Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
utböjning och det därvid bildade valvet över ankaret
reduceras jordtrycket — som visas i ett exempel ■—
intill 6 gånger i förhållande till trycket för väggens
utböjning (vilotrycket).
Resultatet säger med all tydlighet: Ett jordtryck
har icke ett konstant värde, det är en föränderlig
kraft.
Del I.
Det föränderliga jordtrycket.
Under senare år har ett stort vetenskapligt arbete
utförts för att utforska de olika jordarternas
egenskaper. Detta arbete har bestått i laboratorieförsök
och i försök med själva jordlagren. Försöken kunna
uppdelas i två grupper, nämligen dels sådana försök,
som ha till ändamål att bestämma jordarternas
hållfasthetsegenskaper under olika förhållanden, och dels
försök, som företagas för att få fram jordarternas
mera speciella fysiska egenskaper.
Till den första gruppen kunna räknas vanliga
tryckförsök med såväl förhindrad som icke förhindrad
utvidgning i sidled samt belastningsförsök med själva
jordlagren. Vidare skjuvningsförsök med såväl
belastad som obelastad jord. Vid alla dessa försök
spelar försökens varaktighet en stor roll, i det att
jordarterna långsamt anpassa sig efter det nya
belastningsförhållandet, liksom också resultaten äro
beroende av jordarternas fuktighetshalt.
Till den andra gruppen kunna räknas alla försök
för att bestämma jordarternas vikt,
kornsammansättning, porositet, vattenuppsugningsförmåga,
vatten-genomsläpplighet osv.
Vid bedömningen av de funna resultaten kommer
man till den uppfattningen, att man icke kan
betrakta jordarterna på samma sätt som andra material,
vilka man har att göra med, såsom järn, trä, betong
osv., i det resultaten ofta strida mot de egenskaper,
dessa material ha.
Lägges en styv platta på sand och belastas, blir
trycket på plattan noll vid kanten och störst vid
mitten. Orsaken härtill är, att sanden vid kanterna
på grund av trycket viker åt sidan, så att
sammanhanget brytes, under det att sanden vid mitten icke
rör sig.
Läggas två cirkelformiga plattor på ett
jordunderlag, den ena plattan med en area av 0,1 m2, den
andra med en area av 1 m2, och belastas bägge
plattorna med samma last pr ytenhet, väntar man sig, att
den stora plattan sätter sig gånger så mycket
som den lilla. Det gör den emellertid ej, och en
medverkande orsak härtill är det ovan nämnda
förhållandet, nämligen ett sönderbrytande av jorden
längs kanten, och då omkretsen hos den lilla plattan
är förhållandevis större än omkretsen hos den stora,
blir sättningen för den lilla plattan i motsvarande
grad större.
Förhållandet är nämligen det, att en jordart under
ett belastningsförsök kommer att verka som ett
föränderligt system, och på samma sätt som man inom
statiken vid behandlingen av föränderliga system av
ett system icke kan draga några slutsatser om ett
annat, då det icke råder någon proportionalitet mellan
spänningar och belastningar hos de båda systemen,
kan man i regel icke, när det gäller jordarter, draga
några slutsatser av belastningsförsök under vissa för-
126
hållanden om belastningsförsök under andra
förhållanden, då det är olika "system", som äro verksamma
vid de olika tillfällena. Håller man emellertid fast
vid analogin med föränderliga system, finner man,
att man mycket väl kan betrakta jordarterna på
samma sätt som andra material.
Likaså är det heller icke något märkligt i att samma
jordart med olika fuktighetshalt reagerar olika för
samma belastning, då det i verkligheten är olika
material man har att göra med, i det fuktighetshalten
genom sin ytspänning o. d. helt kan förändra
materialets karaktär.
Vill man därför statiskt behandla jordarter, måste
man ständigt ha denna föränderlighet för ögonen, och
,i motsats till de föränderliga system man känner från
statiken, där föränderligheten är beroende på
ändringar i själva konstruktionssystemet, kunna
jordarter genom olika fuktighetshalt också bliva
föränderliga i själva materialet, varför föränderligheten här
således är av dubbel natur.
I det följande skola dessa synpunkter sökas
tillämpade på de förhållanden, som äro av betydelse för
trycket inom en belastad jordart.
Man undersöker skruvningen hos jordarter’i en
apparat, vilken i princip är inrättad enligt fig. 1.
Man innesluter här i en låda en jordtärning, direkt
utskuren ur jordarten. Genom att belasta
tvärsnittet med olika krafter P och samtidigt mäta den kraft
H, som fordras för att sönderbryta jordarten vid
skjuvning, erhålles sambandet mellan P och H.
Framställas resultaten grafiskt, som visas i fig. 2, finner
man, att samhöriga värden äro belägna på en rät
linje, som med figurens beteckningar har ekvationen
H = c + Ptg<pi (1)
Här är c den kraft, som erfordras för att framkalla
brott i obelastat tillstånd, alltså den kraft, varmed
jordarten hänger samman, dess kohesion, och <p{ inre
friktionsvinkeln. Dessa två storheter äro av särskild
betydelse, när man önskar undersöka jordarternas
kg/cm1
° I 2. 3 kcj/crr.
Fig. 1. Fig. 2.
egenskaper gentemot en belastning. Efter brottet
har man
H = Ptgcpv
här är cpy den yttre friktionsvinkeln. Jordarten kan
sålunda uppfattas som ett föränderligt system, enär
kohesionen c endast kan uppnå ett visst värde,
varefter det uppstår ett brott, och kohesionen blir noll i
snittytan. Friktionskraften kan endast uppnå värdet
P tg <py, varefter detta värde blir konstant vid den
fortsatta förskjutningen.
När kraften H växer från nollvärdet, kan
variationen uttryckas med ekvationen:
H*=tic + tik,Ptg<pt_tr (2)
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
