Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 13 jan. 1940 - 1939 års ekonomiska liv präglat av krigets behov, av F. Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
produktionssiffror för november icke fullt uppgingo
till de för samma månad föregående år och att
förhållandet var detsamma beträffande
livsmedelsindustrien, medan läder- och skoindustrien företedde en
stegring på knappa 5 proc. Sysselsättningen inom
textilindustrien har sedan augusti 1938 varit mycket
livlig, och från och med augusti i fjol har den legat
icke obetydligt över 1929 års nivå; indextalet var
125 för november mot 112 för samma månad 1938
och 97 för april, den sämsta månaden under fjolåret.
Det inom den amerikanska industrien sysselsatta
antalet arbetare var under sistlidna november cirka
15 proc. större än under samma månad ett år
tidigare; ökningen var störst för den tunga industrien
— för verkstadsindustrien var den procentuella
ökningen 20 à 25 proc. Flygmaskinsindustrien kommei
av allt att döma att under krigsåren intaga en mycket
framskjuten ställning på grund av leveranserna till
utlandet. Bilindustriens uppblomstring torde vara att
vänta först sedan en tids goda förtjänster för den
amerikanska industrien, till stor del tack vare stegrad
export, gjort sig gällande. Den betydande
sysselsättning för den tunga industrien, som den nya
budgetens anslag för det egna försvaret måste medföra,
kommer givetvis att ytterligare stegra
kapacitets-utnyttjandet inom dessa branscher och förbättra
vinstmarginalerna för dem. Denna utveckling inom
den tunga industrien i sin tur kommer att leda
till stegrad sysselsättning inom en rad andra
industrier av mera perifer natur och slutligen till en
allmän och väsentlig höjning av den stora massans
köpkraft. Så snart denna ökning av köpkraften blir
mera allmänt kännbar, kan man vänta i första hand
en stegrad arbetstakt inom de produktionsgrenar, som
framställa konsumtionsvaror med kort
konsumtionstid, och så småningom av dylika med längre.
Avbetalningshandeln kan väntas komma att åter blomstra,
och det är väl att förmoda, att, därest
krigskonjunkturen blir långvarig, även bostadsmarknaden, som
f. n. måste rymma en synnerligen stor potentiell
efterfrågan, skall komma att röna gynnsamt
inflytande och därmed också bostadsbyggandet stimuleras.
En livligare byggnadsindustri skulle utgöra en
solidare grund för en gynnsam konjunktur än som
förefunnits sedan 1929.
Man torde med stor sannolikhet kunna räkna med
en god konjunktur i U. S. A. under stormaktskriget.
Den internationella efterfrågan på industriprodukter
— såväl hel- som halvfabrikat — koncentreras i
största utsträckning dit. Även amerikanska råvaror
och livsmedel torde få en icke obetydligt vidgad
exportmarknad. De transoceana råvaruproducenterna
komma att starkt profitera på de pågående krigen.
Efterfrågan på varor hos ett folk i krig är betydligt
större än hos ett i fred; ackumulerade sparmedel och
kreditmöjligheter tagas i anspråk för uppnående av
rikligast möjliga behovstäckning för krigsändamål.
Samtidigt äger en betydande förskjutning i
efterfrågan rum, i det behov, som konsumenten utan
svårighet kan avstå från att täcka, få träda tillbaka för
andra och andras mera trängande behov. Först i ett
något senare skede komma de transoceana ländernas
genom krigsprofiter ökade efterfrågan på lyxvaror
att göra sig gällande på världsmarknaden och då i
främsta rummet på den amerikanska marknaden.
För visso komma centralbanksledningen och stats-
makterna i U. S. A. att så effektivt, som det är
möjligt, motarbeta alla inflationstendenser och genom
effektiv beskattning minska den skuldbörda, som de
dåliga åren medfört. Minskad arbetslöshet kommer
sannolikt att ställa mindre anspråk på statskassan
och medge statsskuldsamortering.
En amerikansk krigshögkonjunktur kommer att
bliva ganska fristående, även om en liknande
gynnsam ekonomisk utveckling kan väntas i de stora
transoceana råvaruproducerande länder, som icke
deltaga i kriget.
I de i kriget deltagande länderna finnes icke längre
något fritt näringsliv eller någon fri prisbildning.
Effektivare än någonsin tagas nationernas
produktionsmedel i anspråk för framställning av de
produkter, som erfordras för krigets segerrika
slutförande. Det sätt, varpå dessa medel ställas till
statsmakternas förfogande, varierar allt efter ländernas och
folkens egenart samt deras ekonomiska förhållanden.
Slutresultatet, att statsmakten helt förfogar över
produktionsmedlen, är detsamma hos alla de krigförande
länderna. Sättet för dispositionen av
produktionsmedlen. bestämmes av syftet att nå största möjliga
effektivitet och statsmakternas olika bedömande av
metodernas effektivitet under förhandenvarande
förutsättningar. Den andel av produktionsresultatet,
som kommer ägaren av produktionsmedlet till del,
regleras genom statens försorg. Medlen för denna
reglering varierar, men resultatet är detsamma,
nämligen det att endast så stor del av
produktionsresultatet, som statsmakten auser skäligt, går till ägaren
av produktionsmedlet. Prisreglering, vinstreglering
och beskattning samverka till detta resultat.
Även i de icke krigförande europeiska länderna
färgas näringslivet synnerligen starkt av kriget.
Ändringarna i världshandeln, som följt och följa av
kriget, kunna de neutrala icke undgå liksom ej heller
konsekvenserna av risken för indragande i kriget,
såsom mobiliseringsåtgärder,
krigsmaterielanskaff-ning, näringslivets anpassning för krigsekonomi o. d.
Alla länder med en utvecklad utrikeshandel ha fått
se sin handelsonisättning med de krigförande
länderna reducerad och försvårad samt fått vidkännas
betydligt stegrade transportkostnader genom den
utveckling på frakt- och tonnagemarknaden, som det
obegränsade ubåts- och minkriget medfört.
De ekonomiska konsekvenserna för de olika
länderna av kriget och den utveckling detta kan få,
kan givetvis icke förutses. Uppenbart är dock,
att de rubbningar, som kriget medför i de
europeiska icke krigförande ländernas ekonomi, dock
äro av den omfattning och natur, att de måste leda
till en minskning av respektive länders totala
produktion. Denna produktion har omlagts och
kommer att i stor utsträckning omläggas för
krigsändamål. Totalresultatet måste bli en sänkning av den
allmänna levnadsstandarden i Europa på samma sätt
som tidigare skett i Tyskland. Industrier, som äro
inriktade på produktion av varor, vilka äro mer eller
mindre av lyxkaraktär få se sina marknader starkt
reducerade och tvingas därigenom till
produktionsomläggning. Denna ställer icke obetydliga
kapitalanspråk och medför kostsamma rubbningar nu; den
framtida fredsanpassningen kommer likaså att bliva
kapitalkrävande. Erfarenheterna från föregående
världskrig gåvo vid handen, att avskärandet av
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
