Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 30 mars 1940 - Polhemsbelöningar, av R. - Vitaminförsörjning och försvarsberedskap, av Ernst Abramson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
föreliggande avhandling väsentligen får anses vara
nytt, utöver det rikliga, experimentella materialet, är
emellertid uppbyggandet av en sammanfattande
teoretisk åskådning, enligt vilken cenientkomponenternas
individuella upplösning och utfällandet av nya
föreningar ur övermättade lösningar regleras av den
ömsesidiga påverkan komponenterna (och tillsatserna)
utöva, varvid förstörelse, fördröjning och acceleration
inträffa vid tydligt angivna, olika betingelser.
Härvid äro de under bindningsskedet erhållna
nybildningarnas art, struktur och plats av betydelse.
Avhandlingen har framlagts vid ett senare tillfälle
inför det Internationella Cementkemiska mötet i
Stockholm sommaren 1938 och blivit kritiskt granskad av
där närvarande fackmän från olika delar av världen.
Därvid har det riktiga i teoriens principer hävdats
och författaren även framlagt ytterligare belägg
fölen del punkter, där det funnits olika meningar.
De nya stadgarna för Polhemsprisens utdelning
komma säkerligen till ett kommande år att medföra
en högst betydande ökning av antalet till belöning
föreslagna arbeten. Med hänsyn härtill kan förutses
att bedömningen för belöning kommer att bliva än
svårare än hittills och det bör kanske då bemärkas
att möjligheterna att ur Polhemsfonden belöna alla
av dylik belöning förtjänta avhandlingar äro helt
uteslutna. Antalet belöningar begränsas av fondens
tillgångar, och då många av de till belöning
ifrågakommande uppsatserna till sitt värde äro helt
inkommensurabla, framgår omedelbart, att man om de belönade
arbetena aldrig kan fälla den absoluta domen att den
eller den är den bästa och mest förtjänta, man måste
inskränka sig till omdömet att de äro högt förtjänta
men avstå från gradering.
I varje fall kan om årets till olika belöningar komna
arbeten sägas att de i flera fall äro betydande och
innebära värdefulla forsknings- och arbetsresultat
som säkerligen på skilda områden komma att låta tala
om sig i samband med svensk teknik. R.
Vitaminförsörjning och försvarsberedskap.
Av professor ERNST ABRAMSON.1
Om än upptäckten av det första av de ämnen, vilka
med ett sammanfattande namn betecknas som
vitaminer, endast är en mansålder gammal, är
förekomsten av vitaminbristsjukdomar känd sedan
årtusenden tillbaka och i vissa fall även botemedlen däremot,
I Ebers papyrus, omkring 1500 år före Kristi födelse,
finnes en märklig rad som säger: "Enär den okända
sjukdomen botades med stekt oxlever, måste
sjukdomen antagas vara nattblindhet. Patienterna
rekommenderas även att hålla huvudet över den ånga som
uppsteg vid stekning av lever. Tidigare författare har
också rekommenderat levern av en svart tupp."
Leverbehandling av nattblindhet är känd bland
gemene man i många länder sedan äldsta tider.
Nattblindhet, eller som sjukdomen benämnts i Sverige
och Finland "hönsblindhet", har varit synnerligen
allmän och torde i denna dag i lindrig form icke
vara sällsynt. Sjukdomen är det tidigaste tecknet på
A-vitaminbrist och består i en oförmåga att se bra
annat än vid god belysning. I uttalade former kan
den visa sig sålunda. En person, som t. e. har
arbetat ute i solljuset hela dagen, upptäcker när kvällen
kommer, att han icke kan anpassa sin syn efter det
tilltagande mörkret. Han måste ledas hem men
uppräcker till sin förvåning, att han ser fullkomligt
normalt, då han kommer in i ett upplyst rum. Går han
till dörren och tittar ut, ser han endast någon av de
starkast lysande stjärnorna.
De undersökningar, som under de senaste åren
utförts på olika ställen i världen och även i vårt land,
visa, att hos ett mycket stort antal människor,
uppgifterna växla på större material mellan 30 och 70 %,
förekommer en sådan nedsättning av förmågan att
se i mörker, vilken kan förbättras genom tillförsel av
A-vitamin. Det finnes också anledning antaga, att
i Föredrag’ vid Svenska teknologföreningens årsmöte den
30 mars 1940.
denna nedsättning skulle i vissa fall kunna vara av
praktisk betydelse. Sålunda torde olyckor i samband
med bländning vid bilmöten under natten i vissa fall
hava samband med A-vitaminunderskott. Sedan
föraren genom den mötande bilens lyktor blivit
bländad, tager återbildningen av den substans i ögat,
synpurpurn, vilken är av betydelse för
skymningsseendet, längre tid än hos en person med rikligt
A-vitaminförråd. Bländningen varar längre, och olyckan
kan hava skett. Även vid den svenska marinen hava
sådana iakttagelser över bländning gjorts, vilka tyda
på att en A-vitaminbrist kan ha förelegat. Slutligen
må nämnas ett i det moderna kriget betydelsefullt
område, som kräver fullgod förmåga att se i mörker,
nämligen flygning under natten. Enligt under hand
erhållna uppgifter från ett land, där det är känt, att
svårigheter i många fall förelegat att tillgodose
truppernas näringstillförsel, har flygarnas bristande
skymningsseende haft inverkan på genomförandet av
militära uppdrag.
Intet av de krig av någon betydelse, i vilket de
nordiska staterna varit invecklade, torde ha förts
utan att trupperna drabbats av skörbjugg. I det
senaste världskriget förekom denna sjukdom i alla de
stora ländernas arméer med undantag för Förenta
staternas. Ingen avitaminos har spelat större roll
vid utformandet av världens nuvarande organisation
än skörbjuggen. Vem som vill kan ju fördjupa sig
i spekulationer över hur världen i våra dagar skulle
tett sig, om de förbindelser som en gång i tiden
upprättades mellan de nordiska länderna och
Nordamerika kunnat upprätthållas kontinuerligt.
Skörbjuggen lade hinder härför. Under det rysk-finska
kriget förekom skörbjugg efter kort tid.
Det är en vanlig uppfattning, att bristsjukdomar
för västerlandets folk icke äro en realitet. Man vill
gärna tro, att vår näringsstandard, som onekligen är
hög i förhållande till många andra folks, skulle vara
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
