Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 2 mars 1940 - Finska luftskyddserfarenheter. Skador å bostadshus och skydd för civilbefolkningen, av A. Sandberg - Finska luftskyddserfarenheter. Industriluftskydd, av H. Pyk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
sätt blivit skadat. Skulle under pågående
bombfällning från observationstorn eller på annat sätt någon’
eldsvåda upptäckas, angripes elden genast och
oberoende av risken för brandmännen.
Industriluftskydd.
Av direktör H. PYK.
Jag har blivit ombedd att lämna några
meddelanden beträffande de intryck och erfarenheter angående
iiidustriluftskyddet i Finland, som jag samlat under
delegationens Finlandsresa.
Jäg vill då genast framhålla, att några
uppseendeväckande nyheter har jag inte att komma med, ty
detta område inom luftskyddet har som känt mycket
grundligt behandlats både i ord och skrift på basis
av erfarenheter från bland annat Spanien och Polen.
Det stora värdet av resan var givetvis, att man fått
tillfälle bilda sig en personlig föreställning om olika
skyddsåtgärders lämplighet under förhållanden, som
i mångt och mycket motsvara de svenska.
Befolkningsskyddscentralen i Finland har liksom
Luftskyddsinspektionen och andra organisationer i
Sverige under flera år utfört en omfattande
upplysningsverksamhet inom industrien, och ingenjörer och
fabriksledare voro säkerligen vid krigsutbrottet väl
förtrogna med dessa skyddsfrågor. Ett välordnat
industri- och befolkningsskydd fordrar emellertid
avsevärda kapitalinvesteringar, och det är ju ganska
naturligt, att industrimännen där liksom här i Sverige
ej voro allt för benägna att offra några större
summor, förrän befolkningsskyddslagen var utarbetad
och antagen samt fordringarna fullt kända. Vid
stormaktskrigets utbrott blev det emellertid ej tid att
invänta någon lag — denna trädde i kraft först den
15 november 1939 — utan erforderliga
skyddsåtgärder måste omedelbart vidtagas. Nådatiden för den
finska industrien blev emellertid som känt mycket
kort, och de beredskapsåtgärder, som medhunnos,
voro i stort sett:
Planerandet av skyddsåtgärderna,
uttagning och uppträning av den aktiva
skydds-personalen samt anordnandet av skyddsrum för detta
manskap, samt
evakueringsplan för den passiva personalen.
Denna evakueringsplan innebar i de flesta fall, att
den passiva personalen skulle spridas ut i områdena
omkring fabriken, vilket ansågs vara "det säkraste
skyddet. Liknande förslag till utrymning
uppgjordes som känt även för svenska industrier, och det är
att beklaga, att förslagsställarna med kännedom om
de moderna sprängbombernas effektivitet samt med
tanke på de klimatiska förhållandena vintertid ansett
sig böra framlägga en dylik lösning.
Det visade sig också omedelbart vid krigsutbrottet,
att en dylik evakueringsplan var alldeles förkastlig,
samt att alla måste beredas plats i splittersäkra
skyddsrum inom eller så nära fabriken som möjligt.
Arbetet med iordningställandet av dessa skyddsrum
måste således bedrivas snabbast möjligt, och det får
anses synnerligen lyckligt, att det efter de första
flyganfallen på grund av outklarade orsaker uppstod en
längre paus i bombfällningen, så att de nödvändigaste
skyddsanordningarna kunde vidtagas, utan att under
tiden några nämnvärda förluster av människoliv
uppstodo.
Flertalet av de skyddsanordningar, vi fingo
tillfälle se, voro sålunda resultatet av några få
månaders arbete och måste bedömas mot denna bakgrund.
Vid vårt besök i Finland blevo vi synnerligen väl
omhändertagna, och allt gjordes, för att vi skulle få
tillfälle sätta oss in i förhållandena. Vi blevo bland
annat såväl genom föredrag som inspektionsturer
mycket väl orienterade i. alla
befolkningsskydds-frågor.
Den knappt tilltagna tiden medger emellertid inte
nu en ingående beskrivning av de i Finland
tillämpade industriskyddsåtgärderna, vilka för övrigt
ingående beskrivits i Eiksluftskyddsförbundets tidskrift
"Flyglarm". I stort sett överensstämma de med
motsvarande svenska åtgärder, och jag skall därför
inskränka mig till några få detaljer.
De olika bombmålsområdena äro där liksom i
Sverige uppdelade i distrikt, s. k. avsnittsgrupper, vilka
i sin tur äro indelade i mindre avsnitt, omfattande
rena bosättningsavsnitt, järnvägsavsnitt samt
industriavsnitt. Do viktigaste av dessa industriavsnitt
kunna bilda självständiga industriavsnitt. Dessa
senare äro administrativt underställda länets tekniska
inspektorat i befolkningsskyddsfrågor, medan de i
kommenderingshänseende äro subordinerade ortens
närmaste befolkningsskyddsorgan.
Organisationens arbetssätt skiljer sig, såvitt
jag-kunde finna, så till vida från vårt, att ett mera intimt
samarbete syntes råda mellan ett flertal industrier
inom samma område, en anordning som särskilt för
de mindre industrierna torde erbjuda vissa fördelar.
Inom de olika avsnitten ha på senaste tiden utbildats
särskilda bombdesarmeringsenheter för desarmering
av blindgångare.
Som förut nämnts, måste vid krigsutbrottet i all
hast skyddsrum iordningställas för hela personalen,
aktiva såväl som passiva. Resultatet blev givetvis i
många fall rena provisorier. Gastäta skyddsrum med
gasslussar etc. existerade endast i mindre
utsträckning men erfordras nu enligt lag och iordningställas
efter hand. Man arbetar intensivt att förbättra och
stärka skyddsplatserna, utrustningen ökas så
småningom, och olika beredskapsåtgärder avlösa
varandra ständigt.
När man haft tillfälle se den skadegörelse, som
splittret från vissa sprängbomber åstadkommit,
inser man utan vidare nödvändigheten av att skydd
måste beredas hela personalen. Enligt uppgift har
det inom en del företag i Finland berett
befolkningsskyddsledningen vissa svårigheter att förmå
arbetarna att kvarstanna i skyddsrummen under alarmtiden.
En utbredd uppfattning bland dem har varit, att
modiga män böra fortsätta sitt arbete även under
bombraiderna. Man känner det som en skam att gömma
sig, då kamraterna vid fronten utsätta sig för mycket
större risker. Man frågar sig i Finland såväl som
här i Sverige, om det är riktigt ur nationalekonomisk
synpunkt, att så mycken tid förspilles i overksamhet
i skyddsrummen, och om det ej för landet och
försvaret vore bättre, om man toge risken att låta
åtminstone de viktigare arbetena pågå även under
alarmtillstånd. Det framhölls emellertid häremot
från auktoritativt håll, att det ej borde tillåtas, att
folk stode mer eller mindre oskyddade i arbetet under
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
