Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Utredningar
Stabilisering av slänter av lera medelst pålning. I
tidskriftens avdelning för väg- och vattenbyggnad 1939,
h. 9, s. 118—121 har publicerats en artikel av kapten
S. O. Asplund, Örebro, med ovanstående rubrik
beträffande ett viaduktbygge i Örebro. I artikeln redogöres för
de stabilitetsberäkningar, som genomförts under
antagande av cirkulärcylindriska glidytor och vilka — för
att använda författarens egna ord — "trots metodisk
uppställning voro ganska mödosamma".
Vid icke alltför flacka slänter giver emellertid en
beräkning med plana glidytor ett fullt ut lika säkert men
9-e ÄJ.’
Fig. 1.
betydligt snabbare resultat som beräkning med
cirkulärcylindriska glidytor. Jag vill därför här nedan i största
korthet genomföra en dylik beräkning för ifrågavarande
bygge i Örebro. (Beräkning genomföres för den högra
delen av fig. 3 i Asplunds artikel.)
Följande siffervärden föreligga:
pålarnas toppdiam. 0,05 m och längd = 4,8 m,
lerans volymvikt 1,7 t/m3,
kohesion 1,2 „ ,
kohesion mellan påle och lera l,o t/m2,
överbelastning 2 t/m2,
Antages pålarnas medeldiameter vara 7,5 cm, blir
medelomkretsen 23 cm.
Pålarna uppbära dels överbelastningen 2 t/m2 —
vilken icke antages belasta leran — och dels krafter
från den omgivande leran, vilken enligt ovan max. är
0,23 X 1.0 = 0,23 ton/m påle = 0,23 X 4,8 = 1,1 ton.
Totalt kan emellertid pålens spets med hänsyn till träets
hållfasthet gärna icke tillåtas bära mer än oo 2 ton. Det
återstår alltså 0,9 ton, som står till disposition för tra-
2 0
fiklasten 2,o t/m2. Detta motsvarar = 2,2 pålar/m2
eller ett pålavstånd av oo 0,87 m.
Slänten A B D i fig. ovan antages vara stabil under
förutsättning att det aktiva jordtrycket i det vertikala
snittet D F är = 0. Enligt en artikel av undertecknad i
TT w 1936, h. 9, s. 97—110 "Om beräkning av jordtryck
mot spånter vid kohesionära jordarter" är detta
jordtryck — om leran förstärkts med pålar —
Ja =
y —
■ h* — 2 • V 2 T • h,
varvid fullt utbildad kohesion antages råda i snittet D F.
Samtliga pålar hava antagits "fasta" — dvs. de följa
icke glidkroppen vid en eventuell rutschning — eftersom
de äro slagna till fast botten. I uttrycket ovan betyder
y i= volymvikt,
p — kraft per lm påle, som kan överföras mellan leran
och pålen,
n ■= avstånd mellan pålarna,
t = lerans kohesion,
li = djup under markytan,
allt räknat på en remsa av 1 m bredd.
Sättes sålunda ovannämnda uttryck för .!a = 0 och
V
löses — erhålles
n
J> AS/VT
= y — - , =0,3.
n li
Om häri insattes det ovan erhållna värdet på
pålav-ståndet n = 0,67, erhålles p = 0,3 X 0,67 = 0,2 ton/m.
Då detta är på 1 m bredd, blir för varje påle
p — 0,2 X 0,67 = 0,14 ton/m. Då p enligt ovan maximalt
kan uppgå till 0,23 ton/m ligger detta värde således på
den säkra sidan.
Pålavståndet 0,67 m är att betrakta som ett
medel-avstånd. Då glidytorna gå i 45° vinkel mot horisontalen,
få vi alltså en bredd på det område, inom vilket pålning
skall ske, lika med h = 4,8 m. Antal pålar pr m blir,
4.8
0.67
,— 2
= 11. Enligt fig. 3 —• högra delen — i Asp-
lunds artikel är antalet pålar 12, men den bakersta av
dessa pålar står så långt bakom, att den icke bör räknas
med i denna jämförelse. De båda beräkningsmetoderna
giva alltså samma resultat.
Det av Asplund beskrivna arbetet är — mig
veterligt — det första här i landet, där så klena pålar
(2" slanor) kommit till användning för att förstärka en
slänt. Tyvärr synes icke möjligheten att med en pålning
kunna förstärka en jordart alltid vara känd. Metoden
är emellertid av den art, att kännedomen om densamma
förtjänar att spridas bland herrar teknici. Det är därför
glädjande, att genom denna tidskrift viaduktbygget i
Örebro blivit allmänt känt.
Avsikten med detta inlägg är icke att kritisera
Asplunds artikel och den beräkningsmetod, han där beskri- ■
ver, utan fastmer att ytterligare fästa uppmärksamheten
vid artikeln ifråga.
Bror Fellenius.
Undersökningar av fasadmaterial. Accelererade
eller under överdrivet ogynnsamma förhållanden
företagna provningar av byggnadsmaterial eller
kombinationer av sådana kunna hava sitt berättigande såsom
förprov, då endast avses att erhålla en grov jämförelse
mellan olika materials egenskaper i vissa hänseenden.
Att av dylika provningar draga alltför långt gående
slutsatser, utan att dessa först verifierats genom
fortsatta undersökningar, utförda genom efterliknande
av de åverkningar materialen i verkligheten kunna
komma att utsättas för, eller, ännu bättre, genom
observationer av huru de förhålla sig under längre
tid vid praktisk användning leder ofta till felaktig
uppfattning av materialens lämplighet för det
ändamål de äro avsedda att fylla.
Resultaten av en dylik accelererad provning av
några olika fasadmaterial hava jämte kommentarer
publicerats i denna tidskrift h. 2 s. 21—25, h. 8
s. 106 av civilingenjör Sven Nycander.
De slutsatser, som dragits av dessa provningar,
kunna i en del fall icke anses verifierade av
erfarenheten. Detta beror därpå, att provningarna delvis
lagts alldeles för stränga. Om samma princip
till-lämpades för alla slag av byggnadsmaterial, skulle
detta leda till att många material, som enligt lång
tids erfarenhet visat sig lämpliga för avsett ändamål,
bleve utklassade. I anslutning till vad nyss anförts
kan det icke sakna sitt intresse att verkställa en
kritisk granskning av de på ing. Nycanders initiativ
utförda provningarnas uppläggning och de slutsatser,
som ansetts framkomma av undersökningarna.
Mail frågar sig först vad anledningen kan vara till
att dyrbara provningar utfördes av murtegelväggar,
putsade med kalkbruk, som endast fått hårdna under
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
