- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Allmänna avdelningen /
34

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 3 febr. 1940 - Rutinarbete och organisation, av r.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

dr Gustave Le Bon lämnar i sin bok "Premières
Conséquences de la Guerre".

I motsats till Fayol hade Le Bon en mycket
omfattande litterär och vetenskaplig produktion bakom
sig vid sin bortgång. Denne märklige man verkade
som läkare, arkeolog, psykolog och filosof, och de
samlade upplagorna av hans arbeten kunna
säkerligen räknas i hundratusentals exemplar. Han har
utan tvivel haft ett mycket stort inflytande på
Frankrikes intellektuella liv, och många av detta lands mest
framstående militärer som general Marny och
marskalk Foch ha varit hans hängivna lärjungar.

Dr Le Bon börjar sin redogörelse med det
påståendet, att kriget bevisade det, som en klarsynt
psykologi hade kunnat förutse, nämligen att även om
specialisterna behövas för att utföra vissa arbeten, få
de aldrig sättas i spetsen för en förvaltning. I
synnerhet om de ha fått en mycket ensidig, teoretisk
utbildning, äro de alltför inrotade i gamla teorier för
att kunna frigöra sig från dem.

Förf. fortsätter med att nämna, att otaliga fakta
kunna anföras som stöd för denna teori. I en
uppsats av den 30 sept. 1916 beskriver tidningen
"Journal de Genève" på ett förträffligt sätt, vilka
svårigheter det förorsakade den franska regeringen att
övervinna de militära experternas motstånd mot de
moderna krigföringsmetoderna. "Deras oförmåga att
anpassa sig efter dessa nya metoder har kostat oss",
säger förf., "många hundra tusen man."

Under en stor del av 1915 lär krigsministeriet ha
intagit en mycket avvisande hållning beträffande
tillverkningen av krigsmaterial beroende på vissa
souschefers inställning till denna betydelsefulla fråga.
Förf. påstår, att vissa, krigsministern närstående
officerare skulle ha fällt sådana yttranden som att "våra
kanoner äro så utmärkta, så vi komma alltid att ha
tillräckligt av dem", och en skulle t. o. m. ha
åstadkommit denna praktfulla aforism: "Det är inte på
gevär som vi lida brist, vi ha endast för mycket folk!"

I denna tekniska fråga, säger förf., var det de
militärtekniska specialisterna som hade orätt gentemot
lekmännen. Men, heter det vidare, till all lycka blev
detta motstånd slutligen brutet tack vare de
parlamentariska kommissionernas ingripande och
verkstadsindustriens djärva initiativ och avslöjanden.
Enligt förf:s påstående hejdades fransmännen vid
Aisne på grund av materialbrist och detsamma blev
förhållandet med deras offensiver under 1915, av
vilka var och en blev en överraskning beträffande
förbrukningen av granater, som ständigt översteg
alla beräkningar.

Erfarenheten klarlade snart, skriver Le Bon, det
omöjliga i att bibehålla specialisterna som chefer för
de militära tjänstegrenarna, vare sig det var fråga
om artilleriet, flyget eller hälsovården. Så länge det
var förhållandet, härskade fullständig oordning.
Deras otillräcklighet blev så uppenbar, att det blev
ofrånkomligt att ersätta dem med all-round män, som
icke besvärades av några förutfattade meningar. Då
först fick det franska försvaret kanoner, ammunition
och en hälsovård, som fungerade ordentligt.

Specialisternas vanetänkande och förkärlek för en
gån g godtagna idéer innebär en verklig fara, anser
förf. Man vet ju, skriver han, hur stora fördelar
som tyskarna ha haft av sina styrbara luftskepp.
Endast de kunna med säkerhet orientera sig nattetid

på så stora höjder, att de bli oåtkomliga för flygplanen,
och de äro föga sårbara. Det franska försvaret fick
aldrig några luftskepp till sin hjälp, därför att de
franska militära specialisterna förklarade — vilket de för
övrigt gjorde även ifråga om det tunga artilleriet —
att det här var fråga om ett vapen, som saknade allt
militärt värde, och att de styrbara luftskeppen vid
varje tillfälle kunde ersättas med flygplan.

Även om utvecklingen sedan gått i sådan riktning,
att de styrbara luftskeppens överlägsenhet avsevärt
reducerats, förändrar det ingenting vid bedömandet
av den psykologiska inställning hos specialisterna,
som förf. har velat belysa. Hur det än förhåller sig
härmed, blev det i alla fall nödvändigt att ersätta
de flesta av dessa ämbetsverks chefer, vilkas
bristande förmåga hade kostat landet så mycket, med
män ur det politiska livet. Dessa hade visserligen
ingen speciell erfarenhet, men som de icke hyste
några förutfattade meningar och voro uppfyllda av
önskan att lyckas, insågo de nödvändigheten av att
skaffa medhjälpare som kunde lämna dem de
erforderliga upplysningarna. Här snuddar förf. vid en
av ledarskapets allra viktigaste principer, som
amerikanarna så väl förstå, men som det syndas
kolossalt mycket emot här i landet, nämligen att det
viktigaste för en chef är att få andra att arbeta och att
sedan fatta beslut på grundval av deras föredragning,
men chefen själv skall icke öda bort sin tid på
sekundära uppgifter.

Vi komma nu till själva slutklämmen i förf:s
framställning. Han säger nämligen, att resultatet av alla
dessa omplaceringar visade, att de män som
verkligen äro kompetenta att förestå och leda en offentlig
tjänst, äro varken specialister eller lagkarlar utan
industrimän, som ådagalagt sin organisationsförmåga
genom att leda stora företag. En industrichef vilken
som helst — det har kriget till full evidens bevisat
— kan, om han så endast har skött ett enkelt
spinneri, skapa och organisera en för honom främmande
tillverkning. Tack vare sin tidigare verksamhet
besitter han i själva verket de egenskaper, som äro
nödvändiga för att organisera en komplicerad förvaltning.

Förf. slutar sin framställning med att säga, att all
erfarenhet från kriget har bekräftat det här gjorda
påståendet, att även om specialisterna äro
oersättliga för att utföra ett arbete, får man sällan eller
aldrig anförtro dem ledningen av en förvaltning. På
grund av själva sin specialisering äro deras vyer allt
för begränsade för att tillåta dem att uppfatta
helheten i en organisation.

Om man ser de svenska ingenjörernas och
industrimännens vid upprepade tillfällen framställda krav
på, att deras kunskaper och erfarenheter skola i
största möjliga utsträckning tagas i bruk i vårt
nuvarande, bekymmersamma läge, mot bakgrunden av
här återgivna förhållanden och därav betingade
slutsatser, te sig dessa krav som synnerligen befogade.

Det skall villigt erkännas, att en hel del av de
synpunkter, som ovan återgivits, numera beaktats vid
organiserandet av vårt lands försvarsberedskap.

Sålunda tillsattes omsider en erkänt kapabel
industriman som chef för vår krigsmaterialtillverkning,
och vid sin sida liar han fått ett antal män av hög
teknisk klass.

Det är att hoppas, att resultaten härav icke skola
låta vänta på sig. r.

34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940a/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free