Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 6 april 1940 - Verkningsgraden i samhället, av Sten Westerberg - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
sin jurist med sig, vart han går, för att veta, vad han
får göra och inte göra? Är det inte vidare
irrationellt, att skattelagarna fått utveckla sig till ett
kine-seri, där mången gång icke ens den mest tränade
skattejurist kan veta, hur ett mål skall utfalla, och
där efter vanligt sunt bondförstånd precis samma
transaktion, lagd på olika formella linjer, efter den
ena linjen kan vara oriktig, ja t. o. m. straffbar, och
efter den andra fullt hederlig och acceptabel. Yår
svenska statsförvaltning, från början med klar
praktisk blick upplagd under Gustaf II Adolfs tid, måste
naturligtvis tid efter annan med de pretentioner, som
■modernt liv ställer, utvecklas. Omändringar i
byggnaden måste helt naturligt då och då tillkomma, men
har man inte också anledning att riva bort vissa
delar av huset, som icke längre ha full aktualitet. Man
kan ofta konstatera, att formen blir viktigare än
innehållet, och då är man säkerligen på fel väg.
Olägenheterna av bristande verkningsgrad märkas allt mera
ju kraftigare statens hand över vårt enskilda liv blir,
och de framträda i en förfärande relief under tider,
då snabba beslut äro nödvändiga. Jag tror man kan
säga, att vi leva i en sådan tid nu.
Till sist vill jag med några ord beröra
verkningsgraden i vårt politiska liv. Även utan hänsyn till de
stora summor, som nedläggas på politisk
partiagitation, torde denna verkningsgrad vara låg. Personer,
som intressera sig för att verka i den kommunala eller
statliga politiken, måste däråt ägna en betydande tid,
ja de måste många gånger bliva yrkespolitiker. Det
kan ju hända, att detta är en nödvändig olägenhet
och kanske i vissa fall också en fördel med vårt
styrelsesätt. Följden har emellertid blivit, att många
duktiga karlar med fasa se på politiken och dess
arbetssätt och att många, med en erfarenhet och
praktisk duglighet, som för det gemensamma bästa skulle
vara ytterligt värdefulla, icke kunna ägna sig däråt.
Jag återknyter nu till mina inledningsord
beträffande teknologföreningens hemställan hos regeringen att
giva högsta sakkunskap på alla områden ökat
inflytande i landets angelägenheter. Jag tror med
bestämdhet, att människor, utrustade med vad jag skulle vilja
kalla det praktiska intellektet, icke i tillräckligt hög
grad finnas i vårt politiska liv. Det praktiska
intellektet menar jag i särskilt hög grad vara förefintligt
hos dem, som genom underbyggnad och erfarenhet
förvärvat en förmåga av klart och logiskt praktiskt
handlande och möjlighet att snabbt sätta sig in i eko-
nomiska och materiella ting. I sådant avseende torde
erfarenhet från handlande på eget ekonomiskt ansvar
innebära dubbla för att icke säga mångdubbla
tjänsteår. Hur är det då med dessa människors inställning
till politiken? Om en sådan person ställer sig till
disposition och blir väld till riksdagsman, måste han
under den första 3-års perioden i de flesta fall sitta
som en röstmaskin utan möjlighet att på något sätt
inverka på ärendenas gång. Han kommer sällan in
i Riksdagens utskott och är ännu en främling i den
s. k. korridorpolitiken. Vi ha sett många exempel
på erkänt duktigt folk, som lämnat Riksdagen efter
sin första period. För den som är en politisk outsider
finns det icke stora möjligheter att få fram förslag,
även om de äro aldrig så goda. Jag tror, att
åtminstone under en kritisk tid som nu det är synd, att så
skall vara förhållandet. En av våra ledande politiker
sade till mig för någon tid sedan: "Ingenjörn förstår
inte, att politik är ett yrke såväl som något annat,
som kräver många års lärotid." Jag förstår det, men
jag tror inte, att det är nödvändigt, att rena politiker
uteslutande ha bestämmanderätten. Det tror jag är
skadligt för landet. Och partipolitiken, där man på
det älskligaste sätt blandar till giftdryckerna för
varandra, där man försöker göra allas väl till monopol
för det eller det partiet!
Man säger, att politiken är det möjligas konst. Ja,
men det är ingen trollkonst. Genom att öka
verkningsgraden kan man höja det möjligas nivå och
därigenom ge även politikerna ökade möjligheter att
gagna sitt land.
Som jag sade från början, har det yttre trycket
medfört, att de förut divergerande partilinjerna mera
börja sammanfalla. Inför de kommande valen börja
åter divergenserna att komma fram. Ingen vill riskera
sin popularitet hos stora väljargrupper genom att
säga sanningen, även om man många gånger väl inser
densamma. En anrikning av de ledande
partipolitikernas led med en handfull män, mindre politiskt
klavbundna och mera politiskt lidelsefria, det vore en
metod att öka verkningsgraden. Men se framför allt
till, att partislitet icke skymmer blicken för det stora
mål, som är oss alla gemensamt, vårt lands
självständighet och välfärd. Låt oss tänka på den tid i vår
historia, som så mycket liknar vår och som föranledde
skaldens varnande ord:
"Svensk, helt rätt och slätt må bli bästa endaste
benämning." Gud bevare Fosterlandet!
Det utrikespolitiska kvartalet.
Av RÖTGER ESSÉN.
Den 31 mars 1940.
Allmän ovisshet.
Den allmänna ovissheten om krigets förlopp och
om krigsaktivitetens inriktning har satt sin prägel
även på det nu tilländagångna kvartalet. Kriget till
lands har hittills egentligen endast förts i Polen och
i Finland, men när som helst kan den j:)assiva
väntans tid bli slut för de väldiga stormaktsarméer, som
sedan sju månader bida sin tid. Upprepade gånger
ha rykten spritts att en stor västfrontsoffensiv var
förestående från tysk sida, men varje gång ha dessa
rykten visat sig ha mera med propaganda än med
information att skaffa. Alla äro ense om att ingen
offensiv från någondera sidan kan tänkas leda till
framgång, annat än till priset av oerhörda förluster,
samt att framgången även i sådant fall aldrig kan
med visshet beräknas. Vad som i trots härav skulle
kunna tänkas driva fram ett sådant företag vore en
bestämd övertygelse hos någondera parten därom, att
"tiden arbetar" för motparten, och att alltså enda
utsikten till seger låge i att nu sätta allt på ett kort.
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
