Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 23 mars 1940 - Vårt ekonomiska läge och dess krav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekmsk Tidskrift
sion erhålles i stegringen av de skatter, som
erfordrats för utgifternas finansiering. Dessa skatter, som
enligt budgetredovisningen för 1929/30 slutade på en
summa av 590 mill. kr., beräknades i den ordinarie
riksstaten för år 1939/40 till 1 117 mill. kr.
Vad den kommunala utgiftsstegringen under det
senaste decenniet beträffar, må här endast erinras om
att också denna på de flesta håll nödvändiggjorde
väsentligt höjda skattesatser. Tack vare dessa, men
även på grund av skatteunderlagets tillväxt, steg
kommunalskatternas totalsumma mellan år 1929 och
1939 från 437 till 614 mill. kr.
Utrymmet tillåter icke att närmare gå in på de
här antydda skattehöjningarna och deras inverkan på
den enskildes ekonomi. Var och en vet med
kännedom om sina egna skattsedlar, att kraven från det
allmänna varit mycket betungande. En ytterligare
illustration härav erhålles i vidstående tabell, hämtad
ur en av Skattebetalarnas förening nyligen utgiven
broschyr. Tabellen visar storleken av de direkta
skatterna till stat och kommun i olika inkomstklasser
dels år 1930, dels enligt de skattesatser, som
fastställdes av 1939 års lagtima och urtima riksdagar.
Som synes har skattebelastningen, alldeles särskilt
efter den av urtiman införda värnskatten, blivit så
kraftig, att några ytterligare större höjningar av de
direkta skatterna, åtminstone för de högsta
inkomsterna, knappast torde vara praktiskt genomförbara, för
så vitt man icke vill förvandla inkomstbeskattningen
till en ren kapitalkonfiskering.
Det är mot bakgrunden av den här antydda, redan
vid krigsutbrottet mycket ansträngda ekonomiska
situationen, som vi böra se de förödande verkningar
på de offentliga finanserna, som kriget sedermera
medfört. Uppenbart är nämligen att de nu uppkomna
statsfinansiella svårigheterna betydligt lättare hade
kunnat bemästras, om större försiktighet med
utgifterna tidigare iakttagits. Då hade skatterna under
de goda åren kunnat hållas betydligt lägre, och då
hade vi nu haft en helt annan och större
skattekraftreserv att ta till.
Krigets inverkan på vår utrikeshandel.
Härmed är naturligtvis ingalunda sagt, att vi —
även med en mera försiktig skötsel av den
offentliga hushållningen — hade kunnat undgå alla de
utomordentligt stora svårigheter, som kriget nu
medfört för vår samhällsekonomi. Dessa
sammanhänga ju i mycket väsentliga stycken med faktorer,
över vilka vi själva icke råda. Yi kunna, för att
ta ett konkret exempel, icke öva något större
inflytande på de hinder, som efter krigsutbrottet lagts för
vår utrikeshandel. Icke nog med att härigenom
tillförseln av viktiga råvaror och förnödenheter i hög
grad hämmats. Än värre är kanske, att vi fått allt
svårare att på världsmarknaden utföra våra viktiga
standardvaror och kvalitetsprodukter, vilken export
ju också är en nödvändig* betingelse bl. a. för
importens fortsatta finansiering.
Det är naturligtvis i nuvarande ovissa läge
omöjligt att profetera ens om den närmaste framtidens
gestaltning. Med de senaste blockadåtgärderna för
ögonen torde man dock göra klokt uti att icke
hemfalla åt någon alltför stor optimism. Tvärtom tala
alla skäl för att vi måste basera vårt ekonomiska
handlande på antagandet, att vår utrikeshandel, så
länge kriget varar, kan komma att bliva väsentligt
beskuren. Men därmed är också utsagt, att en av de
allra viktigaste grundvalarna för hela vår
hittillsvarande standard kan komma att allvarligt rubbas.
Detta är en av de faktorer, som vid vår ekonomiska
beredskap kräva särskild uppmärksamhet. Den
aktualiserar bl. a. hela frågan om vår levnadsstandard
och möjligheterna till dess upprätthållande.
En handelsavspärrning kommer, om den blir
långvarig och effektiv, inte bara att leda till stora
svårigheter ifråga om själva anskaffningen och
fördelningen av de många viktiga varor, som vi för vårt
uppehälle och vår produktion behöva. Den kommer bl. a.
också att i hög grad påverka sysselsättnings- och
försörjningsmöjligheterna i landet. Visserligen är det
icke troligt, att utrikeshandelns nedgång, åtminstone
omedelbart, kommer att medföra någon större
arbetslöshet. Vår nu på allvar igångsatta industriella
krigsberedskap och andra nödvändiga
försvarsåtgärder kräva en hel del extra arbetskraft. Många nya
arbetstillfällen komma även att skapas bl. a. vid de
stora extra vedavverkningar, som den minskade
importen av fossila bränslen nödvändiggjort.
Arbetskraft kommer nog också, få vi hoppas, att i stor
utsträckning söka sig till Finland. Framför allt
motverkas arbetslösheten emellertid av de mycket
omfattande inkallelserna, vilka t. o. m. medfört brist på
arbetskraft inom viktiga näringsgrenar.
Däremot torde det vara ofrånkomligt, att en mera
varaktig och omfattande nedgång i utrikeshandeln
kommer att föra med sig väsentligt minskade
inkomster, i första hand för de näringsföretag och deras
anställda, som direkt äro beroende av detta
handelsutbyte. Men inkomsterna i landet komma nog även
av andra skäl att nedgå. Inkallelserna ha redan
undandragit massor av personer i de mest arbetsföra
åldrarna från produktivt arbete, och de inkallades
inkomster ha också i de flesta fall väsentligt sjunkit.
Sysselsättningsmöjligheterna bl. a. inom
byggnadsverksamheten ha också kraftigt reducerats. Alla
dessa inkomstminskningar, som innebära en
försvagad köpkraft för stora folklager, måste förr eller
senare få till följd en inskränkning i konsumtionen,
som icke kan undgå att påverka varuhandelns
inkomster överhuvud.
Det statsfinansiella lägets försämring.
Men om av nu angivna och även andra skäl
inkomsterna för både bolag och enskilda kunna väntas
nedgå, så kommer därav också att följa en väsentlig
minskning i det skatteunderlag, på vilket de direkta
skatterna till stat och kommun framdeles skola
beräknas. Därmed rubbas själva grunden även för den
offentliga standarden. Vad staten angår, måste man
därjämte räkna med att även många av dess övriga
inkomstkällor komma att sina. Detta framgår med
all tydlighet redan av årets budget. Enligt en däri
framlagd beräkning skulle sålunda statens inkomster
för nästa budgetår — med utgångspunkt från de i
i våras beslutade skattesatserna — komma att nedgå
med ungefär 100 mill. kr. Av denna minskning falla
ensamt på tullmedlen och bilskattemedlen resp. 40
och 31 mill. kr. På grund av de händelser, som
inträffat, sedan denna beräkning i början av december
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
