- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Väg- och vattenbyggnadskonst /
125

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Te km sk Tidskrift
VÄG- och VATTENBYGGNADSKONST

REDAKTÖR: RICHARD SMEDBERG
HÄFTE 10 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 28 OKT. 1939

INNEHÅLL: Kraftsystemet i jorden, av dr techn. Octavius F. Nielsen. — Utredningar. — Föreningar. —
Bokanmälan. — Böcker. — Tidskrifter. -—• Kartor. — Uppfinningar. •— Författningssamling. — Urtima
riksdagen.

Kraftsystemet i jorden.

Av dr techn. OCTAVIUS F. NIELSEN, Luleå.

När man har avslutat en teknisk avhandling, när
man har arbetat sig genom de matematiska
utredningarna, som bevisa, att man tänkt rätt, då återstår
endast att skriva förordet, som skall få läsaren att
intressera sig för arbetet. För att nå detta ändamål
kan man i förordet släppa det torra språk, som passar
för den matematiska världen, man kan giva sin
fantasi mera fria tyglar.

Jorden är som byggnadsmaterial ett ämne med liten
eller ingen draghållfasthet. Den är dock icke för
den skull utan styrka; höga berg och djupa dalar
vittna om att den andra styrkefaktorn, friktionen,
avhjälper saknaden av draghållfasthet. Men den, som
ser de gigantiska former, jordmaterialet kan
åstadkomma, tänker icke på det komplicerade sätt, på
vilket spänningarna i jorden förlöpa för att
upprätthålla jämvikten. Han ser icke de mäktiga valv, de
väldiga kupoler, de höga pelare, som krafterna bilda
inne i detta jordrike. Önskar man förstå detta
komplicerade nät, bör man undersöka nedanstående enkla
förhållande:

På vårt arbetsbord placera vi fyra styva väggar
och en styv botten, så att det bildas en låda.
Tomrummet fylla vi med jord och därnäst göra vi den ena
väggen svagare och svagare. Under trycket från
jorden kommer väggen att böjas ut; därvid ökas dess
motståndskraft i samma förhållande som
utböjningarna. Väggens motståndskraft växer med
uppgiften. Jordens tryck går den motsatta vägen. I det
väggen börjar att giva efter, uppstår vissa
kohesions-och friktionskrafter inne i jordmassan. I planer
lutande mot väggen ansträngas dessa krafter mest.
Jordmassan rör sig till att börja med i denna
riktning, men kan icke fortsätta därmed, de
underliggande jorddelarna hindra detta. I planer lutande
från väggen uppstå då samma krafter; en kombinerad
rörelse i dessa två planer kan åstadkomma en
horisontal förskjutning, svarande mot väggens utböjning.
Krafterna i de olika planerna göra, att jordtrycket
reduceras mer och mer, pressen mot väggen avtager,
tills den håller jämvikt med väggens motståndskraft.

Låt oss nu göra väggen styv och i stället försvaga
bottnen, som då ger efter. Jordmassan får nu en
vertikal förskjutning; därvid bildas en kupol från vägg
till vägg. Den vill avlasta trycket på bottnen, tills

jämvikt erhålles mellan jordmassans reducerade tryck
och bottnens ökade motståndskraft. Den svagares
motståndskraft växer med uppgiften, den starkares
press avtager, tills de mötas i den gemensamma
uppgiften att bevara det en gång skapta.

Ett idealiskt samarbete, en förebild för alla, så är
lagen för krafternas samverkan i jordriket. Endast
en sak fattas. — Livet!

Alla ingenjörer känna till Coulomjts berömda
försök. I en låda med den ena sidan av glas fyllde han
färgad sand i horisontala skikt, så att de olika skikten
hade olika färg. Så gav han den ena väggen en
rörelse framåt och såg nu genom glaset, att sanden
buktade sig längs en linje i jorden från väggens nedre
kant. Coulomb uppfattade då jordens tryck mot
väggen såsom bestämt av vikten av detta jordprisma
reducerat med friktionen längs glidytan. Han
beräknade trycket i den bekanta formeln:

E = ~yh* tg2 (45—|).

Detta tryck användes än i dag av ingenjörer, som
beräkna jord tryckskonstruktioner.

Man har senare i stället för en rätlinjig glidyta
infört en kroklinjig.

Frågar man emellertid, hur glidytan är bakom
våra hus, broar, kajer osv., måste man svara, att
där finnes ingen. Vi giva icke våra konstruktioner
en sådan deformation, att en samlad glidyta kan
bildas. I våra konstruktioner är det jordtrycket som
belastar och därvid åstadkommer de deformationer,
som fastställa det slutliga trycket.

I del I, det föränderliga jordtrycket, visas, att det
verkliga jordtrycket kan vara 50 % större eller 50 %
mindre än det Coulombska; en avsevärd skillnad, när
man betänker den noggrannhet, varmed spänningarna
i konstruktioner beräknas för detta tryck, som icke
finnes. Det är icke konstruktionens spänningar, som
bestämma jordtrycket, det är dess deformationer.

I del II äro jordtrycksförhållandena för en
förankrad spåntvägg beräknade. Genom spåntväggens

125

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939v/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free