Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 2 mars 1940 - Finska luftskyddserfarenheter. Skador å bostadshus och skydd för civilbefolkningen, av A. Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
takten med krigets verkningar. Det är ju en
obetydlig skada på ett hus att få fönsterrutorna splittrade,
men om det gäller tusentals eller tiotusentals
fastigheter i landet, är det ingen ekonomisk bagatell längre
och svårigheterna för innevånarna i de fönsterlösa
våningarna kan inte nonchaleras. Man har sökt skydda
sina fönster genom att spika för dem med träskivor i
tjocklek varierande från tunn plywood till 2" plank.
Vilket skall man då använda, om man en gång skulle
komma i den situationen, att man måste tänka på att
skydda sina egna fönster. Tydligt är. att för
bombsplitter skyddar vare sig det ena eller det andra tunna
träskyddet, om bomben exploderar i närheten av
byggnaden, men faller bomben ned ett par hundra
meter från ett hus, kan splittret ha förlorat så stor del
av sin hastighet, att 2" plank skyddar, där 1" bräder
bli genomslagna. Den vanliga förstörelsen av fönster
är dock ej genom splitter, utan genom den luftvåg,
som uppstår vid bombexplosionen, och tydligt är, att
den luftförtunning, som följer omedelbart efter
explo-sionstrycket; orsakar de flesta skadorna, enär
glasbitarna nästan undantagslöst falla utåt. Detta
vakuum nödvändiggör, att brädskyddet fästes så starkt,
att det ej tillsammans med fönstret ryckes loss från
väggen. Man har konstaterat, att ett villkor för att
fönstret skall vara något så när skyddat, är att
brädskyddet gjorts tätt, alltså av späntade bräder eller
plank och väl tätas i kanterna.
Ett skäl, som talar för ett något kraftigare skydd,
är detta skydds större möjlighet, att, om innanför
liggande fönster genom splitter eller luftvåg skulle
förstöras, hålla inne värmen. Att behålla någon värme
kvar i en fastighet, som vid 20—30° kyla får alla
fönster utslagna, är ingen lätt sak, om man inte i förväg
har ordnat med stabila fönsterluckor. Högre upp i
husen, där risken för splitter möjligen är något
mindre, och där man i ett stort antal bostadsvåningar kan
anse det vara för dyrbart att förse fönstren med
träluckor, kan man ersätta luckorna med en
träfiberplatta, eller man skyddar sig mot kylan för den
händelse fönsterglaset skulle gå sönder genom att på
insidan spika wellpapp el. dyl. I handeln finnas flera
slag av papp, som kunna vara användbara i detta fall.
Det finnes t. o. m. pappsorter, vilka på ena sidan äro
försedda med ett tunt asfaltlager, som är
tillräckligt skyddande för att möjliggöra pappens användning
utanför glaset, således fullt utsatt för väder och vind.
En mörkläggning av våningen skall i varje fall ske
och då kan man taga steget fullt ut och samtidigt
skydda sig för kylan, om fönsterrutan skulle gå
sönder. Då det vid en eventuell överhängande fara för
att vårt land skall bli indraget i krig, säkerligen blir en
oerhörd efterfrågan på dessa fönsterskyddande medel,
bör var och en redan nu genomtänka, hur han ämnar
skydda sig själv och i tid anskaffa och lagra det som
behövs. Se i tid till att papp och spik finnes hemma!
Där dubbla fönster finnas, vilka utan alltför stora
kostnader kunna skiljas, så rekommenderar jag, att, om
kriget skulle komma över oss, taga ur det ena fönstret
och ersätta det med skydd av trä eller annat material
för att på så sätt ha ett fönster i reserv att insätta,
om det första sprungit sönder. Att i krigstid få nya
rutor insatta, torde endast lyckas i mycken liten
utsträckning och till mycket höga priser.
I Helsingfors kunde man se en del fönster klistrade
med pappersremsor i mer eller mindre artistiska mön-
ster. Nyttan av dessa pappersremsor, som klistrats
med ett avstånd av ca 20 cm från varandra, är
emellertid mycket problematisk. Man hade till en början
trott, att luftvågorna skulle mindre skada de på detta
sätt klistrade fönstren, men så har icke visat sig vara
fallet. Att remsorna möjligen kan förhindra att
glasskärvor flyga så långt, är ju möjligt, men av
sekundär betydelse.
Jag har börjat med fönsterförstöring genom bomber,
därför att det problemet är det mest i ögonen
fallande, och därför, att nödvändigheten av att skydda
sina bostäder för kyla med därmed sammanhängande
sönderfrysningar av värme och vattenledningar kanske
ej nog starkt blivit framhållen i Sverige.
Fönsterskadorna äro dock en liten sak i jämförelse med de
stora bombskadorna. Min avsikt är icke, att här giva
en bild av hur mycket skador, som åstadkommits på
de platser vi besökte eller i detalj beskriva de ryska
bombplanens fasansfulla verk, utan jag skall ett
ögonblick uppehålla mig vid skadeverkan av olika slag
av bomber och på olika typer av bostadshus.
Rent generellt kan sägas, att verkan av
brandbomber är avsevärt mer förödande än verkan av
spräng-bomber, och detta beroende givetvis till stor del på
den övervägande trähusbebyggelse, som förefinnes i
Finland.
Ryssarna använda såväl naftabomber, vilka
överspruta området kring bombnedslaget med brinnande
nafta, som fosfor och termitbomber, vilka utveckla
ända till 3 000° temp. och brinna igenom både stålplåt
och betongbjälklag. Särskilt småorterna tycktes hava
blivit ihågkomna med rikligt med naftabomber och
en svedd eller halvkolnad fasad på ett trähus var en
vanlig syn.
Mot brandbomber äro trähus självfallet sämst
skyddade och därnäst tegelhus med träbjälklag. Även
järnbalkar i bjälklag och pelare hade förorsakat stora
skador genom att balkarna krökt sig vid den stora
värmen och ramlat ner från upplagen. Järnbalkarnas
förhållande vid eldsvåda kunde man studera bl. a. vid
Tekniska högskolan i Helsingfors, vilken som känt
var ett av de allra första målen för ryssarnas
skadegörelse i den finska huvudstaden. Som en
egendomlighet kan anmärkas, att den ryska
legationsbyggna-den ligger alldeles intill Tekniska högskolan, och
legationsbyggnaden erbjöd med sina utslagna fönster
och vilt fladdrande gardiner en hemsk syn.
Jag återvänder till bjälklagstyperna. En
avsevärd överlägsenhet visade sig betongbjälklagen
ha ur brandsynpunkt, vilket heller icke var någon
nyhet för dem, som sysslat med brandtekniska
frågor.
Att klassificera hustyperna i avseende på
spräng-bombernas verkan är ej så enkelt. Tyvärr hade vi
ej tillfälle se något bombskadat helgjutet betonghus,
men jag har all anledning förmoda, att detta är den
hustyp, vilken bäst skulle lia motstått
spräng-verkan.
Stomhus av betong stå sig också bra.
Betongbjälklagen bjuda kraftigt motstånd mot bomberna. Hur
långt en bomb kan slå igenom är givetvis beroende
på bombens storlek och hastighet samt på bjälklagets
tjocklek. Segheten av betongbjälklag har på flera
ställen visat sig förvånansvärt stor. Vi sågo
bjälklag, vilka i högst avsevärd grad skadats och som
uppbars av pelare, som avskalats den utanför arme-
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
