- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Väg- och vattenbyggnadskonst /
151

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vag-och Vai ti nbyggnadskonst

Föreningar

Avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst hade
sitt oktobersammanträde i samarbete med Svenska
vägföreningen måndagen den 23 okt. 1939 kl. 16 i
teknologföreningens lokal, över ett 100-tal ingenjörer
hade samlats och hälsades välkomna av generaldirektör

G. Malm, som valdes till ordförande för dagens
sammanträde. Till sekreterare utsågs undertecknad och att
jämte ordföranden justera dagens protokoll valdes
kapten Törd Lindblad och civilingenjör E. Nordendahl. Av
särskilt inbjudna till sammanträdet voro följande gäster
närvarande: övervejinspektør Helsted, amtvejinspektør
Valeur Meller jämte två andra danska ingenjörer,
landshövding Reuterskiöld, greve Clarence von Rosen,
expeditionschef C. G. L. Uggla samt byråchef K. G. Hjort.

Huvudföredraget hölls av väginspektör A. Södergren
över ämnet "Normalsektioner m. m. för det blivande
svenska huviidvägnätet". Föredragshållaren redogjorde
för vissa detaljer, främst normalsektionerna i den
generalplan över Sveriges huvudvägnät, som är under
utarbetande. Han meddelade, att enligt generalplanen
vägnätet dimensioneras för en trafik, som är tre gånger så
stor som 1936 års. Detta innebär, att man räknar med
en bil på var 10: de innevånare i Sverige. Vidare
framhölls, att ett stort behov förelåg för sådan ändring av
lagbestämmelserna, att bebyggelsen vid vägarna kan
regleras på lämpligt sätt och därvid bl. a. vägmyndigheterna
erhålla möjligheter att kontrollera enskilda vägars
anslutning till huvudvägnätet. Sålunda borde
länsstyrelserna givas makt att vägra godkännande av
styckningsplaner, som icke äro tillfredsställande ur trafiksynpunkt.
Föredragshållaren framhöll att huvudvägarnas karaktär
av genomfartsväg ofta nog fördärvats genom olämpligt
ordnad bebyggelse.

Efter föredraget förekom diskussion, i vilken följande
deltogo: överingenjör Nils von Matern, byråingenjör K.
Nordgård, vägingenjör A. Lenander, civilingenjör Gustaf
Dahlberg, professor Karl Ljungberg, civilingenjör G.
Traneus, civilingenjör Birger Dahlberg samt professor

H. N. Pallin. Föredrag och diskussion komma att
återgivas i Vägföreningens tidskrift.

Diskussionen avslutades kl. 19, varefter ett 80-tal
personer intogo middag. Vid efterföljande samkväm
framfördes tack till föredragshållaren och deltagarna i
diskussionen.

Härefter höll civilingenjör G. Traneus ett kort
föredrag om "Amerikanska vägar sommaren 1939".

Greve Clarence von Rosen uttryckte sin
tillfredsställelse med att åter vara hos Vägföreningen och
begagnade tillfället att rekommendera användning av gräsmattor
— men välskötta sådana — som skyddsremsor vid
vägar.

Civilingenjör E, Back framförde en för kvällen
författad vers, övervejinspektør Helsted framförde
gästernas tack och besvarade en del frågor angående den
danska lagstiftningen för cykelvägar. Kapten Törd
Lindblad tackade generaldirektör Malm för hans
ordförandeskap.

D—son.

Meddelanden

Sea Action Museum. I den pampiga byggnad vid
Great George Street, nära parlamentsbyggnaderna i
London, där "The Institution of Civil Engineers"
re-siderar, finnes i källarvåningen ett museum, som är
väl värt ett besök av dem, som syssla med byggnader
i havsvatten. Museet omfattar ett rum med ca 100 m2
yta och innehåller samlingar av prover på trä, järn

och betong, som ha utsatts för havsvattnets och dess
invånares åverkan.

Den huvudsakliga delen av museet ägnas åt träet,
och början sker med utställning av ett 20-tal olika
slags "marine borers" i sprit, de flesta av ett ganska
obehagligt utseende. De större höra till släktena
Te-redo och Xylotrya, de mindre arterna äro kräftdjur
och höra till Limnoria och Chelura. Teredo, som är
den vanliga skepps- eller pålmasken, hör till familjen
borrmusslor och omger sig med en tub av
kalkavlag-ringar. Flera dylika tuber utställas, av vilka en är
ca 80 cm lång och har en ytterdiameter av ca 6 cm.
Den vid Sveriges västkust vanliga arten, Teredo
Na-valis, uppnår en max. grovlek av ca 1,5 cm.

Av de utställda proven att döma synes intet träslag
kunna motstå pålmaskens angrepp. Ej ens de s. k.
hardwoods, dvs. Teak, Jarrah, Greenheart eller ek,
voro förskonade från angrepp. Prov funnos även pä
de relativt motståndskraftiga träslagen Ironbark
(australisk Eucalyptus, namnet häntyder på barkens
hårdhet) och Pitch Pine, vilka efter 20 à 30 år i
tjänst snarast påminde om allt för hålig
schweizer-ost. Något absolut tillförlitligt medel att förebygga
angrepp av nämnda skadedjur syntes icke vara
tillgängligt — endast tät bespikning syntes ha utgjort
100-procentigt skydd. Ett icke föraktligt skydd
erhålles emellertid genom att barken på träet får
kvar-sitta, men barken skaves ju i allmänhet snart bort.

Att ett byggnadsverk kan bli förstört på en
synnerligen kort tid förstår man av meddelandet, att en
kajanläggning i Opunaka, New Zealand, störtat
samman 18 månader efter uppförandet, på grund av att
träpålarna förstörts av Teredo.

Några oskadade snitt av pålar av bok och alm, vilka
uppdragits från fundamenten till Waterloo Bridge,
invigd år 1817, vilken nu är under ombyggnad,
funnos även till beskådande. Troligen ha dessa pålar
befunnit sig helt under sjöbottnen.

En samling järn- och stålprover av olika
sammansättning, vilka befunnit sig i vatten under 5 resp. 10
år, utställdes även. Det meddelades, att proven
fortsättas och att om några månader resultatet av 15 års
provning kommer att föreligga i tryck.

Av visst intresse äro även de prov på sandsten
(Portland stone) och kalksten, vilka angripas av en
mollusk kallad Pholas. Prov från Kalkutta visar,
huru tegelmurverk på detta sätt blivit förstört, och
från Karachi, likaledes i Indien, visas prov på betong,
utförd med sparsten av kalksten, där Pholas förtärt
kalkstenen.

Museet är väl disponerat och proven försedda med
tydliga beskrivningar och tidsuppgifter, vilket i hög
grad ökar behållningen av ett besök.

V. Rang.

Provföreläsningar i brobyggnad vid KTH ha
omfattat följande ämnen (kollegiinämndens ’= k, eget = e).
Civilingenjör S. O. Asplund:
bågkonstruktioner av trä för industribyggnader (k),
ekonomi vid brobyggnad (e).
Byråingenjör S. Kasarnowsky:
typer av fribärande ställning för större
järnbetong-bågar och de viktigaste synpunkterna vid
beräkningen (k),

bågbroar av armerad betong och stål (e).
Civilingenjör E. Landberg:

synpunkter för bestämmandet av dynamiska
tillskott (k),

moderna bärande konstruktioner av initialspänd
betong (e).
Dr techn. O. F. Nielsen:

översikt över olika typer av järnbetongbroar och deras
användningsområden (k),

151

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939v/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free