabriksbyggnad, som demonstrerades av
överingenjör T. Hökerberg och arkitekt T. Wennerholm.
Den intill fabriksområdet pågående
hyreshusbebyggelsen demonstrerades av civilingenjör G. Lindegren.
I sammanträdet, som hölls i föreningens lokal
omedelbart efter utfärden, deltogo ett 90-tal ledamöter.
Härvid inträdde i avdelningen genom egen anmälan
civilingenjörerna Gösta Geipel, Stig Haggård, Nils Herrmann
och Sten Reini, samtliga i Stockholm.
I avdelningen invaldes civilingenjör Gunnar Falk,
Stockholm.
Civilingenjör Bo Ekelund höll ett med ljusbilder
illustrerat föredrag om Goodyea.r-fabriken i Norrköping.
Föredragshållaren visade på ett spirituellt och åskådligt sätt,
huru den svenska bilringsfabriken byggts på rekordtid.
Härefter avslutades sammanträdet och man tågade en
trappa ned där vårmiddagen stod dukad. Ett 60-tal
deltogo i middagen och därpå följande samkväm. Under
middagen uttryckte ingenjör Ekelund avdelningens tack
till dem, som undër utfärden varit ciceroner, nämligen
överingenjör T. Hökerberg, arkitekt T. Wennerholm och
civilingenjör G. Lindegren.
Professor W. Fellenius framförde avdelningens
tacksamhet till föredragshållaren, som tillika var dagens
ordförande, och erinrade därvid om att föredragshållaren
även tidigare varit rekordhållare, ehuru på den
idrottsliga banan.
Under middagen framförde ceremonimästaren,
civilingenjör E. Back, en kantat till våren.
Vid efterföljande samkväm redogjorde civilingenjör
Bo Ekelund med hjälp av filmförevisning för ett
rekordbygge till: Silobyggnad för Karlshamns oljefabriker.
D—son.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
